Fack vill ha mer inflytande över nya löner
Fastighets och de övriga förbunden i 6F är kritiska mot den nuvarande modellen för att sätta nya löner. Att industrin sätter märket motverkar jämställda löner och 6F tycker att de har för lite att säga till om. De startar därför en utredning för att ta fram ett annat förslag.
Enligt den gällande modellen för att sätta löner går industrin först och sluter avtal. Löneökningarna i industriavtalen blir riktmärke för övriga avtal som ska förhandlas. Så har det fungerat sedan 1997.
Men 6F, som består av Fastighets, Målarna, Seko, Byggnads och Elektrikerna, är missnöjda med modellen. De tycker inte att den fungerar bra för att höja löner för kvinnor och lågavlönade, och därmed jämna ut löneskillnader.
De vill också ha större inflytande över vad märket blir för att kunna påverka lönerna mer.
– När man framför kritik mot något bör man också ha ett svar på vad som är alternativet. 6F har i dagsläget inget konkret svar på vad som är alternativet till nuvarande lönebildningsmodell. Därför tillsätter vi nu denna utredning, säger Jonas Wallin, Elektrikernas ordförande och 6F:s talesperson.
Den som ska leda arbetet är Kristoffer Arvidsson Thonäng, utredare på Seko.
– I dagens lönebildningsmodell finns mycket bra. Men allt är inte perfekt. Lönegapet mellan arbetare och tjänstemän fortsätter att öka. Det vi ser är att om vi inte tar ut hela löneutrymmet i centrala avtal tas överskottet ut lokalt av de grupper som har starkare ställning på arbetsmarknaden, säger han.
Förutom att tjänstemännen drar ifrån innebär det att till exempel mansdominerade grupper inom industrin har större möjlighet att få ut mer pengar i lokala avtal än personer i låglöneyrken.
Dessutom tycker 6F att den nuvarande modellen motverkar jämställda löner.
– Det är ingen hemlighet att arbetsgivarna har avfärdat krav på låglönesatsningar som skulle gynna kvinnodominerade grupper på arbetsmarknaden. Man hävdar att dessa krav inte är förenliga med dagens lönebildningsmodell, säger Kristoffer Arvidsson Thonäng.
Utredningen ska innehålla flera fristående rapporter som ska sammanställas till en slutrapport till juni år 2019. Det innebär att förslaget skulle kunna användas till nästa avtalsrörelse eftersom avtalen som har tecknats i år är tre år långa.
IF Metalls ordförande, Marie Nilsson, håller inte med om att man inte tagit ut hela löneutrymmet och att det hade kunnat vara högre i centrala avtal. Hon tycker också att det är att just industrin och den internationella handeln som ska fortsätta styra märket, som är tänkt att spegla det ekonomiska utrymme som ekonomin tål.
– Men om det är delaktighet 6F menar – att man känner att man inte riktigt är med – den kritiken måste vi ta till oss och lyssna på, säger hon till Ekonomiekot i Sveriges radio.
Modellen: Industrin sätter märket
- Industrisektorn har internationell handel och är beroende av att lönerna inte ökar mer än i konkurrerande länder. Sedan 1997 har det därför funnits en modell där industrifacken och deras arbetsgivare är först ut med att skriva nya avtal. Löneökningar i deras avtal blir norm, ett riktmärke, för övriga arbetsmarknaden.
- Riktmärket i årets avtalsrörelse var 6,5 procent på tre år. De flesta avtal har hållit sig till det, men genom överenskommelsen inom LO att satsa särskilt på de som tjänar under 24 000 kronor, den så kallade låglönesatsningen, har vissa grupper fått avtal som ger mer än 6,5 procent.