Finns det någon som kan skriva ut ett ”körschema” för hur facket ska få fler medlemmar? Knappast!
Men för den skull är det inte mindre viktigt att diskutera frågan, att hitta nya vägar för att få fler medlemmar.
En upptrampad stig kan i långa loppet bli lerig och man kan lätt fasta med hjulen, väl bekant för den som försökt ta sig in på skogsstigar med bilen. Sak samma med den fackliga uppsökarverksamheten. Kanske måste man hitta nya stigar, outforskade stigar.

Har man jobbat länge på samma sätt utan att nå framgång så måste man vara öppen för nya tankegångar. Jag hoppas att de fackliga organisationerna är det, annars kan det bli svårt att vända den negativa medlemsutvecklingen.
Viktigast av allt är att facket blir synligt direkt en person anställs på ett företag. Då ska det informeras om fackets ABC, vem som är facklig kontaktperson och så vidare.

När det gäller agitationen, såväl den som går ut på att få nya medlemmar som att behålla de som är med i föreningen, så har jag svårt att tro att ”jobba-på-samma-sätt-över-hela-linjen” konceptet i långa loppet är vägvinnande.
Realistiska målsättningar, strategier, visst! Men utifrån detta så kan det vara helt i sin ordning att jobba på ett sätt i Pajala och ett sätt i Stockholm. Det viktiga är att fundamentet, vi ska bli fler och starkare. finns där, i övrigt behöver man improvisera.
Ska ingången i det fackliga samtalet kanske börja med att man diskuterar miljöfrågor? Kanske på ett ställe.

Kanske förtroendevalda med invandrarbakgrund ska möta invandrare. Kanske unga förtroendevalda ska vända sig till de unga.
Inga proffssäljare av det fackliga medlemskapet, tycker en del. Varför inte proffssäljare på några orter men inte på andra? Ett sätt att jobba behöver inte vara rätt på ett annat ställe. Viktigast är resultatet!

Kort och gott: om fackförbunden inom LO som så många år har kunnat registrera en negativ utveckling av medlemssiffrorna ska lyckas i framtiden, ja då är det dags att tänka om, tänka nytt och tänka vågat.