Nasa: Speciellt att städa ett krematorium
Städmetoderna är som på vilket uppdrag som helst. Ändå är det något helt annat att städa i ett krematorium. ”Många har tackat nej till att städa här eftersom de är rädda”, säger Nasa Nimat Kazkoz.
Nasa Nimat Kazkoz städar i kapellet och krematoriet, men tycker inte att det är obehagligt utan trivs i den fridfulla miljön.
S:t Botvids kapell, krematorium och kyrkogård ligger i Huddinge söder om Stockholm. Samtliga lokaler städas sedan några år tillbaka av Allianceplus.
– Förut skötte vi städningen själva, men det betyder jättemycket för oss att få den här grundstädningen skött, säger krematorieföreståndare Thomas Kvarnström.
”Ugnarna rengör de själva”
Två gånger i veckan städar Nasa Nimat Kazkoz eller hennes kollega alltifrån personalutrymmen till kapell och själva krematoriedelen där ugnarna finns.
– Men ugnarna rengör de själva, säger hon.
Städningen är inte speciell i sig, golven ska dammsugas, moppas och skuras. Det är allt runt omkring som får många städare att säga nej till uppdraget.
– Många har tackat nej eftersom de är rädda. Jag var själv rädd i början, men inte längre, säger Nasa Nimat Kazkoz och fortsätter:
– De som får höra att jag brukar städa här tycker ofta att jag är galen. Men jag trivs här. Det är annorlunda med ugnarna och kylrummen och det luktar speciellt ibland, men när man har varit här några gånger vänjer man sig.
Jag var rädd första gången och trodde att det skulle spöka, men nu beter jag mig som vanligt när jag är här.
Hon berättar att det visst väcker tankar om döden och vad som händer med oss när vi dör, men att det också blir en vana.
– Jag var rädd första gången och trodde att det skulle spöka, men nu beter jag mig som vanligt när jag är här.
Ett serviceyrke
På entréplan i 60-talsbyggnaden finns kapell som används för begravningsceremonier. I källaren under ligger krematoriet.
– Det är klart att man ska vara respektfull när man städar här, men det är inte bara här utan på alla ställen där vi städar, säger Nasa Nimat Kazkoz.
I kylrummen står kistorna i väntan på kremering. Alla är tydligt uppmärkta med namn och datum.
Krematorieföreståndare Thomas Kvarnström har jobbat på S:t Botvid i sexton år, men har tidigare jobbat som reparatör på Svenska Bostäder och med bagagelastning på Arlanda.
– Det här är också ett serviceyrke, som det jag tidigare har gjort. Man trycker på knappen för den som ska iväg, säger han.
Thomas Kvarnström tycker inte att det är läskigt eller obehagligt att jobba i krematoriet, men berättar att det har förekommit en del oförklarliga saker.
– En dag när vi kom hit var varenda lampa i hela lokalen tänd, precis varenda en. Vi var helt säkra på att det var släckt kvällen innan och enligt larmföretaget hade det inte hänt något särskilt.
– Jag har också sett skuggor i korridoren vid kylarna, trots att ingen varit där.
Vad tänker du då? Blir du rädd?
– Nej, jag är absolut inte rädd. Jag ser till att vara glad och trevlig och att göra ett bra jobb. Om det nu skulle finnas en andevärld vet jag när jag går hem att jag har gjort vad jag kan, säger Thomas Kvarnström.
Ugnarna igång minst tre dagar
Den här dagen är de två ugnarna avstängda. De startas bara när de kan gå minst tre dagar i sträck och då kremeras tio kroppar om dagen.
– Varje bränning tar en och en halv timme så vi hinner fem om dagen i varje ugn, säger Thomas Kvarnström.
Även om de kostsamma ugnarna måste utnyttjas effektivt, får det inte göras till vilket pris som helst.
– Det måste gå lugnt och fint till, det ska vara etiskt. Blir det stressigt blir det nästan industri och så ska det inte vara.
Krematorieföreståndare Thomas Kvarnström och hans kolleger sköter ugnarna där temperaturen blir omkring 750 grader.
