LO fortsätter att tappa medlemmar även om farten inte är lika hög som tidigare. 2012 blev minuset 15 000 medlemmar. Förbundsledningarna är förstås klart medvetna om att i långa loppet måste LO-familjen vända trenden och få fler medlemmar, annars fortsätter arbetarnas röst att försvagas på arbetsplatserna och i samhällsdebatten.

Kraften i argumenten i avtalsförhandlingarna blir också svagare med försvagade fackförbund. Dessutom: Med färre medlemmar blir ekonomin allt mer ansträngd i förbunden och nödvändiga offensiva satsningar kommer därmed att utebli.

Det finns visserligen förbund inom LO-familjen som kan visa på plussiffror, nu senast bland annat Handels, men siffrorna totalt sett för LO-familjen är fortfarande röda.
För Fastighets och många andra förbund, inte minst Hotell och restaurangfacket, ser det dystert ut. 2012 tappade Hotell och restaurang 2 000 medlemmar.
Fastighets har haft ett medlemstapp under många år. Det har legat konstant, ungefär vid 700 medlemmar per år.

Vad är det som gör att TCO-familjen växer medan LO-familjen krymper? Fallet Unionen sticker ut ordenligt, 2012 fick Unionen 2 500 nya medlemmar netto per månad. Hur bär de sig åt?
Och även på akademikersidan andas förbunden tillväxt. SSR kunde notera ett plus på 1 631 medlemmar 2012 och av de nya medlemmarna var dessutom drygt 57 procent under 30 år. SSR har aldrig varit större his­toriskt sett, 61 468 medlemmar.
Det finns all anledning för LO-förbunden att lära av varandra och samverka mer när det gäller agitationsinsatserna. Det finns också skäl för LO-familjen att lära av TCO och Saco.
LO har tappat medlemmar 17 år i sträck. Så här kan det inte fortsätta.