Trots tuff situation så växer facken i Peru
För fyra år sedan påbörjades Fastighets biståndsprojekt för att öka den fackliga verksamheten i Peru. På den tiden har fackföreningsrörelsen kommit långt, men det är fortfarande svårt att vara fackligt aktiv i landet. "Det känns som två steg fram och ett steg bak", säger ombudsman Torbjörn Jonsson.
Gatustädare i Perus huvudstad Lima som jobbat färdigt ännu ett nattskift.
När de peruanska fackföreningarna samlades på UNI Americas konferens i höstas var drygt 30 personer på plats. Ett halvår senare har antalet deltagare minskat med en tredjedel.
Ett av fackförbunden är i konflikt med ett annat och avstod i sista minuten från att närvara. Ett annat fackförbund kunde inte närvara eftersom företaget där de anställda har organiserat sig har slagit ner på facket.
Torbjörn Jonsson tillsammans med representanter från UNI Americas och städfacket Sitobur.
Bekymrande utveckling
Utvecklingen bekymrar Torbjörn Jonsson, ombudsman på Fastighets. Han har deltagit i varje konferens sedan förbundets biståndsprojekt, som sker i samarbete med UNI Americas och svenska Union to Union, startade i slutet av 2014.
– Det har heller inte tillkommit några nya fackförbund, så det känns som att projektet tagit två steg fram och ett steg bakåt, säger han.
Att vara fackligt aktiv i Peru fortsätter att vara svårt. Polisen i Lima har utsatt manifestationer för batonger och tårgas. Förtroendevalda kan förlora jobbet – och vissa fackförbund har haft det tuffare än andra.
– Prosegur har haft det väldigt tufft med union busting från företagets sida, säger Torbjörn Jonsson.
Adriana Torres har bestraffats av sin arbetsgivare Prosegur för sitt fackliga engagemang.
I frysbox för sitt fackliga engagemang
Adriana Torres har under 20 års tid jobbat sig upp på säkerhetsföretaget Prosegur, men när hon började engagera sig fackligt vände sig arbetsgivaren mot henne.
Sedan ett år tillbaka sitter hon och sex kollegor ensamma på ett kontor på andra sidan stan – och sorterar papper.
– Det är själadödande, säger hon.
Adriana Torres börjar varje pass på eftermiddagen och slutar inte förrän sent på kvällen. Efter det ska hon ta sig hem från en illa belyst och farlig stadsdel där hon som kvinna känner sig otrygg.
Hon är märkbart besviken över att hennes arbetsgivare bestraffar henne och kollegorna.
– Jag har gett företaget mitt allt. Jag hade aldrig trott att man hade kunnat göra något sådant här mot oss, säger hon.
Finns hopp trots motgångar
Nu driver facket på företaget en process mot arbetsgivaren, i hopp om att Adriana Torres och hennes kollegor ska få tillbaka sina ordinarie tjänster. Luis Cardena Velasquez på facket menar att Prosegur inte ser sina anställda som människor, utan som redskap.
– Vi vill att Prosegur ska respektera oss som människor, säger han.
Neil Martin, projektledare på UNI Americas, under ett möte fackmöte i Peru.
Neil Martin, projektledare på UNI Americas, beskriver fackföreningarnas situation som svår. Han berättar att det i Peru de senaste 30 åren förts en framgångsrik svartmålningskampanj, som gjort att allmänhetens bild av fackföreningar är väldigt negativ.
– Men jag ser också många framgångar för fackföreningsrörelsen i landet. Den fortsätter att växa, säger Neil Martin.
Allmänhetens bild delvis förändrad
Sitobur är en av de fackföreningar vars kamp för sina medlemmar mot korruptionen i huvudstaden Lima fått medial uppmärksamhet. Facket har länge kämpat för att drygt 700 medlemmar ska få tillbaka sina kommunala anställningar och i höstas dömde den högsta juridiska instansen till medlemmarnas fördel.
Neil Martin menar att allmänhetens bild av fackföreningarna har förändrats något tack vare Sitoburs kamp.
– Men det har samtidigt inte resulterat i att fackföreningen har vuxit. Det har inte tillkommit många nya medlemmar, säger han.
Svårt för städarna
Torbjörn Jonsson menar att facken på städsidan just nu står och stampar. Då och då har det bildats nya fack, som sedan försvunnit av olika skäl – bland annat på grund av att arbetsgivare slagit ner på facken.
– Så på städsidan är jag fortfarande pessimistisk, säger han.
Fackföreningarna på väktarsidan har nått större framgångar och nu talas det om att bilda en federation mellan fyra eller fem fack. Att det är så svårt för just städarna förklarar Torbjörn Jonsson med att de har det sämre ställt på den peruanska arbetsmarknaden. Väktarna har en utbildning, vilket gör de mindre utbytbara.
– Steget till att städarna bara ska få någon slags respekt från företaget är väldigt långt, säger Torbjörn Jonsson.
Hoppas projektet förlängs
Rent formellt är tanken att biståndsprojektet ska avslutas i år. Torbjörn Jonsson både tror och hoppas att projektet kommer förlängas med några år.
Skulle biståndsprojektet läggas ner har han väldigt svårt att se att fackföreningarna på städsidan kan leva vidare utan stöd och hjälp.
– Väktarsidan kan nog det, åtminstone ett tag. Men det är fortfarande på en låg nivå, vi vill ännu längre, säger han.
Annorlunda organiserade än i Sverige
Fackföreningarna i Peru är, till skillnad från i Sverige, organiserade per arbetsplats och inte per bransch.
En federation av 4-5 fackförbund, det vill säga fackligt aktiva på flera olika arbetsplatser eller företag, skulle likna vår motsvarighet till fackförbund i Sverige.
UNI Global Union är en internationell facklig organisation där Fastighets ingår. UNI representerar över 20 miljoner arbetare i servicesektorn.
