Bild:

Lizz Wiklund började sin yrkesbana som husvärd. Sedan i höstas är hon vd för Trane­mo­bostäder i Västergötland, ett jobb där hon tycker att hon har stor nytta av sina tidigare erfarenheter från husvärdsjobbet.

Fastighetsfolket skrev om Lizz Wik­lund redan 1999. Då var hon en i den första kullen nyutbildade fastighets­värdar i Göte­borg. Hon har fortfarande kontakt med sin gamla skola och håller ibland föredrag för eleverna på de olika fastighetsutbildningarna, berättar hon när hon tar emot vid entrén till Tranemo­bostäders huvudkontor. Fastigheten ligger vid stranden av Tranemosjön, som ännu är genomfrusen. Härifrån ser man både den sexkantiga kyrkan och Medborgarhuset. Solen skiner men det är långt kvar till vårvärmen.
På skrivbordet i Lizz arbetsrum väntar några räkningar som ska attesteras. Där finns också handlingar om det målerijobb som Tranemobostäder har begärt in anbud på. Lizz får dagligen samtal från intresserade företag. Förberedelserna inför bolagsstämman i april är i full gång och Lizz ansvarar för delar av underlaget.

Det var blåställ och verktygslåda som gällde när hon direkt efter utbildningen började som husvärd hos Bostads AB Poseidon i Göteborg. Lizz berättade i Fas­tighetsfolket nummer 9.99 om hur hon såg fram emot sitt nya jobb. Det som lockade var att få ta ansvar för ett stort antal lägenheter och att även få eget budgetansvar.
– Att jobba som husvärd är som att vara en vd, fast i mindre format, säger hon idag. Åtminstone var det så för mig, som var ensam husvärd i området. Jag stärktes hela tiden i min roll och vågade ta i mer komplicerade frågor. Därför kändes det helt naturligt att gå vidare till andra arbetsuppgifter inom branschen, säger hon.
Efter två och ett halvt år på Poseidon fick hon jobb som fastighetsingenjör i Lerums kommun.
– Jag sa dock upp mig redan efter elva da­gar, eftersom jag hade blivit erbjuden en tjänst som distriktschef på Bostadsbolaget, ett jobb som jag hellre ville ha, säger hon och berättar om den vånda hon kände när ett rek­ryteringsföretag kontaktade henne ungefär samtidigt som Lerums kommun meddelade att tjänsten var hennes.

Lizz blev Bostadsbolagets distriktschef i Hammarkullen, ett bostadsområde med drygt 1 300 lägenheter. Hon beskriver jobbet som att hon var både chef och fastighetsförvaltare eftersom företaget på den tiden inte hade egna fastighetsförvaltare. Dessutom
innebar tjänsten både personal- och resul­tatansvar. När Bostadsbolaget fem år senare minskade antalet distrikt från åtta till fem blev hennes distrikt större och bestod då av cirka 3 000 lägenheter.
– I den nya organisationen fick alla dis­t­rikts­chefer plats i företagsledningen och vi blev involverade i olika strategiska frågor, berättar hon.
Efter tio år på Bostadsbolaget ville Lizz göra något nytt.
– Jag var nyfiken på hur det skulle vara att få helhetsansvar för ett bolag, säger hon och be­­­rättar hur hon i somras blev kontaktad av ett rekryteringsföretag med en förfrågan om hon ville söka vd-jobbet på Tranemo­bostä­der.
– Frågan kom bra i tiden – både yrkesmässigt och privat. Jag kände mig redo för utmaningen och barnen är så pass stora, 15 och 18 år, att de inte behöver sina föräldrars fysiska närvaro lika mycket.

Lizz tvekade aldrig om att hon skulle klara vd-uppdraget. Däremot funderade hon på de långa arbetsresorna. Att dagligen pendla mellan centrala Göteborg och Tranemo innebär drygt 10 mil i vardera riktningen. Lizz provkörde Tranemo fram och tillbaka några gånger innan hon bestämde sig.
– Jag har tagit rätt beslut. Arbetsresorna fungerar. Jag kan ta vissa arbetssamtal på väg till och från Tranemo. Det är inte unikt med arbetsresor på drygt två timmar per dag.
Lizz Wiklund började sin tjänst som verkställande direktör den 5 november.
– En gedigen att göra-lista väntade på mig. Tranemobostäder hade inte haft en fast vd sedan 2011, säger hon.
Dessutom hade en omorganisation påbörjats några månader innan.
– Stenen var i rullning innan jag tillträdde. Men av personalen har jag förstått att informationen kunde ha sett annorlunda ut. Det hade underlättat om jag varit med från början så att jag kunnat ha en tätare dialog med personalen under resans gång, säger hon och fortsätter:
– En ny arbetsroll för bovärdarna bygger man inte på en dag. Jag tror att det är en fördel att jag tidigare arbetat i en roll som är snarlik den som är tänkt att bli här.
Dagens sex bovärdstjänster ska minska till tre. Bovärdarna ska i fortsättningen koncentrera sig på reparationer och hyresgästkontakter. Uteskötseln, som idag kan ta halva arbetstiden, ska köpas av entreprenörer.

