Efterlyser tuffare attityd
mot oorganiserade

Lennart Gunnarsson, fackligt förtro­endevald inom Fastighets, tycker det är dags för tuffare tag mot anställda som väljer att stå utanför facket.
– Vi bör markera att vill du inte vara med och kämpa för bättre arbetsvillkor och högre löner är du heller inte en i laget, säger han.

Fastighetsfolket möter Lennart Gun­nar­sson för att tala om fackets ställning idag och visioner inför framtiden när vintern är vit och vacker. I Linköp­ing har temperaturen krupit ned till 18 minusgrader och trottoarerna i centrum är likt isbanor på grund av en vattenläcka. Lennart får köra en omväg runt city för att nå lunchkrogen – en gammal anrik pub där en brasa välkomnar frusna gäster.
Vi enas om att även den rådande samhälls­andan är iskall: solidaritet är en bristvara, allt handlar bara om pengar och egofixeringen breder ut sig. Det är bara jag, jag och mina behov som är i centrum. Generation gratis kallas ibland dagens unga.
– Många unga vill inte gå med i facket för de tycker att det är för dyrt, samtidigt ser de det som självklart att ta del av de förbättring­ar facket förhandlar fram, säger Lennart. Egentligen skulle jag inte ens vilja släppa in icke-anslutna jobbare i de fina lunchrum som vi i Fastighets lyckats ordna. Tidigare kunde fastighetsskötare få sitta i pannrum och äta.
Trots att anställda inte är med i facket, som den kille som ”blåringer” på Lennarts mobil, söker de ofta fackets hjälp när det blir problem på arbetsplatsen.
– Efter vårt möte ska jag klargöra för personen att är du inte fackansluten står du helt ensam gentemot arbetsgivaren. Det borde han ha tänkt på innan det ”brände till”.

Lennart Gunnarsson är en man som inte räds att ta i sådant som kallas heta potatisar – ämnen som folk helst sopar under mattan. Han vill att Fastighets som förbund ska bli tuffare och mer drivande.
– Facket kan få ökad betydelse om vi lägger mer krut på agitation och medlemsutbildning, säger han. Vi måste bli bättre på att använda oss av sociala medier – forum där ungdomar finns. Dessutom bör vi synas mer utåt och inte bara inrikta oss på dem som jobbar utan även på dem som är arbetslösa eller går i skolan. Det ska ses som en självklarhet att bli med i facket när man börjar arbeta.
Lennart drar sig inte för att jobba hårt och offra delar av sin fritid för det fackliga engagemanget. Så är han också en istadig bonde. Han har en gård i Vikingstad, vars skötsel han nu arrenderat ut. Länge tog han hand om driften av lantbruket vid sidan av jobbet som ventilationstekniker och sedermera servicetekniker inom värme och ventilation på Riksbyggen i Linköping, en anställning han började efter att ha kört lastbil. Innan dess var han bonddräng.
– En studie visar att folk i snitt byter yrke fyra gånger under livet. Det låter klokt. Att pröva på olika saker och bredda sina insikter om arbetslivet mår man gott av, säger han. På samma vis tycker jag inte att fackligt förtroendevalda ska sitta för länge på sin post. Ju högre upp i toppen folk kommer desto mer benägna är de att hålla sig kvar.
Han småler åt den förväntade frågan: ”Är du själv beredd att avgå om folk tycker det är dags för förnyelse?”
– Ja, men jag hoppas att förbundet då har några andra intressanta uppgifter åt mig.

Lennart betonar att Fastighets måste värna om de fåtal unga som vill engagera sig fackligt.
– Ofta är vi lite självgoda och tror att de kan allt för att de gått kurser. Vi inser inte att de, för att lyckas, måste plocka på sig erfarenheter också. Att de är så entusiastiska och energiska gör att vi tenderar att lägga på dem alldeles för många arbetsuppgifter. Det gör att dessa eldsjälar riskerar att krokna och i värs­ta fall lämna uppdragen.

