På 1365 meters djup, mätt från den första toppen som utvanns på LKAB:s malmgruva i Kiruna, städar Tamara Hayrapetyan och hennes kollegor på Compass Group. Huvudnivån, som den kallas, invigdes 2016.

Första kilometern på vägen ned i gruvan är upplyst för att ögonen ska vänjas vid mörkret gradvis.

Vid omkring 700 meters djup passerar man havsnivån. Det finns totalt drygt 50 mil väg nere i gruvan, men raka vägen ned till huvudnivån är omkring 2 mil och tar 20-30 minuter att köra med bil. Järnmalmsgruvan är världens största av sitt slag.

– Jag är ansvarig för den här delen, säger Tamara Hayrapetyan och visar runt i små kontor där arbetet ute i gruvan övervakas på skärmar och in i en stor restaurang där gruvans arbetare kommer för att ta sina raster.

Tamara Hayrapetyan trivs med värmen i gruvan.

Inget fungerar utan städning

Lokalerna är rena och ljusa och ser ut som vilket kontor som helst. Men det är inte lätt att hålla dem så rena. Arbetarna som kommer in till restaurangen drar ofta med sig svart, tung lera på sina arbetskläder.

– Man kan inte stå som en polis överallt och kräva att de ska rengöra skorna, säger Tamara Hayrapetyan och beskriver att de i stället håller efter städningen noggrant under dagen.

– Inget fungerar utan städningen, det är jätteviktigt, säger Vuokko Lahti som är enhetschef för lokalvården på LKAB i Kiruna.

Vuokko Lahti, enhetschef för lokalvården på LKAB i Kiruna.

Hon får medhåll av LKAB:s informationschef Anders Lindberg.

–Det handlar om arbetsmiljö och välbefinnande och är linje med LKAB:s vision ordning och reda. Om det är rent omkring en blir man mer noggrann och huvudnivån är byggd för att det ska vara lätt att hålla rent, säger han.

LKAB:s informationschef Anders Lindberg.

Säkerheten är skillnaden

Compass Group har totalt 40 städare på LKAB:s anläggning i Kiruna och av dem har åtta personer sina städområden nere i gruvan. Förutom att städarna i gruvan måste ha hjälm och skyddskläder när de inte vistas i säkrade utrymmen så använder de samma städmetoder som kollegorna ovan mark, berättar Vuokko Lahti.

– I år har vi fått LKAB:s miljöpris för att vi har minskat på användningen av kem i städningen bland annat. Det är över 400 entreprenörer som kan få priset så vi är väldigt stolta över att vi fick det, säger Vuokko Lahti.

På väg ut ur restaurang- och kontorsdelen kommer Tamara Hayrapetyan på att hon inte har hjälmen på sig och springer för att hämta den. En korridor leder förbi flera mindre kontor och rastrum. Ibland passerar vi stora maskinrum och i andra änden av rummet fortsätter korridoren.

Två händelser på tre år

I den här änden städar kollegan Fouad Hamdiya. Han samlar ihop en drös väldigt smutsiga trasor som han har använt för att moppa golvet i ett av maskinrummen och lägger dem i en påse.

– Jag har jobbat här i två år. Det är bra här, säger Fouad Hamdiya.

”Det blir rent här”, säger Fouad Hamdiya efter att ha moppat i fordonsutrymmet.

Även Tamara Hayrapetyan berättar att hon trivs i gruvan och beskriver det som ett andra hem, mycket tack vare kollegorna.

– Och det är varmt här och ingen snö. Första veckan tänkte jag på att det är en gruva och det kan hända saker men sedan blir man van, säger hon och fortsätter:

– Man måste bara tänka på att ha på sig hjälmen och så har vi särskilda skor. Händer det något ska vi gå till restaurangen, det är våran räddningskammare. Jag har jobbat här i tre år och två gånger har det hänt något så vi har behövt ta oss dit.

Säkert men med risker

Det som kan hända är till exempel ett ras inne i gruvan. Enligt en sammanställning som tidningen NSD har gjort har det skett åtta dödsolyckor i LKAB:s gruvor mellan 1985 och 2018.

Fem av olyckorna orsakades av ras. 2018 omkom en 21-årig tjej i en fallolycka, 1995 avled en elektriker som hamnade under en 800 kilo tung kabeltrumma och 1985 avled tre elektriker på grund av koldioxidförgiftning.

Under 2018 skedde 7,7 olycksfall, som gjorde att en anställd måste vara hemma från jobbet en dag eller mer, per en miljon arbetade timmar i LKAB:s verksamhet totalt.

Det var en uppgång från året innan, samtidigt har olycksfallen minskat kraftigt och stadigt de senaste 60 åren. De flesta olycksfallen har odramatiska orsaker som halkning och snubbling.

Enligt Anders Lindberg sker det färre olyckor i LKAB:s gruvverksamhet än genomsnittet för den svenska industrin. Men eftersom det är en speciell arbetsmiljö nere i gruvan så att en olycka kan få stora konsekvenser är det viktigt att alla som jobbar där kan säkerhetsföreskrifterna.

– Vi kan inte skicka ned vem som helst som vikarie nere i gruvan, säger Vuokko Lahti.

Förr var toppen på gruvan ännu högre, men den delen av berget utvanns till järnmalm. Nu gräver de långt under berget.

De rör sig mest i gruvan

Singh Baljinder som städar i gruvan sedan 9 år och Daniel Martinsen Björn som har en provanställning som arbetsledare frågar Vuokko Lahti om råd kring en storstädning de håller på med.

Singh Baljinder arbetar vanligtvis som städare i en patrull som åker ut till olika kurer i gruvan för att städa. Kurerna är temporära lunchrum som byggs upp där de som arbetar ute i gruvorna och inte hinner ta sig in till restaurangen på sina raster kan luncha och ta pauser.

– Patrullerna är mest mobila av alla som arbetar i hela gruvan, berättar Daniel Martinsen Björn.

Daniel Martinsen Björn och Singh Baljinder tillhör de som rör sig på flest platser i gruvan när de städar.

Jobbar i radiotystnad

Storstädningen de håller på med är en specialbeställning från LKAB. Singh Baljinder visar bilder på sin telefon på en dörrkarm som är svart av smuts. På en annan bild syns en fönsterkarm som är vit och ren halvvägs och sedan helt igensotad.

– Vi har ingen mobiltäckning där ute där vi städar, säger Singh Baljinder.

Om det händer något måste de ta sig in i en räddningskammare, där finns det telefoner som de kan ringa intern med.

– Jag är aldrig rädd. Jag har koll på säkerhetsrutinerna, säger Singh Baljinder.