Trött i kroppen. Stressad. Orolig för att få behålla jobbet. Att vara arbetare sliter på både kropp och psyke och det har inte blivit bättre. Tvärtom har arbetsmiljöproblemen blivit större de senaste 25 åren. Det visar en färsk rapport från LO: ”Bättre och bättre dag för dag? Arbetsmiljön i Sverige under ett kvarts sekel.”
Rapporten en dyster läsning
Läsningen är långtifrån så glättig som Ernst Rolfs populära revykuplett från 1920-talet. Allt fler har svårt att hinna ta korta pauser – tre av fyra av arbetarkvinnorna och närmare hälften av arbetarmännen.
Att tempot har skruvats upp är ett problem i sig. Många har arbeten med monotona rörelser och kroppen hinner inte återhämta sig. Samtidigt får arbetare också mindre inflytande över arbetet. Ändå får de allt oftare större ansvar att själva lösa att arbetsuppgifterna utförs på rätt sätt. Det blir en negativ synergieffekt, kommenterar LO-utredaren Carola Löfstrand rapporten.
Facken har tappat i styrka
Finns det någon rimlig förklaring till att arbetsmiljön blivit sämre på nästan de flesta områden de senaste 25 åren? Kunskapen om friskfaktorer och arbetsmiljörisker ökar. Tekniken går framåt och hjälpmedel finns att skaffa. Enligt LO ägnar sig arbetsgivarna trots det åt arbetsmiljödumpning. Men varför?
För att skaffa sig kortsiktiga konkurrensfördelar är en förklaring. En annan orsak kan vara att det ökade antalet visstidsanställningar på många områden gjort att facken tappat i styrka och inflytande.
Finns ingen rimlig ursäkt
Ingen av förklaringarna är en rimlig ursäkt för arbetsgivarnas del. Att tänka på kortsiktig vinst är säkert lockande. Men det är otroligt cyniskt att sätta sina anställdas hälsa på spel.
LO-rapporten visar att allt färre har tillgång till företagshälsovård. Kanske lockande för arbetsgivarna att slippa utgiften. Men personal som inte mår bra kan ju inte göra ett bra jobb. Så även arbetsgivare som bara agerar utifrån total egoism borde skärpa sig.