Hettan inne i ugnarna är mellan 750 och 850 grader. Och kremeringen kantas av mängder av säkerhetsföreskrifter, inte bara för personalen utan också för att säkerställa att allt går rätt till.
– Före kremeringen trippelkollar vi att allt stämmer, att det är rätt kista med rätt uppgifter. Här får det inte bli fel, säger han.
Efter en och en halv timme har kistan och kroppen förvandlats till aska.
Det måste gå lugnt och fint till, det ska vara etiskt. Blir det stressigt blir det nästan industri och så ska det inte vara.
När askan kylts ned något använder krematorieteknikerna en skrapa för att få ut allt från ugnen. Därefter grovsorteras all metall bort innan askan filtreras ytterligare en gång i ett slutet system. Slutligen placeras den i urnor eller påsar med tydlig märkning av vems aska det är.
Efteråt sorteras metalldelar bort. I en människa finns i snitt 400 gram metall.
Trots den rutinartade proceduren och vanan de anställda får efter många år i jobbet är både döden och sorgen ständigt närvarande och inget som de förbiser. Anhöriga hör av sig om askan och deltar på begravningar. Andra vill vara med vid kremeringen, särskilt för hinduer är det en viktig procedur.
Sorgen tar också olika form beroende på vem det är som har dött.
– Ofta är det skillnad om det är Olga, 84 år, som har dött efter lång sjukdom eller om det är ett litet barn. Man får tänka på att man hjälper dem, både de anhöriga och de avlidna, säger Thomas Kvarnström.
Förutom städningen sköter han och hans två kolleger det mesta i kapellet och krematoriet.
Det handlar om underhåll av fläkt- och kylrum, beställningar till materialförrådet, förflyttningar av kistor mellan kylrum, kapell och ugnar.
– Själva kremationen är nästan det minsta vi gör, säger han.
Men trots att det är en liten del av jobbet är det den avgörande delen som definierar hela verksamheten.
Annorlunda att trycka på knappen
En gång fick Nasa Nimat Kazkoz delta i det och trycka på knappen som gör att ugnen öppnas och kistan åker in.
– När jag stod där blev jag ledsen för den som hade dött, fast jag inte visste vem det var och trots att personen var lika mycket död redan innan. Men det var speciellt, säger hon.
Trots allt som är annorlunda jämfört med andra städobjekt är Nasa Nimat Kazkoz glad över möjligheten att få städa på krematoriet.
– Personalen här är jättesnäll och förstående. Det är en bra miljö och det är viktigt. Jag känner mig som en i gänget här. Och jag är inte rädd, säger hon.
Krematorieföreståndare Thomas Kvarnström och hans kolleger sköter ugnarna där temperaturen blir omkring 750 grader. Efteråt sorteras metalldelar bort och askan finfördelas före gravsättning. I minneslunden sätts inte urnor ned, utan svarta sammetspåsar.
Video från YouTube
Genom att börja spela videon godkänner du YouTubes dataskydsspolicy.
Kretslopp i krematoriet
- Ugnarna i S:t Botvids krematorium värms av biodiesel. Till resten av lokalen används bergvärme.
- Rökgaserna från ugnarna är 700 grader och värmer varmvattnet till kapellet och övriga byggnader på kyrkogården. Även värmen från kylkompressorerna återanvänds.
- Alla rökgaser renas genom ett filter som samlar in kvicksilver. Det gör att 97,6 procent av röken som släpps ut är ren vattenånga.
- Det finns i snitt 300 gram metaller i en människa. Det kan vara proteser, titanlegeringar, guld från löständer med mera. Dessa metaller återvinns och ersättningen går till Allmänna arvsfonden.
Max fyra veckors väntan
- Kroppar från avlidna får förvaras i högst fyra veckor från dödsfall till kremering eller jordfästning. I kylrummen på S:t Botvid finns 96 kistplatser.
- Det finns två ugnar i krematoriet. Varje ugn består av två kamrar. Temperaturen i den första är 750 grader, därefter sker efterbränning i 850 grader. Bränningen tar en och en halv timme.
- På den 32 hektar stora kyrkogården finns omkring 4 500 gravplatser. Detta sköts av kyrkogårdsarbetarna.
