Om din arbetsgivare ger dig ersättning för att du kör bil i tjänsten, då är det inte självklart att du också ska få betalt för kringkostnader som parkeringsavgifter. För att vara säker på det bör det finnas någon form av avtal.
Det här har Arbetsdomstolen, AD, förklarat i en ny dom.

Det gällde en målare där arbetsgivaren betalade milersättning när målaren körde mellan olika uppdrag under arbetsdagen. Det stod i ett centralt kollektivavtal mellan parterna. Då uppstod frågan om arbetsgivaren även skulle betala målarens parkeringsavgifter. Det tyckte Målareförbundet, men inte hans arbetsgivare eftersom det inte stod i något avtal. Och AD gav arbetsgivaren rätt. Det fanns ingen skyldighet för arbetsgivaren att både betala milersättning och parkeringsavgifter eftersom det inte var avtalsreglerat.

Målarens fackförbund ansåg att arbetsgivaren ska ersätta alla de kostnader som har med arbetets utförande att göra. Bilen användes i tjänsten, eftersom utrustningen är ganska tung och det blir ofta smidigare och snabbare för målaren att ta sig fram med egen bil, i stället för att lita på allmänna kommunikationer. Då ska alltså arbetsgivaren betala parkeringsavgifterna. Och det gäller även om det inte står i något avtal, det gäller ändå. Det är så att säga underförstått.

Men det tyckte alltså inte AD. En viktig anledning var att både fackförbundet och arbetsgivaren var överens om att det inte fanns någon skyldighet att använda egen bil. Arbetsgivaren kunde alltså inte beordra någon att köra egen bil i tjänsten. Det fanns firmabilar och en del anställda åkte kommunalt.

Det innebär att den som tog egen bil gjorde ett eget val, det var alltså inget tvång. Arbetsgivaren kompenserade då den som använde egen bil genom att betala milersättning. Det var parterna överens om genom kollektivavtalet. Men frågan om parkeringsavgifter hade aldrig ens nämnts under förhandlingarna om avtal. Arbetsgivarparten hade alltså inte fått ta ställning till det kravet.
Det hjälpte inte heller att det var praxis inom branschen att målare ofta kör egen bil under arbetsdagen mellan olika upp-drag.
För att få även parkeringsavgifterna betalda av arbetsgivaren skulle alltså Målareförbundet krävt det i en förhandling, och försökt få arbetsgivarna att acceptera det.
Även om det här gällde målarbranschen är principerna desamma inom hela arbetsmarknaden. Den som vill ha något, måste begära det.

Nu kan det ju mycket väl vara så att din arbetsgivare är juste och betalar vissa kostnader eller förmåner som har med jobbet att göra utan att det finns något avtal. Men då är det ett ensidigt beslut från arbetsgivaren. Vanligast är kanske fruktkorgar, gratis kaffe eller att du får träna någon timme i veckan under arbetstid. Det här ökar antagligen både trivseln och arbetslusten, och arbetsgivaren kan nog ”tjäna” på det i längden.
Men faktum kvarstår – om det inte finns någon överenskommelse mellan parterna om sådana här extra förmåner, då kan arbetsgivaren när som helst dra tillbaka dem. I vissa fall kan de krävas en förhandling först, men det är arbetsgivaren som bestämmer hur länge förmånerna ska vara kvar.

I det här sammanhanget vill jag också påpeka att arbetsgivaren inte heller är skyldig att betala fortkörnings- eller parkeringsböter. Det hänger ihop med att du aldrig ska behöva begå lagbrott i tjänsten. Även om du har ont om tid, kan arbetsgivaren alltså inte kräva att du kör för fort eller ställer bilen där det är parkeringsförbud. Arbetsgivaren får alltså tåla att du kör med hänsyn och letar parkeringsplatser. Och om du blir stressad av det, kan det tyda på att ditt företag är underbemannat eller dåligt organiserat. Ta upp det med din chef eller med ditt skyddsombud om det inte blir bättre.