Tranemobostäder finns på 13 orter i kommunen och nästan alla har ett eget områdeskontor. Tanken är att de flesta av kontoren ska bort och så mycket som möjligt av verksamheten utgå från centralorten Tranemo.
Vi är på väg till Länghem, drygt en mil från centrala Tranemo, där bovärd Håkan Johans­son arbetar. Lizz ska träffa honom inför morgondagens miljörevision. Det ska bli hennes första som vd, så hon vill vara väl förberedd. I postens gamla lokaler har Håkan en verkstad, ett kontor och ett litet kök. Han går snabbt igenom hur en revision brukar gå till. Lizz uppdrag blir att ge en kort information om Tranemobostäder.
Lizz och Håkan har båda lätt för skratt och verkar trivas tillsammans. Lizz pratar om Håkan som en klippa med lång och värdefull erfarenhet av Tranemobostäder. Håkan tycker att Lizz kommit bra in i arbetet.
– Lizz hade nog ingen lätt sits när hon började hos oss. Vi anställda hade vår misstro mot den nya organisationen eftersom vi ställdes inför ett färdigt förslag, säger han.
– Mitt råd till henne är att vara lyhörd och ge raka svar, säger Håkan i bilen på väg tillbaka till kontoret i Tranemo.
Håkan är fortfarande lite avvaktande när det gäller bovärdarnas tilltänkta roll. Hyres­gästerna sätter stort värde på att bovärden finns i närheten och känner alla. Så kommer det nog inte att bli i fortsättningen, befarar han.

Tranemobostäder behöver en ny lokal för att få den nya organisationen att fungera. Dagen innan har Lizz skrivit på ett köpekontrakt på en fastighet vid infarten till Tranemo. Att skriva kontrakt, attestera fakturor och ta emot samtal från hyresgäster, är delar av jobbet. Lizz sitter också ofta i möten, om allt från företagets interna rutiner till samtal med olika myndigheter. Tranemobostäder för samtal med Migrationsverket och Brotts­förebyggande rådet om ett samarbete. Dagen efter Fastighetsfolkets besök ska Lizz träffa Arbetsförmedlingen för att diskutera om Tranemobostäder kan hålla med praktikplatser för arbetslösa.
Lizz har också personalansvar för fyra anställda: förvaltaren, de två som jobbar med uthyrning och en som sköter ekonomin. Det innebär allt från arbetsledning till lönesamtal.

Det är inte längre ovanligt med kvinnliga vd:ar i fastighetsbolag även om kvinnorna fortfarande är i minoritet. Lizz berättar att hon aldrig känt att hon behandlats sämre i arbetslivet på grund av att hon är kvinna.
– Jag tror också att fler kvinnor är på väg in i fastighetsbranschen. Majoriteten av de sökande till utbildningarna för fastighetsförvaltare i Göteborg är numera kvinnor.
– Den tidigare fokuseringen på teknik skrämde nog bort en del tjejer. Det är dock inte tekniken i fastigheterna som är den stora utmaningen, utan hur vi ska få kunderna att trivas och vilja bo kvar. Det finns gott om kunskap om teknisk förvaltning, men hur man arbetar med till exempel mång­fald och hyresgäster med olika förutsättningar är svårare att läsa sig till.
Som vd ska Lizz framför allt verkställa bolagsstyrelsens beslut och riktlinjer. På det senaste styrelsemötet beslutades att ett femtiotal lägenheter ska säljas i de områden där det finns flest tomma lägenheter.
– Jag håller med bolagsstyrelsens ordför­ande när han säger att Tranemobostäder har rätt storlek på kostymen men den sitter lite illa. Att Tranemobostäder finns överallt i kommunen grundar sig på ett gammalt beslut. På sikt vill vi bygga fler nya hyres­lägen­heter på orter där folk vill bo.
Lizz tycker att det går bra att samarbeta med bolagsstyrelsen. Om det kommer att uppstå situationer då hon och styrelsen tycker helt olika verkar hon veta hur hon ska reagera:
– Då ska jag påminna mig om att Tranemo­bostäder inte är mitt bolag. Jag representerar bara ägaren. Om man tappar lyhördheten för styrelsen är man på fel plats. Det finns bolagsstyrelser som inte bara vill bestämma vad som ska göras utan också hur. Mitt största bidrag till styrelsen är att ta fram beslutsunderlag så att styrelsen kan fatta kloka beslut. Jag som vd är verkställande.
– Att kommunala bostadsföretag numera ska vara affärsmässiga förändrar förstås vad ett bostadsbolag kan göra. Om till exempel kommunen vill att vi ska bygga fastigheter för trygghetsboende och vi i vår bedömning kommer fram till att vi inte kommer att få in de hyror som vi behöver måste vi avstå från att bygga.

Ett problem som Tranemobostäder måste lösa är att 5 procent av lägenhetsbeståndet är outhyrt. Det är en ny situation för Lizz, som berättar att hos Bostadsbolaget är det inte ovanligt med 1 000 sökande på en lägenhet.
– Här får vi anstränga oss för att få det mesta uthyrt. Men det ser jag som en stor
utmaning. Arbetstillfällena har under en tid minskat i kommunen och folk har flyttat till andra städer där de fått arbete. Det är också relativt billigt att köpa ett eget hem, vilket också påverkar oss, säger Lizz.
Som vd har Lizz förstås en vision om hur Tranemobostäder ser ut om tio år. Och det är en positiv bild:
– Då har vi lyckats vända den negativa trenden. Vi har bara en vakans på 1–2 procent, vilket är ett realistiskt mål. Förbindelserna mellan Tranemo och de närliggande kommunerna har förbättrats och arbetstillfällena är fler. Vi kan i större utsträckning ägna oss åt planerat underhåll. För att nå dit krävs hårt arbete och tuffa beslut. Om man vill åstadkomma förändring kan man inte arbeta på samma sätt som förut.