För oss i fackföreningsrörelsen är det självklart att stå upp för och försvara solidariteten med människor på flykt från krig och förtryck. När vi föreläser för förtroendevalda och besöker medlemmar på arbetsplatser talar vi alltid om vikten av att hålla ihop, av att vi organiserar oss och tillsammans driver våra frågor.

Fackföreningen är en rörelse för alla arbetare, oavsett vart vi kommer ifrån eller våra övriga olikheter. Vi låter oss inte splittras.

Vi tar avstånd från den senaste tidens allt hårdare tongångar mot flyktingar, där partierna närmast tävlar om vem som har de hårdaste förslagen. Vi sparkar inte nedåt, utan uppåt. Och vi står upp för en reglerad men generös invandringspolitik av självklara skäl – Sverige behöver invandring för att klara utmaningarna i välfärden.

Och som ett land med enorma rikedomar har vi råd med både ett välfungerande flyktingmottagande och de satsningar som behövs för en väl fungerande integration.

I Sveriges riksdag finns det ett parti som bygger hela sin politik på att ställa invandring och flyktingmottagande mot välfärden, mot pensionärer och mot alla som förlorat på de senaste årens utveckling mot växande ojämlikhet. Det är en strategi för att splittra arbetare.

Välfärdens stora behov står inte emot att hjälpa människor på flykt eller som är i nöd. Välfärden står emot skattesänkningar, skattesmitare och stora vinstuttag.

Få länder har en sådan enorm koncentration av förmögenheter i händerna på ett litet fåtal som vårt. Valrörelsen behöver handla om detta: vi behöver en politik för omfördelning och vi behöver offensiva välfärdsinvesteringar för att inte bara bibehålla nuvarande välfärd och infrastruktur, utan utveckla denna så att samhället blir ännu starkare.

Arbetare som hotas av utvisning om de inte lyckas få eller behålla en anställning är otrygga arbetare helt i händerna på arbetsgivarna. Vi står upp för LO:s krav på permanenta uppehållstillstånd för alla som kommit hit och beviljats asyl. Det är viktigt både utifrån humanitära skäl och utifrån kampen för trygghet som en avgörande del för att försvara våra kollektivavtal, villkor och rättigheter på arbetsplatserna. Av samma skäl vill vi se en politik för att stärka kollektivavtalen mot de arbetsgivare som utnyttjar utländsk arbetskraft för att pressa ner löner och villkor.

Så gott som samtliga politiker vill i dag göra tryggheten till en valfråga, men hela debatten handlar nästan enbart om behovet av mer poliser och hårdare tag mot kriminalitet. Vi vill se en debatt om hur vi ska få en tryggare arbetsmarknad, hur arbetsmiljön ska förbättras, och hur vi som arbetare ska få mer inflytande och makt över våra liv.

 

Debattartikeln har också publicerats på Arbetet.