Om somrarna ser man ibland SD-anhängare med tröjor som lyder ”Stoppa sosseriet”. Tittar man på kommentarsfälten i sociala medier kan man tro att hela landet håller med om det.

Många gånger när vi inom facket höjer rösten mot orättvisor kommer en omedelbar, ofta aggressiv motreaktion. Flödet fylls.

Hånskrattemojisarna gråter över skärmen. Ibland har jag tänkt: vad är det som har hänt med Sverige? Vill verkligen alla ”stoppa sosseriet”? Svaret är: nja.

I maj kunde TV4 berätta att SD lägger stora personella resurser på att dopa den digitala opinionen.

Kalla Fakta avslöjade med dold kamera att partiet driver uppåt tjugo anonyma konton som engagerar hundratusentals följare.

Nationalistisk budskap

Där piskas det nationalistiska budskapet upp i falsett, där hånas partiledare av alla kulörer, där sprids både lögner och halvlögner.

Det är ett innehåll som ofta väcker de allra fulaste av känslor.

De styr inte fejkade användarkonton. Men de rattar ett digitalt ljudsystem där det finns en mikrofon, och många utspridda högtalare.

På så sätt lyckas de, med hjälp av anonymiteten, framställa sina åsikter som ”allmänt etablerade”.

Rödgrön majoritet i verkligheten

I verkligheten finns ett annat Sverige. I det stödjer 53 procent av befolkningen ett rödgrönt parti.

I det tycker över 60 procent av befolkningen att Tesla ska teckna kollektivavtal.

I det känner sig 86 procent av befolkningen som medborgare i EU. I det vill 70 procent behålla SVT som det är nu.

Högern har i 120 år velat ”stoppa sosseriet”. Problemet är bara att folket är för.

Det handlar nämligen om enkel rättvisa, att man delar på gemensamma kostnader, att människor har trygga villkor, att det finns bra förskolor som tar hand om barnen.

Är man emot det förstår jag att man måste dopa opinionen.

För i en transparent, fungerande demokrati vinner sosseriet varje gång.