Nej, Sverige måste inte välja mellan att vara en välfärdsstat och ha mångfald i samhället. Men högern har skapat den myten, liksom myten att den svenska integrationspolitiken har misslyckats. Det hävdar Enna Gerin, utredare vid Katalys och författare till rapporten ”Med integrationen som murbräcka”, som Katalys lanserade i söndags. Rapporten är också underlag för en debattartikel som publicerades i DN, undertecknad Enna Gerin och Daniel Suhonen, chef för Katalys.

Visst finns brister i dagens integration, medger Enna Gerin, men dessa brister inte har med välfärdsstaten att göra.

– I stället är det decennier av en borgerlig – och delvis även socialdemokratisk – politik med nedskärningar och avregleringar i offentlig sektor som har varit hindren bakom en lyckad integration, menar hon.

Den svenska modellen med en inkluderande välfärdsstat är själva förutsättningen för att integrationen ska gå bra, enligt Enna Gerin.

Borgerligheten framställer däremot välfärdsstaten som ett hinder för integration och som något som bitvis måste monteras ned i form av enkla låglönejobb och lagstiftning av lägre löner för nyanlända, anser hon.

-Tidigare var det unga och långtidsarbetslösa som högern tog till som vapen när de attackerade den svenska modellen och förespråkade lönesänkningar. Nu är det integrationen, säger Enna Gerin till Fastighetsfolket.

Hon efterlyser ett tydligare ställningstagande och vassare argument från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i debatten om integration.
– Det jag saknar från S och V är att de vågar stå upp för en tredje väg, som innefattar både mångfald och en stark välfärdsstat, och där alla har rätt till en rimlig lönenivå, säger hon.

I rapporten går Enna Gerin till angrepp mot det hon kallar nyliberal mångkulturalism som hon menar väljer mångfald på bekostnad av välfärdsstat – utan solidaritet. Som exempel nämner hon Centern, som välkomnar invandring, men anser att stöden till invandrare ska begränsas.  Hon kritiserar också det hon betecknar som välfärdschauvinism, som hon anser att Sverigedemokraterna förespråkar: Välfärd, men utan invandring och mångfald.

Arbetsmarknadsekonomiska rådet, instiftat av Svenskt Näringsliv, har hävdat att låga löner (på omkring 14000 -15 000 kronor per månad) behövs för att arbetsgivare ska vara intresserade av att anställa utrikes födda med låg utbildning.

Som motargument framhåller Enna Gerin forskning som visar att arbetslösheten inte alls minskar väsentligt om man sänker lägstalönerna.

Och medan borgerliga partier framställer svensk arbetsmarknad som dålig på att få utrikes födda i arbete, är Sverige i själva verket ett gott exempel på att välfärd och integration kan kombineras, enligt Enna Gerin. Hon hänvisar till statistik från OECD, som visar att graden av sysselsättning för utrikes födda i Sverige ligger en bra bit över genomsnittet för EU-länderna.

Arbetslösheten bland utrikes födda i Sverige har minskat det senaste året, men är fortsatt hög. I augusti i år låg den på omkring 21,8 procent. Vad borde göras åt detta?
– Satsa på att utbilda och matcha personer utanför arbetsmarknaden till de bristyrken som finns inom exempelvis industri och välfärd. Vi vill ha en stor utbildningsreform, många måste höja sin utbildningsnivå för att komma in på arbetsmarknaden och matchas mot bristyrken.

Hur ska detta finansieras?
–Med lånefinansierade investeringar till exempel, och en skattereform som innebär högre skatt för höginkomsttagare. Fortsätta en politik som innebär att snabbt få in nyanlända i gemensamma system. Inte i system med lägre löner som förstärker klyftorna och skapar olika villkor för olika grupper i samhället, säger Enna Gerin.

Förslag om inträdesjobb med lägre ingångslöner

I augusti 2017 enades de fyra borgerliga partierna kring en fråga att driva i valrörelsen 2018: en helt ny anställningsform, inträdesjobb för unga och nyanlända. Dessa ska lagstiftas fram om arbetsmarknadens parter inte kan komma överens om ett liknande förslag utan statlig inblandning.

LO:s  förslag om utbildningsjobb innebär däremot att man utbildar sig parallellt med arbetet och försörjer sig på studiestöd. LO vill inte lagstifta om lönenivåer utan komma överens direkt med arbetsgivarna om utbildningsjobb, och föreslår ett nytt generöst studiestöd till denna grupp.