Fastighets som förbund bildades 1936, men medlemstidningen tillkom redan 1932 på initiativ av Stockholms Fastighetspersonals Fackförening.
Föreningen hade bildats året före och en av orsakerna var en artikel i dagstidningen Nya Dagligt Allehanda. Där kritiserades fastighetsskötarkåren hårt av fastighetsägare och polis.

Se bildspel med omslag från nio decennier.

”Portvaktsfrun i våra dagar ställer upp den stängda porten och ger sig ut på staden på shopping, samt lämnar fältet fritt för tiggare och försäljare att husera efter behag. Och detta fastän hon har betalt för sitt arbete”, uttalade fastighetsägarna bland annat.
Efter det angreppet tog det fyr bland fastighetsarbetarna och föreningen bildades.

Första numret av Fastighetsarbetaren kom ut år 1933. (Klicka på bilden för att se den större.)

1933 fick tidningen namnet Fastighetsarbetaren. I programförklaringen stod att den skulle vara en länk mellan medlemmarna och styrelsen för föreningen, ge kunskap och ”bli vår kraftiga försvarare i de strider som vi måste utkämpa med halsstarriga fastighetsägare”.

Redan från starten uppmärksammades faror och problem för fastighetsarbetarna, risken för koloxidförgiftning vid arbete i pannrum och garage, dödsolyckor vid hissrengöring och fastighetsskötare och städare som sagts upp på felaktiga grunder.

”Det är rent märkvärdigt vad det kan finnas många skäl för att avskeda en portvakt!”, konstaterar tidningen 1936. I samma nummer från julen -36 tas problemen med trappstädning på entreprenad upp.

”Fastighetsägarna lockas med för dem otroligt fördelaktiga offerter att teckna kontrakt med dessa ’utsugningsföretag’… När man vet huru uruselt allt städningsarbete alltid betalas och att dessa firmor måste pressa priset till det yttersta för att få arbetet, så kan man lätt räkna ut, vilka det är som är de ’utsugna’. Utarbetade gamla städerskor, utslitna arbetarehustrur och i en del fall oerfarna arbetarekvinnor blir de som får jäkta sig till döds för att dessa herrar skola ha något att existera på eller att draga ränta på insatt kapital”, står det att läsa.

Det är rent märkvärdigt hur lite, och samtidigt otroligt mycket, arbetslivet och villkoren förändrats sedan dess. Den fackliga kampen har fått fortsätta. Och berättelserna om fastighetsfolkets villkor har berättats om och om igen.

1966 bytte Fastighetsarbetaren namn till Fastighetsfolket. (Klicka på bilden för att se den större.)

Fastighetsfolket blev förresten namnet på tidningen efter en omröstning 1966. Då hade tidningen sedan några år en journalist som redaktör, från att från början vara ordföranden själv. Från 1960-talet kom också de regelrätta reportagen från medlemmarnas arbetsvardag, berättas i boken 50 år med Fastighets.
”Jag hade också en annan ambition när jag började – jag ville höja självkänslan hos dem som hade sådana arbeten som av hävd värderades lågt eller inte alls”, berättar förre chefredaktören Roland Schultz i förbundets jubileumsbok.

1977 stod städarnas rättigheter i fokus. Då publicerades också vissa nyheter på flera språk i tidningen. (Klicka på bilden för att se den större.)

I samma anda fortsatte de kommande redaktörerna och 1977 fick dåvarande chefredaktören Tage Sjödal Stora journalistpriset för sin ”envetna kamp för städerskornas rättigheter”.

I dag nämns inte de halsstarriga fastighetsägarna i tidningens policy. Däremot står det att tidningen i första hand ska utgå från medlemmens intressen och behov och fungera som en källa för kunskap och inspiration genom att skildra den fackliga vardagen.

Det kan konstateras att tidningen som 85-åring fortfarande har en viktig roll att fylla och många viktiga berättelser kvar att berätta.