Vi har gjort det vi har kunnat. Vi väljare som gick till valurnorna och lade vår röst. Själv fick jag sällskap av två förstagångsväljare, så det var lite extra högtidligt och roligt. Men redan på valnatten kändes det mer oklart än glasklart. Och sedan dess har en dysterhet infunnit sig. Ett osäkert valresultat och efter det en sorts limbo. Vart är Sverige på väg, vem ska styra landet och varför kan politikerna inte ta sig samman och sluta spela spel?

Det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Men nu är inte tid att sitta lamslagen. Som komikern Mark Levengood har uttryckt det: Det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Fast det räcker inte att bara samla ihop sig och gå på som förut. För våra barns, och kommande generationers, skull måste vi ta vårt ansvar för klimatet. För våra barns och allas vår skull måste vi kämpa för ett mer jämställt samhälle och en jämlikare värld.

Måste göra mer än att rösta

Vi kan inte ha ett samhälle där flickor och kvinnor blir förnedrade och inte tagna på allvar. Vi kan inte ha ett samhälle där några har det allt bättre ställt, medan andra får kämpa för att ens kunna betala hyran och de mesta basala utgifterna. Vi kan inte ha ett samhälle där vi ser med misstroende på varandra. Vi kan inte heller ha ett arbetsliv där otryggheten och stressen ökar.

Där många pressas allt hårdare medan andra har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.

Så – nu är det dags att politikerna fixar biffen. Eller – kanske måste vi var och en göra mer än att rösta?
Att engagera sig i facket är en konkret väg att gå. Fackföreningsrörelsen är en viktig motvikt till löntagarfientlig politik. Den är en viktig motvikt mot krafter som vill exkludera och så split mellan människor. Bara genom att jobba tillsammans kan vi föra samhället, och arbetslivet, framåt. Det finns en viktig uppgift och en möjlighet där, som heller inte är långt bort. Kanske är det dags för dig att engagera dig fackligt? Värva alla dina kolleger?

Alla partier utropade sig märkligt nog som vinnare på valnatten. Veckorna efteråt har det snarare känts som att vi alla förlorade. Men detta kan inte paralysera oss. Som fackföreningsikonen Joe Hill uttryckte det: Sörj inte, organisera.