Även om du är sjuk, gammal och trött kan du faktiskt förlora jobbet. Det finns en speciell regel som säger att om du inte kan utföra några arbetsuppgifter av betydelse, då kan du sägas upp.

Grundregeln är, som du kanske vet, att när du är anställd har du ett skydd för din anställning.
Men det skyddet är inte absolut. Du kan faktiskt sägas upp för att du inte kan utföra några arbetsuppgifter av betydelse för arbetsgivaren. Och detta trots att du kanske är sjuk eller inte hänger med i de andras tempo.
Det ska sägas att den här åtgärden är ovanlig och att det inte är något arbetsgivaren kan använda hur som helst. Ofta ligger det flera år av olika former av omplaceringar, arbetsanpassning eller andra initiativ innan uppsägning får genomföras.

I en ny dom från Arbetsdomstolen, AD, kunde ett företag inom plastdetaljtillverkning säga upp en anställd, som vi kallar Ove, efter 40 års tjänst. Ove hade utfört enklare arbetsuppgifter och materialhantering sedan han var 18 år. Han hade också under flera år kört truck men efter en olyckshändelse då han körde på en av bolagets bilar, fick han inte fortsätta att göra truck. Vid uppsägningstillfället höll han på med maskinproduktion. Ove var också i två år fackklubbens ordförande.

Ove sas alltså upp för att han inte presterade tillräckligt. Hans fackförbund IF Metall höll med om att Ove presterade mindre än hans arbetskamrater, men det berodde på att Ove led av sömnapné.
Sömnapné är en sjukdom som orsakar upprepade och ofrivilliga andningsstopp i sömnen. Det leder bland annat till koncentrationssvårigheter, trötthet och glömska. Den som lider av sömnapné kan också plötsligt och okontrollerbart falla i sömn även på dagen. Det gjorde aldrig Ove under sitt produktionsarbete. Däremot förekom det några gånger när han satt och förhandlade med arbetsgivaren.

Nu tog inte AD hänsyn till Oves sömnapné i sin dom. IF Metall hade nämligen inte förklarat på vilket sätt sjukdomen påverkade Oves arbetsprestationer.
I stället godtog AD en arbetsledares uppgifter att Ove bara presterade 30 procent jämfört med de andra på företaget och att han ofta gjorde fel. Detta motsas av en av Oves arbetskamrater som hävdade att Ove hann med 70 procent jämfört med de andra och att han gjorde något fler fel än andra. Men här trodde alltså AD mer på chefen.

Ove var inte heller helt medveten om att han höll på att förlora jobbet. Han fick kritik, ja, men han trodde det var ett skäl för att han inte skulle få någon löneförhöjning.
Arbetsgivaren hävdade också att det inte fanns några möjligheter att rehabilitera Ove eller på annat sätt omplacera honom. Han hade redan fått anpassade, lättare arbetsuppgifter med längre lunchrast. Dessutom hade företaget under den senaste tiden kraftig minskat sin personal och omorganiserat verksamheten. Det innebar att allt högre krav ställdes på de anställda.

AD gick på företagets linje. Domstolen konstaterade också att förbundet IF Metall inte visat på vilka stöd- eller anpassningsåtgärder som bolaget hade kunnat vidta, eller vilka lediga befattningar som Ove kunde ha omplacerats till. Här för alltså AD över ansvaret på facket för något som, enligt min mening, arbetsgivaren ska ta hand om.

Slutsatsen blir enligt AD att företaget visat att Ove, trots anpassade arbetsuppgifter, under lång tid presterat väsentligt mycket sämre än de andra på företaget, vilket arbetsgivaren inte behövde acceptera. Det fanns inget som tydde på att det skulle bli bättre och därför kunde Ove sägas upp på grund av sina bristfälliga arbetsinsatser, och detta oavsett om det berodde på sömnapné eller ej.

AD dom 26/2014