Som facklig räv känner Lennart ett ansvar för att stötta unga stjärnskott. Han är stolt över att ha varit mentor åt Johan Wahlin, som in­går i Fastighets förbundsstyrelse.
Många fastighetsanställda är invandrare och att fler invandrare bör få fackliga poster framhålls ofta.
– Jag peppar invandrare att inte underskat­ta sig själva och sina möjligheter att göra sin röst hörd genom facket, säger Lennart. Dess­utom uppmanar jag dem att lära sig svenska för att kunna ta del av samhällsdebatten och ha bättre möjligheter på arbetsmarknaden.
Idén att kvotera in invandrare på fackliga jobb ogillar han.
– Som alltid gäller det att hitta de bästa personerna för uppdragen. Det är som när man sätter ihop ett fotbollslag; det är kombinationen av spelare som kan ge framgång.

För Riksbyggens jobbare är nog Lennart synonym med Fastighets. Han är både klubb­ordförande, ordförande i koncernklubben, studiehandledare inom förbundet och personalrepresentant i företagets styrelse.
– Den sistnämnda posten har gett mig mycket intressant kunskap om hur Riks­byggen fungerar och dess ekonomiska ställning. Det är högt i tak i styrelsen, alla har möjlighet att ställa frågor om ekonomin och vi får veta hur förändringar i omvärlden påverkar verksamheten. Att jag som fackligt förtroendevald sitter i styrelsen är inget dilemma. Vi förhandlar inte i bolagsstyrelsen.
Lennart Gunnarsson menar att de högsta cheferna i Riksbyggen är mycket bra.
– Men cheferna på mellannivå står för ett dåligt ledarskap. De pratar mycket, men är usla på att lyssna och vet inte ens vilka ar­bets­uppgifter våra medlemmar har. Mer­parten har också uppfattningen att arbets­miljöfrågor behöver man inte diskutera längre eftersom den fysiska arbetsmiljön är så bra.
– Men något måste göras åt den psykosociala arbetsmiljön för att inte folk ska knäckas och bli sjuka, fortsätter han. Arbetstempot är väldigt pressat och personal som slutar ersätts ofta inte. Speciellt illa är det för städare. De tvingas fuska för att hinna med sitt jobb, vilket gör att kunder blir missnöjda.
Fastighetsskötare får i sin tur mer och mer administrativa uppgifter, vilket går ut över deras huvudsakliga arbetsuppgifter.
– Varför ska de ta över jobb som tidigare låg på tjänstemän utan att få någon ersättning för det? Ett problem i sammanhanget är att många medlemmar har dålig datakunskap. Så vi hävdar att utbildning behövs och har drivit igenom att vi ska få ett bättre datasystem.

När Lennart inbjuds att besöka Riksbyggens arbetsplatser reser han gärna dit och berättar om nyttan med facket. Speciellt viktigt är det att uppsöka ”vita fläckar” – ställen som inte har någon fackklubb.
– Det är intressant att se hur andra har det och nog ger det lite resultat.
Facket liksom arbetarrörelsen anklagas för att sakna visioner, men det är inte så konstigt, menar Lennart.
– Idag handlar det i mycket om att åter­erövra det som den borgerliga regeringen förstört; att få upp a-kassan till en anständig nivå igen och se till att folk som blir sjuka får vettig ersättning. Dessutom måste vi bli av med den vansinniga idén fas 3. Min fru har hamnat i den hopplösa verksamheten.
– Vad gäller Fastighets bör vi ha förbättringar av den psykosociala arbetsmiljön i fokus och att få upp den lägsta lönenivån, alltså städarnas löner. Städare ska heller inte behöva jobba delade turer. Kunderna får inte styra medlemmarnas arbetstider. Facket måste sätta ned foten i den frågan!

Lennart tycker till om:

LO: Har tappat greppet lite.
Stefan Löfven: Han blir nog bra.
Karriär: Enklare inom facket än inom Riksbyggen.
Lönepotter: Kan aldrig bli rättvist.
Ideellt arbete: OK för en god sak.
Jakt: Mitt stora fritids­intresse.
Att vara bonde: Ett jäkla slit.