Det är ingen slump vilka som utsätts för diskriminering. Kulturen på arbetsplatsen och andra strukturer kan spela en stor roll. Det visar en rapport från Diskrimineringsombudsmannen, DO, efter analys av drygt 800 anmälningar.

Anmälningarna om upplevd diskriminering ökar. Under första halvåret i år har 1 000 anmälningar gjorts till DO, 25 procent fler anmälningar än under samma period förra året.

Trots det ökade antalet anmälningar skriver diskrimineringsombudsman Agneta Broberg i en debattartikel i Dagens nyheter att det är bra att fler människor känner till och tar tillvara möjligheten att anmäla diskriminering. Samtidigt visar DO:s sammanställning att det ofta handlar om upprepade händelser som inträffar under en längre tid. Det går också att känna igen händelsemönster och se en systematik i vilka som diskrimineras.

Diskriminering förekommer överallt, men en stor andel av anmälningarna till DO handlar om just diskriminering på jobbet. Utredare Johanna Kumlin, som har gjort analysen, konstaterar att det kan handla om både subtila och mer öppna former av diskriminering, som att bli socialt utesluten eller få sämre arbetsuppgifter.
– Människor beskriver ofta i sin anmälan att de har varit med om processliknande skeenden där flera händelser och beteenden sammantaget bidrar till upplevelsen av att ha blivit diskriminerad, säger hon i ett pressmeddelande.

Enligt Johanna Kumlin är det också vanligt att det inte slutar med en negativ känsla utan att det ofta leder till andra konsekvenser. Flera anmälare beskriver till exempel att de blivit bestraffade av sin arbetsgivare när de har tagit upp problemen eller fått sämre löneutveckling.
Ofta anmäls en kombination av händelser, men vanligast är diskriminering i samband med rekrytering. Därefter kommer anmälningar om upplevd diskriminering vid uppsägning, lönesättning eller vid utdelning av löneförmåner.

Enligt anmälningarna är de vanligaste orsakerna till diskriminering på jobbet kön och etnicitet. Därefter kommer ålder och funktionsnedsättning.
Nästan var tredje anmälan görs av kvinnor i samband med graviditet, men även diskriminering som kan kopplas till föräldraledighet är relativt vanligt förekommande.

Ofta betraktas anmälarnas upplevelser som unika företeelser, och förklaras med brister i den enskilda individens kompetens eller personlighet. Men i verkligheten verkar det, enligt analysen, ofta handla om kultur och struktur på arbetsplatsen.
– Att för ensidigt söka förklaringar hos enskilda individer eller isolerade händelser kan leda till att vi aldrig kommer åt grundorsakerna, säger Johanna Kumlin.
Hon menar att det i stället är viktigt att titta på i vilket sammanhang händelserna inträffar för att kunna motverka diskriminering.
– Vi behöver se till det sociala sammanhanget: till exempel hur normer och bestämmelser skapas, tolkas, omformuleras och förstärks utifrån våra föreställningar och beteenden och hur detta påverkar individer, säger hon.

I debattartikeln i Dagens nyheter skriver Agneta Broberg att det inte räcker med att driva rättsliga processer för att minska diskrimineringen. Hon menar att det också krävs utbildning och ökade kunskaper och förebyggande insatser bland både arbetsgivare och utbildningssamordnare.