På en skolgård i kommundelen Stuvsta finns gungor och klätterställningar med klätternät, repstegar och rutschbanor. Allt ska kontrolleras av Anders Alderbrant, som är certifierad besiktningsman från företaget Lekplatsbesiktning AB. Det är kommunala Huge Fastigheter som sköter skolan och som har beställt besiktningen.
– Vad gör du?, frågar en flicka som precis kommit ut på rast.
– Jag tittar på era lekredskap, så att de är hela, svarar Anders.

Flickan nöjer sig med svaret och återvänder till sina kompisar. Det dröjer dock bara några minuter tills han får samma fråga igen. Den här gången är det flera barn som lagt märke till Anders och nyfiket samlats runt honom. Frågorna om vad han håller på med kommer tätt och Anders svarar tålmodigt.
– Jag gillar barn, men det kan bli lite tjatigt när jag får samma fråga för sjunde gången, säger han lite senare.

Först går Anders igenom klätterväggen och ser till att alla delar sitter fast och är hela. Med en tumstock mäter han höjden och fallutrymmet till det stötdämpande underlaget, i det här fallet sand. Även djupet på sanden ska mätas, så den lilla spaden som han tagit med kommer till användning. Anders rabblar upp siffror för minimala och maximala mått. Allt är noga reglerat i den svenska/europeiska standard som han jobbar efter.

När Anders besiktigade den här lekplatsen för cirka ett år sedan hittade han monteringsfel på den nyinköpta, stora klätterställningen som står en bit bort. Han ser att felen är åtgärdade.
Det finns tre typer av fel: A, B och C. A är det allvarligaste och C det lindrigaste. Misstagen vid monteringen klassades som A-fel och innebar risk för allvarlig skada.
– På några ställen satt handtaget för nära lekställningens golv och då kan ett barns huvud lätt fastna där. Ett räcke hade monterats fel, vilket innebar en risk för att en barnkropp skulle kunna fastna mellan räcket och ställningen, berättar Anders och visar några av de mätredskap som han använder i jobbet. Två av dem motsvarar storleken på ett barns huvud och ett motsvarar bröstkorgen.

Fyra däckgungor har använts flitigt av barnen under rasten. Anders noterar i sitt protokoll att plastöverdraget runt kättingen på en av gungorna är trasigt och bör åtgärdas.
– Öppningen i kättingen får inte var så stor att fingrarna kan fastna. Dessutom är det bekvämare att hålla i kättingen om den har ett plastöverdrag, säger han.

Även utrymmet mellan sitsen och marken ska mätas. Ett vanligt fel är att gungorna sitter för långt ner.
– Den fria markhöjden är viktig så att ett barn som fallit av gungan och ligger kvar på marken inte får den över sig. Ett annat vanligt fel är att det finns för lite sand under gungan. Barnen sparkar ofta undan sanden när de gungar, så det gäller att fylla på sand då och då.

Anders kontrollerar också att det inte finns något slitage mellan gungans kättingar och upphängningsanordningen.
Lekredskapen på den här skolgården klarade sig utan större anmärkningar. Så är inte fallet vid nästa lekplats på gården till ett daghem. Där finns sandlåda, ett mindre klätterredskap och en rutschbana.
Anders hittar ett monteringsfel som inte åtgärdats.
– Jag påpekade vid den senaste besiktningen för cirka ett år sedan att barn kan fastna med huvudet i öppningen mellan lekredskapets tak och den intilliggande skärmen. Detta är ett så pass allvarligt fel så det bör åtgärdas omgående, säger han.

Anders har besiktigat lekplatser i snart sex år och tycker att de generellt sett är bra ur säkerhetssynpunkt. De flesta fastighetsägare, oavsett om de är privata eller kommunala, är medvetna om sina skyldigheter och håller lekredskapen i hyfsat bra skick.
– Säkerhetstänkandet har blivit bättre. Jag tror dock inte att alla fastighetsägare låter en certifierad besiktningsman besiktiga deras lekutrustning, så det finns nog en hel del kvar att göra.
Med undantag för monteringsfelet hittar han inget att anmärka på. Det stötdämpande underlaget runt lekställningen uppfyller alla krav. Sandlådan är hel. Det som återstår för Anders är att åka till kontoret för att göra i ordning besiktningsprotokollen.

I en annan del av Huddinge, i Vårby Gård, arbetar trädgårdsmästare Jörgen Billner. Han är en av dem på Huge Fastigheter som åtgärdar de fel och brister som tas upp i besiktningsprotokollen. Jörgen har distriktets lekplatser som sitt ansvarsområde, både de som används av hyresgästernas barn och de som bostadsföretaget förvaltar åt kommunens skolor och daghem.
– Så fort besiktningsprotokollen kommit till oss på distriktskontoret tar jag itu med dem och åker ut och kollar. Jag börjar alltid med A-felen, säger han.

Jörgen väntar inte dock inte på besiktningsmannens årliga kontroller, han har lekplatserna under ständig uppsikt. Rondering av lekplatserna sker en gång i månaden och han för egna protokoll.
– Jag har gått en utbildning i lekplatsbesiktning, så jag känner till regelver­ket. Det har jag mycket nytta av när jag sköter våra lekplatser, säger han.
– Monteringsfel är skrämmande vanliga, till exempel kan redskapen hamna för nära varandra. Felen kan bero på att de som monterat inte har rätt utbildning. Byggbeskrivningarna som följer med kan också vara svårtolkade.

År 2008 reviderades europastandarden, vilket bland annat innebär att det som tidigare var rätt kan strida mot regelverket idag. En hel del av de omgörningar av lekplatser som Jörgen jobbar med handlar om den här typen av korrigeringar.
– Det gäller bara att gilla läget och försöka åtgärda allt, säger han.

Jörgen tycker att kvalitén på deras lekplatser tveklöst blivit bättre under senare år, men att det fortfarande finns en del att göra.
– Allt fler har fått upp ögonen för de föreskrifter som styr lekredskapens utformning och är medvetna om att ordning och reda ska råda på lekplatserna. Dessutom tillverkas dagens utrustning av material som håller bättre. Stål, högtryckslaminat och aluminium har ersatt trä, som lätt kan förstöras eller få rötskador. Att vi utför professionella reparationer istället för att bara sätter en planka över det som är trasigt spelar också roll.
– Det händer att förskolor sätter upp egna redskap som inte alltid uppfyller kraven. Vi talar då om för förskolan att felet måste åtgärdas. Om det inte sker kan vi på Huge göra det och ta betalt för det, eftersom vi som fastighetsägare har ansvaret för lekplatsen.

Jörgen berättar att i hans distrikt har det bara påtalats några A-fel vid besiktningarna. Att gungorna sitter för lågt eller att barn riskerar att fastna med fingrarna i gungans kättingar är exempel på B-fel. Vanliga C-fel är att underlaget inte är tillräckligt stötdämpande eller att lekredskapen står för nära var­andra.
Olyckor kan dock inträffa även när lekutrustningen är i gott skick. Ganska nyligen klämde en flicka fast benet mellan rutschbanans sarger. Med brandkårens hjälp kunde rutschbanans sidor pressas isär så att flickan kom loss, berättar Jörgen.