Victoria Björkman har många fackliga uppdrag.
– Det känns bra att hjälpa kamraterna. Synd bara att det inte kommer fler på mötena och att Fastighets tappar så många medlemmar.

Engagemang är ingen bristvara hos Victoria Björkman. Hon är klubbordförande på ISS i Halmstad. Dessutom skyddsombud och försäkringsinformatör på arbetsplatsen. Hon har också uppdrag i avdelningen, som ledamot i styrelsen och sekreterare.

Hur började det hela, vilket var ditt första fackliga förtroendeuppdrag?
– Som skyddsombud här vid ISS i Halmstad. Jag tror det var 2007 eller 2008. Tidigare jobbade jag på ISS i Kalmar och där fick jag lite koll på vad skyddsombudens uppgifter var. I anslutning till att jag blev skyddsombud så gick jag en utbildning. Det fick mig att känna mig trygg i mitt uppdrag.

Att vara förtroendevald, vad innebär det för dig?
– Jag tycker om att jobba med de fackliga frågorna. Att hjälpa andra på arbetsplatsen som har frågor, och/eller problem känns bra. Dessutom lär man sig en hel del intressanta saker som man kan ha nytta av i vardagen. Jag får till exempel många frågor som att: ”hur ligger det egentligen till med detta?” från kompisar som vet att jag är fackligt aktiv.

Hur länge har du varit klubbordförande vid ISS i Halmstad?
– Två år och så är jag nyss omvald på en ny tvåårsperiod.

 Hur många medlemmar har ni på din arbetsplats?
– 31 av 50 är med i facket.

Hur går det att få folk att komma på de fackliga mötena?
– Dåligt. I alla fall när mötena ligger utanför arbetstiden. Vid arbetsplatsträffarna som vi genomför fyra gånger om året kan det komma folk, men som sagt det kunde vara bättre.

Har du någon teori, varför det är så svårt att få folk att komma på mötena?
– De har väl annat att göra helt enkelt. Många städare tycker det räcker med att jobba, när de kommer hem vill de inte engagera sig allt för mycket.

Att lägga fler möten på betalt arbetstid, skulle det kunna förändra något?
– Vet faktiskt inte, svårt att svara på.

Vilka frågor driver ni lokalt vid ISS i Halmstad?
– Det har varit frågan om rätt arbetskläder, men nu handlar mycket om tidlöneprincipen, många jobbar över gratis eftersom de tycker att de inte hinner med sina arbetsuppgifter. Det här är något vi måste komma tillrätta med.

Hur ska förbundet agera för att få fler att ta på sig förtroendeuppdrag?
– Svårt att säga. Mycket av det fackliga engagemanget sker ju på fritiden. De som tar på sig uppdrag måste vara beredda på att det tar tid från annat. Men det handlar ju om prioritering.

Har du fått tillräcklig utbildning för att klara dina många fackliga uppdrag?
– Ja, det tycker jag. Jag har blivit kallad till utbildningar men också själv anmält mig till kurser. Det känns som jag haft på fötterna.

Du är engagerad både i avdelningen i Halmstad och på arbetsplatsen, ingen motsättning?
– Nej, jag lägger nog 50 procent på var och en av dem. Jag tycker det är bra att jobba fackligt både på arbetsplatsen och i avdelningen. I avdelningen får man utbyta erfarenheter med de som jobbar på andra arbetsplatser, det är nyttigt.

Vad tror du om fackets framtid, möjlighet och faror?
– Den största faran är att vi blir svagare. Att medlemstappet fortsätter. Idag är det många som tycker att det är meningslöst att vara med i facket, ”det är dyrt och jag får ändå samma villkor som ni som är med” säger en del. Med andra ord: många inser inte meningen med föreningen. Möjligheter? Hoppas förstås att vi ska bli fler, men jag är inte övertygad om att det blir lätt att vända trenden.

I november har Fastighets kongress, någon fråga som du hoppas lyfts mer än andra?
– Självklart! Hur vi ska vända trenden och bli fler medlemmar. Om vi fortsätter tappa så kanske inte arbetsgivaren vill förhandla med facket längre. Ni representerar inte de som jobbar, kommer det att heta… vad gäller den nya organisationen så känns det som den satt sig. Vi syns mer ute på arbetsplatserna och det är viktig.