Det blir ingen samordning mellan LO-förbunden i den kommande avtalsrörelsen. Förbunden lyckades inte komma överens om hur de tillsammans ska jobba för mer jämställda löner.
– Fastighets har allt att vinna på en LO-samordning så det är djupt beklagligt att det inte kan bli av, säger Fastighets ordförande Magnus Pettersson.

Fastighets kommer nu att tillsammans med de övriga förbunden i 6 F att inleda diskussioner om samordning. Enligt Magnus Pettersson finns det goda förutsättningar för att komma överens om lönenivåer och allmänna villkor.
– Alla förbund inom 6 F är för att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor, säger han.
Magnus Pettersson hoppas att det ska finnas ett förslag att ta ställning till när Fastighets avtalsråd ska hålla sitt möte i början av november.

LOsrepskapsmote

Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare, på LO:s representantskapsmöte.

Det var LO:s representantskap, med ombud för samtliga LO förbund, som i dag beslutade att det i stället för en samordnad avtalsrörelse ska bli enskilda förbundsförhandlingar.
In i det sista har Torbjörn Johansson, avtalssekreterare på LO, tillsammans med avtalsansvariga på förbunden försökt hitta en lösning som förbunden kan ställa sig bakom. Det sista förslaget var att tillämpa samma låglönesatsning som för tre år sedan och gemensamt stötta satsningen på löner för undersköterskor.
– Alla förbund är för att stötta undersköterskorna men vi fick inte med förbunden på modellen som tillämpades under senaste avtalsrörelsen för tre år sedan. Det är ett misslyckande, säger Torbjörn Johansson.
– Det råder en stor orättvisa i hur vi ser på kvinnors och mäns arbete. Jämställda löner är därför en av vår tids viktigaste frågor. LO:s långsiktiga målsättning att halvera löneskillnaderna till 2028 står dock fast, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Eftersom det inte blir en samordning om lönekrav blir det inte heller gemensamma krav på allmänna villkor. Förbunden har haft diskussioner om gemensamma lösningar på visstid, inhyrning av personal, omställning och hyvling. Med hyvling menas när arbetsgivare i stället för att förhandlad om uppsägning på grund av arbetsbrist vill man sänka arbetstiden för alla eller en grupp anställda.
Senast förbunden förhandlade var och en för sig var på 1980-talet.

Hittills har Industriavtalets löneökningar blivit ett märke som även övriga förbunden inom LO hållit sig till. Kommer Industriavtalet att sätta märke även för den här avtalsrörelsen?

– Utan en samordning är inte vi bundna till deras uppgörelse på samma sätt, säger Magnus Petterson.
Jari Visshed, avtalsansvarig på Fastighets, tror att Industriavtalet ändå kommer att få stor betydelse.
– Medlingsinstitutet kommer ändå att titta på vad industrin kommer fram till. Och Industriavtalet reglerar lönepåslagen i procent vilket inte gynnar låglönegrupper och kommer därmed att öka gapet mellan mäns och kvinnors löner, säger Jari Visshed.

Fotnot: Låglönesatsningen under 2013 års avtalsrörelse innebar att avtalsområden med löneläge under 25 000 kronor skulle få lönepåslag i kronor och avtalsområden över 25 000 i procent.