Detta är med säkerhet en av de mest ställa frågorna hemma vid matbordet. Svaren skiftar säkert. Det är viktigt att prata om hur man har det på jobbet.
Viktigast av allt är det att man pratar med sina arbetskompisar. Och glöm aldrig att kontakta facket om det inte fungerar på arbetsplatsen.

En sak är att se den fysiska arbetsmiljön, men betydligt svårare är det att läsa av den psykosociala miljön. Konstaterandet: det är dålig stämning på vårt jobb, kan i värsta fall dölja en hel del missförhållanden; dålig arbetsplatsorganisation som innebär ständig stress, kanske dåligt med tid för att hinna med lunchen. Det kan också vara fråga om dåligt ledarskap, en arbetsledare eller högre chef som uppträder auktoritärt. Eller så handlar det om informationsbrist: vi vet inte vad som händer i företaget, vi får ingen information. Hur ofta hör man inte den invändningen?

Det är viktigt att komma ihåg att hur man mår hemma och hur man mår på jobbet, hör ihop. Vi måste se människan som en helhet! Det går inte att stänga av jobbet totalt när man lämnar arbetsplatsen, lika lite som alla tankar på det privata kan separeras bort när du väl befinner dig på arbetsplatsen.

Prevent har tagit fram något man kalla friskfaktorer och här är fokus just att man ska se hela människan. Mycket handlar förstås om förebyggande arbete, eller som Prevent har valt att uttrycka det: ”Friskfaktorer är det som får människor att trivas och må bra, så väl hemma som på arbetet. Genom att inventera, bevara och utveckla det friska kan man stimulera trivsel, utveckling och prestation. Att arbeta aktivt med arbetsmiljön handlar till stor del om att förebygga ohälsa och olycksfall i den fysiska och psykosociala arbetsmiljön.”
Behöver jag säga att arbetsmiljöfrågorna är viktiga att driva för facket?