Vår arbetsgivare planerar att införa ett slags modern variant av stämpelklockan.

Exakt hur den kommer att funka vet vi inte ännu, trots att den vad vi förstår kommer att införas inom kort. Vad vi tror oss veta är att vi via våra egna mobiler, eller någon tillhandahållen apparat, ska ”klicka in” oss när vi börjar städa på ett område och ”klicka ut” oss när vi är klara.

Jag har svårt att förstå det på annat sätt än att det handlar om övervakning

Jag har svårt att förstå det på annat sätt än att det handlar om övervakning. Arbetsgivaren vill ha bättre koll på arbetskraften, en större kontroll över mig och mina arbetskamrater. Kanske finns det andra anledningar, men i sådana fall är de än så länge oklara. En viss misstänksamhet och oro är oundviklig.

Det spekuleras och diskuteras. Är det för kundens skull?

Det spekuleras och diskuteras. Är det för kundens skull? Är vi misstrodda? Tror arbetsgivaren att vi fuskar? Eller söker de bara efter ytterligare möjligheter att effektivisera verksamheten – det vill säga minska på våra timmar.

En av anledningarna till att jag uppskattar städyrket är den relativa självständigheten. Jag städar ensam hos kunder som jag känner relativt väl (även om de givetvis byts ut med en viss regelbunden oregelbundenhet i överensstämmelse med upphandlingarnas nyckfulla kast). Och jag har länge upplevt det som att det funnits ett mer eller mindre ömsesidigt förtroende mellan mig och ledningen.

Men någonting har hänt under de tio år som jag jobbat inom branschen. Liksom inom många andra områden av samhället har pressen och motsättningarna ökat.

Jag försöker att inte vara alltför konspiratorisk

När jag växte upp hade jag en bild av att arbetslivet gjorde ständiga framsteg – lönerna liksom jämlikheten ökade, arbetsvillkoren förbättrades och alla jobbade tillsammans för att göra världen till en bättre plats. Det var den moderna myten om det ständiga framsteget. Men nu är jag snart fyrtio år och vet dessvärre bättre.

Jag försöker att inte vara alltför konspiratorisk, inte alltför pessimistisk, men även med en välvillig inställning har jag svårt att se nyttan med dessa digitala stämpelklockor. Det vill säga om det inte handlar om ett försök att ”effektivisera” verksamheten, det vill säga minska kostnaderna, det vill säga försämra de anställdas villkor.

Förutom en sådan ”vinst” ser jag bara förluster. Förlust av tillit och förlust av självkänsla.

Att vara övervakad, eller uppleva att man är övervakad, leder enligt min erfarenhet endast till misstro, ilska och förlorad arbetsglädje. Och misstro, ilska och förlorad arbetsglädje leder i sin tur oundvikligen till ett försämrat arbetsresultat – det vill säga en skitigare värld.