Sverige är enligt Konjunkturinstitutets bedömning sedan 2016 i en högkonjunktur – ändå ligger löneökningstakten på under 2,5 procent, nästan hälften mot de 4 procent som löneökningstakten uppgick till under den förra högkonjunkturen innan finanskrisen 2008.
– Det här är inget isolerat svenskt fenomen, utan lönerna har utvecklats svagt under en längre tid även i andra länder, säger Karolina Holmberg, enhetschef för arbetsmarknad och prisbildning hos Konjunkturinstitutet.

Partikollen

Så tycker partierna om lägstalöner

Nyheter

Varför löneutvecklingen ser ut som den gör

De förklaringar som Konjunkturinstitutet brukar luta sig tillbaka mot för att förklara varför löneutvecklingen ser ut som den gör är produktionstillväxt, förväntningar på hur hög eller låg inflationen kommer vara och ekonomiska svängningar i konjunkturen.

Två av dessa tre förklaringar tros vara orsaker till varför löneökningen ligger kvar på en låg nivå.
– Svaga löneökningar har internationellt sett gemensamma förklaringar i form av en generellt dämpad produktionstillväxt och även en lägre förväntad inflation, säger Karolina Holmberg.

Räcker inte som förklaring

Men detta räcker enligt Konjunkturinstitutet inte som enda förklaring. En annan förklaring kan vara att inflationen blev oväntat låg åren 2012-2014, lägre än vad arbetsmarknadens parter hade räknat med.
– Troligen blev reallöneökningarna högre än väntat under de här åren, säger Karolina Holmberg.
Avtalade löneökningar för åren 2016 och 2017 tros därför ha hållits tillbaka av arbetsmarknadens parter för att kompensera att man överskattat inflationen åren dessförinnan.

Karolina Holmberg, enhetschef på Konjunkturinstitutet Bild: Press

Ytterligare en förklaring

Ytterligare en förklaring kan vara att konjunkturutvecklingen varit svagare i andra länder som för Sverige varit viktiga konkurrenter, främst inom EU. Deras egna dämpade förväntningar på inflationen och dämpade löneökningar har i sin tur påverkat den svenska arbetsmarknadens parter.
– Så arbetsmarknadens parter har hållit tillbaka löneökningstakten för att värna konkurrenskraften, säger Karolina Holmberg.

Arbetslösheten har gått ner mycket

Jari Visshed, tredje förbundsordförande på Fastighets, tror att löneglidningen kommer att öka på arbetsmarknaden eftersom arbetslösheten har gått ner mycket. Då blir det större konkurrens om arbetskraft, exempelvis inom fastighetsbranschen där det som bekant är svårt att rekrytera folk.
– Det finns till exempel ett skriande behov av fastighetstekniker, så i samband med nyanställningar skulle jag tro att man får rätt bra betalt helt enkelt, säger han.

Negativ löneglidning

Samma utveckling ser han dock inte om städbranschen – utan tvärtom en negativ löneglidning.
– De stora företagen inom branschen betalar bara enligt avtal och det är väldigt sällan att man lägger på något extra, säger Jari Visshed.

Samtidigt är man från förbundets sida inte odelat positiva till löneglidningen, eftersom man helst vill reglera löner i samband med avtalsförhandlingar.
– Löneglidningen styr man inte från fackförbunden, istället är det arbetsgivare som släpper på en löneglidning när det finns bristyrken, säger Jari Visshed.

Jari Visshed, tredje förbundsordförande Fastighetsanställdas förbund. Bild: Anna Ledin Wirén

Andelen fackligt anslutna har sjunkit

Konjunkturinstitutet listar även flera så kallade hypotetiska förklaringar till den låga löneökningen, hypotetiska eftersom de är svåra att kvantifiera och därmed räkna ut exakt vilken roll de har spelat för löneutvecklingen.
En av dessa förklaringar är att andelen fackligt anslutna i de nordiska länderna stadigt har sjunkit de senaste decennierna.
– Det kan ha försvagat arbetstagarnas förhandlingsstyrka, säger Karolina Holmberg.

Större ansvarstagande i lönebildningen

Samtidigt understryker Konjunkturinstitutets generaldirektör Urban Hansson Brusewitz att det inte nödvändigtvis behöver finnas ett linjärt samband mellan färre fackligt anslutna och låg löneökning.
– Det finns fortfarande en hög täckningsgrad i kollektivavtalen i Sverige. Det är klart att fackföreningar som har en mycket högre anslutningsgrad kan ha ett större ansvarstagande i lönebildningen än en lägre sådan, men det är en svag hypotes skulle jag vilja påstå, säger han och tillägger:
– Men det har ändå varit en ganska markant nedgång i anslutningsgrad de senaste två decennierna i Sverige.

Internationell tendens

Eftersom det inte bara är Sverige som har drabbats av den låga löneökningen, köper inte heller Jari Visshed förklaringen om fackens minskade förhandlingsstyrka.
– På sätt och vis motsäger det att vi tappat förhandlingsstyrka. I och med att tendensen är internationell tycker jag inte det låter som att det skulle stämma bara för de nordiska länderna. Vi vet att fackföreningar ute i Europa inte är så starka, säger han.