I morgon är det arbetarnas internationella kampdag, och i år är det 125 år sedan som det för första gången anordnades 1 maj-demonstrationer. Fastighetsanställda deltog som en egen grupp först i början av 30-talet, i nyligen bildade Fastighetspersonalens fackförening.

Fastighetsfolket har bevakat 1 maj-tågen på olika sätt under åren. Men i det första ordinarie numret av tidningen, som kom ut 1933 och då hette Fastighetsarbetaren, publicerades en lång artikel med rubriken ”Fastighetspersonalen kräver skälig lön och avtal”.

Fastighetsarbetaren, nr 3 1938, med bild från 1 maj-tåget i Göteborg.

Signaturen Hå Ge. skriver om att många portvakter bott och arbetat utan hyreskontrakt och avtal, helt utan anställningstrygghet, fram till att de tog saken i egna händer och bildade Fastighetspersonalens fackförening.
”Ett kraftigt stöd i våra strävanden anse vi oss ha rätt att fordra av allmänheten, särskilt då från hyresgästernas sida. Dessa bestå ju till den större delen av sådana personer, som själva i sina yrken fått kämpa sig till de människovärdiga förhållanden, de möjligen nu ha. De böra därför mycket lätt kunna inse vad deras moraliska plikt är, i avseende på portvakternas kamp för sina berättigade krav. Därför var det med största förhoppning om förståelse, som den andra sidan av vårt tillfälliga standar den 1 maj bar uppmaningen: ’Hyresgäster stöd våra krav!’”

Magnus Wennerhag, forskare i sociologi vid Södertörns högskola har, utifrån medierapportering tittat på deltagandet vid 1 maj-demonstrationer i Stockholm sedan de började fram till förra året.
– Från början var demonstrationen den 1 maj till för att sätta press på regeringar i massa olika länder för att få åtta timmars arbetsdag. Men det var ett vinnande koncept och blev tradition. Sedan la man till frågor efter hand, i Sverige kom rösträttsfrågan in tidigt, redan 1891, säger han.

Enligt Magnus Wennerhags undersökning har deltagandet i demonstrationerna varierat under åren. I de städer som har undersökts, Stockholm, Göteborg och Malmö, var deltagandet störst under 1910- till 1930-talen. Därefter minskade deltagandet efter 1940 fram till 1960-talets slut då det började öka igen, får att återigen börja minska efter 1982.

En tendens till detta märks även i Fastighetsfolkets rapportering. 1947, efter andra världskriget, skrev Kurt Andersson i tidningen:
”Det är inte så värst många år sedan man på arbetarhåll tämligen allvarligt dryftade huruvida det var någon mening med att upprätthålla traditionen kring 1 maj.”
Andra världskriget kom och i många länder, inte minst Storbritannien, kunde det inte anordnas några demonstrationståg medan kriget pågick. Den 1 maj 1946, när kriget äntligen var över, var därför stämningen på Gustav Adolfs Torg i Malmö en helt annan.

”Stämningen, denna specifika stämning kring 1 maj, var densamma. Den var oförändrad, trots allt, det myckna andra som försvunnit eller kommit till. Man kände bättre än på mången god dag den rätta innebörden av 1 maj. Man förstod vad man saknat därute och längtat efter. På ett sammanpressat sätt, som är svårt att beskriva, kände man vad den svenska arbetarklassen innerst inne är och vad den är värd. Man fick en överväldigande känsla av det värde som ligger i vad den svenska arbetarrörelsen hittills vunnit och vad den i fortsättningen måste kämpa för och erövra: Socialism och demokrati. De både höra intimt samman. Utan det ena ej heller det andra!”

1 maj-demonstrationerna har alltid varit ett sätt för arbetarrörelsen att göra sin röst hörd och att försöka påverka. Det visar även svaren i Magnus Wennerhags enkätundersökning bland deltagare i tågen åren 2010 till 2012.
– Vi hade kanske tänkt att många skulle svara att det handlar om tradition. Men de flesta svaren handlar om att det är för att protestera mot orättvisor, säga sin mening och om att lyfta fram enskilda eller ideologiska frågor, säger han.

Även detta finns exempel på i Fastighetsfolket arkiv. 1973 publicerades en bild där plakaten visar texter som ”Fastighets kräver skärpt kontroll på städbolagen”, men där finns också paroller om trygghet för deltidsanställda, att avskaffa tjänstebostaden och att ge makt åt regionala skyddsombud.
I början av 1980-talet demonstrerade Fastighets för ”Full etablaringskontroll på städbolagen” och ”Stoppa bostadsspekulationen”.

Fastighets i Malmös 1-majtåg år 1981.

Fastighets i Malmös 1-majtåg år 1981.

Trots att demonstrationerna har förändrats under sin 125-åriga historia menar Magnus Wennerhag att de fortfarande fyller en funktion, inte minst med tanke på hur stort genomslag demonstrationerna fortfarande får i media.
– Enligt organisatörer som vi har pratat med ser de det inte bara som ett sätt att samla sina sympatisörer och medlemmar, utan också som en möjlighet att föra fram krav, kritik och protester.

 
Om 1 maj

Den 1 maj 1889 beslutade den socialistiska internationalens kongress att 1 maj skulle bli arbetarnas internationella demonstrationsdag och året därpå, 1890, firades dagen för första gången i Sverige. Då samlades närmare 50 000 personer på Gärdet i Stockholm och under åren har 1 maj blivit en internationell samlingsdag för arbetarklassen. Det var dock inte förrän 1938 som det blev en officiellt erkänd allmän helgdag.
Källa: Socialdemokraterna