Dagarna går fort, särskilt när man har roligt. Det brukar vi skämta om på jobbet, för det är inte så ofta vi har roligt.

Så där roligt, roligt alltså. Roligt på riktigt, äkta rolighet. Inte bara ”vi skrattar för annars gråter vi”-roligt, för hur skulle det se ut.

Ett gäng lokalvårdare som torkar bort fläckar med sina tårar. Nej, då är det bättre att skratta i stället. Gärna tills man viker sig dubbelt och tårarna rinner, och man kan torka fläckarna med skratttårar.

Ibland blir fläckarna för många hur mycket man än torkar. Dammet organiserar sig till arméer av dammelefanter som lurar efter väggarna.

Gruset rullar in av sig självt och ingen verkar ha tvättat händerna sen den senaste pandemin.

Viktigt att tvätta händerna

Då, under pandemin,  påmindes vi om hur viktigt det var att tvätta händerna. Att göra det noggrant och ofta. Det fanns både planscher och sånger som beskrev hur vi skulle göra och hur länge vi skulle hålla på. Allas händer var rena.

Jag trodde att det här skulle stanna kvar även när pandemin var över, men icke. Nu härjar förkylningar och magsjukor som om ingen har hört talas om handhygien någonsin.

Kladdet på dörrar och väggar breder ut sig och anfaller tillsammans med dammet. Lokalvårdarna är sjuka och det finns inga vikarier att sätta in.

Alla sökte utbildningar under pandemin och pluggar fortfarande till andra yrken och jag drunknar i kladd, damm och grus.

Svårt med beröm

Jag tar en livlina. Jag ringer en vän. Hon kommer med ny ork, bra idéer, ordning och struktur.

”Du tar… Så fixar jag” och vi jobbar på, skrattar dammelefanterna rakt i ansiktet så de exploderar i atomer och försvinner. Skrattårarna torkar fläckar och vi unnar oss en kopp med kaffe mitt i alltihop.

När vi är klara packar vi ihop oss i var sin bil. Innan hon åker säger jag ”Tack, jag skulle inte ha fixat det utan dig”.

Hon vet inte riktigt vart hon ska ta vägen. Det vet vi aldrig när vi får beröm.

Men hon säger ”Det är lugnt. Nästa gång fångar du mig.” och jag vet att det är så. Det är så vi gör.

Tillsammans gör vi bra saker

Jag klarar mig inte själv, det gör inte hon heller. Ingen i arbetsgruppen fixar allt själv. Det är alltid något man behöver hjälp med.

Då är det tur att vi kan hjälpas åt. Vi är större än delarna tillsammans. Precis som det ska vara.

Någon är bra på att köra maskiner och få golv rena.

Andra kan få ett kök att glänsa på samma tid som jag kan tömma en papperskorg.

Tillsammans kan vi förstärka det vi är bra på. Vem vet, om vi organiserar oss som dammelefanterna kanske vi förändrar världen.