”När jag kom till Sverige visste jag ingenting om facket eller om vilka rättigheter jag hade här”, säger Mirabela Scurtu som nu är fackligt aktiv inom Fastighets.

Bredvid Lidingö golfklubb ligger ett lungt område med bostadsrätter. För att komma hit och städa åker Mirabela Scurtu från sitt hem i Rågsved på andra sidan Stockholm. Väl framme har hon runt tre timmar på sig att städa fem fyravåningshus, innan hon måste iväg till nästa städobjekt.

I dag väntar samma tuffa städpass, men hon har mer energi än vanligt. Hon har nämligen just berättat för sin arbetsgivare Städhuset att hon under hösten kommer att arbeta fackligt tre dagar i veckan. Och att hon ska se till att företaget får sitt första skyddsombud. 

– Mötet gick oväntat bra, min arbetsgivare var positiv. Tidigare försökte de hindra mig från att gå en facklig utbildning, men kanske har de insett att de inte kan hålla på så, säger hon. 

”Visste ingenting om facket”

Mirabela Scurtu har varit med i Fastighets sedan 2014 och ser nu fram emot sitt nya fackliga uppdrag. Framförallt kommer hon att arbeta med värvning och att informera nya medlemmar om deras rättigheter. 

– När jag kom till Sverige visste jag ingenting om facket eller om vilka rättigheter jag hade här. Men när jag fick problem på jobbet kontaktade jag facket och fick mycket hjälp. Nu vill jag hjälpa andra som är nya i landet att lära känna sina rättigheter, säger Mirabela Scurtu. 

Många som kommer hit från andra länder är rädda för att gå med i facket, de tror att arbetsgivaren kan avskeda dig då.

Mirabela Scurtu

På Städhuset i Stockholm arbetar runt 180 anställda men bara 30 är medlemmar i Fastighets. Det hoppas Mirabela Scurtu kunna förändra. Hennes långsiktiga mål är att starta en fackklubb. 

– Men först måste jag värva fler medlemmar. Många som kommer hit från andra länder är rädda för att gå med i facket, de tror att arbetsgivaren kan avskeda dig då. Jag berättar för dem att det inte fungerar så i Sverige, säger Mirabela Scurtu. 

Tuff situation för fack i Rumänien

För åtta år sedan lämnade Mirabela Scurtu sin familj i Rumänien för att jobba i Sverige. Hon tänkte stanna i Sverige under sex månader för att spara pengar. Men istället skapade hon sig ett nytt liv här. Trots att arbetet som städare är tufft går det inte att jämföra med situationen i Rumänien, menar hon. 

– Innan jag kom till Sverige arbetade jag på en körskola och tjänade 2500 kronor i månaden. I Rumänien är det svårt för fackförbunden att få inflytande och arbetsgivarna har mer makt. Det är större klasskillnader än här i Sverige och mycket korruption. I Sverige ser inte folk på dig bara som en städare, du är också människa i andras ögon, säger hon. 

Pausade rugbykarriären för jobb i Sverige

Men bakom sig lämnade Mirabela Scurtu inte bara sin familj. Hon lämnade också en karriär som rugbyspelare i landslaget. Trots att karriären gick rakt uppåt valde hon att lägga den åt sidan.  

– Jag fick inte lön i landslaget, och det blev för svårt ekonomiskt. När vårt lag vann europeiska mästerskapen i Frankrike kom ingen media och mötte oss på flygplatsen när vi kom hem till Rumänien. Det beror på att vi är kvinnor. Alla pengar går till män inom sporten, säger Mirabela Scurtu. 

Mirabela Scurtu

Ålder: 31 år. 
Bor: Rågsved i Stockholm
Familj: Min man här i Sverige, syster och föräldrar i Rumänien. 
Om rugby: Jag gillar ordspråket ”Rugby is a hooligans game played by gentlemen”. Det säger allt. Det är en tuff sport som utvecklar dig som människa.  

Också här i Sverige fick rugbybollen läggas på hyllan. Som städare arbetar hon sena kvällar och nätter, något som gjorde det svårt att gå med i ett rugbylag. Men drömmen om att spela rugby har hon fortfarande kvar. 

– Rugbyn har lärt mig så mycket. Den har lärt mig att samarbeta, och att aldrig ge upp under en match. Det är lite som facket, du ger allt för ditt lag, säger Mirabela Scurtu.