Andelen löntagare som är medlemmar i ett fackförbund fortsätter att rasa. Och nedgången är som allra störst bland utrikes födda arbetare i privat sektor. Det visar en ny rapport av Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet. Rapporten är beställd av tankesmedjan Arena Idé.

Unikt för Sverige

67 procent är med i facket totalt sett, vilket är en minskning med tio procentenheter sedan 2006. Skillnaden ökar också mellan arbetare och tjänstemän. Från att ha legat på samma nivå 2006 är det i dag 59 procent av arbetarna och 72 procent av tjänstemännen som är fackligt anslutna, vilket är unikt för Sverige, enligt Anders Kjellberg. 

Även skillnaden i anslutning mellan inrikes och utrikes födda ökar kraftigt. Från samma nivå 2006 till 63 respektive 49 procent i dag, bland arbetare. Det gäller inte minst städbranschen.

– En förklaring är att det har kommit många nyanlända och asylsökande med bristande kunskaper om den svenska arbetsmarknaden, som ofta hamnar hos mindre arbetsgivare som själva har utländsk bakgrund. Detta är särskilt allvarligt med tanke på att nästan hela ökningen av den framtida sysselsättningen kommer utgöras av utrikes födda, säger Anders Kjellberg. 

Viktigt för den svenska modellen att arbetsgivarna är organiserade

Arbetsgivarnas organisationsgrad har däremot inte minskat och är med sina 88 procent betydligt högre än löntagarnas, vilket är orsaken till att nio av tio löntagare omfattas av kollektivavtal trots att betydligt färre än så är med i facket. 

– Det är väldigt viktigt för den svenska modellen att arbetsgivarna är organiserade, eftersom det leder till kollektivavtal, säger Anders Kjellberg.

Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet.

Negativ spiral

Som den främsta orsaken till fackens medlemskris pekar rapporten ut den kraftiga höjningen av avgiften till a-kassan och försämringarna av villkoren i arbetslöshetsförsäkringen som alliansregeringen införde 2007–2008. De kraftiga medlemsrasen som följde ledde till minskat underlag till lokala fackklubbar och förtroendevalda, vilket i sin tur ytterligare försämrade fackens möjlighet att rekrytera. 

– Det blev en negativ spiral. Med sämre möjligheter att rekrytera på arbetsplatserna är det många som aldrig får frågan om de vill gå med i facket. Och vi vet att många går med just för att de har fått frågan, säger Anders Kjellberg.   

En annan orsak till de vikande medlemssiffrorna är att fler i dag värderar medlemsnyttan utifrån kostnaden, vilket i större utsträckning drabbar LO-förbunden som har högre a-kasseavgifter och ofta saknar de fördelaktiga inkomstförsäkringar som de flesta TCO- och Saco-förbunden har. 

När det gäller vissa LO-anslutna förbund som Fastighets har dessa dessutom varit extra drabbade på grund av en hög andel unga, nyanlända och privatanställda varav många arbetar deltid med otrygga anställningsformer. 

Vi står inte vid porten och skriver in dem längre

Jari Visshed är tredje förbundsordförande i Fastighets, som har förlorat 11 000 medlemmar sedan 2006, vilket är en minskning med 29 procent.

Jari Visshed, tredje förbundsordförande Fastighetsanställdas förbund.

– Det är ingen höjdare. Vi tappade i likhet med de flesta när a-kasseavgiften höjdes 2006. Sen tappade vi stadigt fram till 2013 och efter det har vi harvat under 30 000-strecket. Detta är en livsviktig fråga för hela den svenska modellens ställning.

Vad gör ni åt det?

– 2018 anställde vi fem nya ombudsmän som bara ska jobba med organisering. Vi vill också få igång introduktionen till nyanställda. En väldigt vanlig anledning till att man inte gått med är att man inte har fått frågan. Men det är inte lika lätt att få tag på folk i dag. Nu är det många som anställs på allmän visstid ute på städområdena, utan att träffa facket när de anställs. Vi står inte vid porten och skriver in dem längre, säger han. 

TCO och Saco-förbunden erbjuder ofta förmåner som inkomstförsäkring, varför inte ni?

– Vi har förmåner som är positiva, bland annat ingår det hemförsäkring och fritidsförsäkring. Vi stänger inte dörren för att inkomstförsäkring kan bli ett alternativ även för oss. Vi får räkna på det och se vad det skulle få för konsekvenser för medlemsavgiften, säger Jari Visshed.

Hot mot den svenska modellen

Enligt rapporten kommer bara varannan arbetare vara fackligt ansluten 2023, om medlemstappet fortsätter i samma takt, vilket i sin tur undergräver de fackliga organisationernas legitimitet. Därför blir vikande medlemssiffror inte bara ett hot mot facken utan även den svenska modellen, som bygger på jämstarka parter på arbetsmarknaden, enligt Anders Kjellberg. 

– Det blir skadligt för svensk ekonomi och för samhällsutvecklingen. Om man inte ser upp och det bara rullar på, och facken inte reagerar i tid så kan den svenska modellen komma i fara.

För att vända trenden måste LO-förbunden tydliggöra fördelarna med den svenska modellen, anser han. 

– Det gäller att satsa ute på arbetsplatserna och fråga folk om de vill ha alla fördelar som kollektivavtal innebär. I övrigt handlar det om att visa att man finns och att uppnå resultat på central nivå, säger Anders Kjellberg.