Botkyrkabyggens flitiga bin ska lyfta Storvreten

Det är lugnt i bikuporna för tillfället. Under vintern har samhällena slagits ihop till några större för att vara starkare tillsammans. Men det ledde till missnöje i leden och en revolution bland arbetarbina – flera drottningar fick gå till bi-giljotinen. 

– Nu kommer det nya yngel och då kommer nya drottningar. De väljer ut ett yngel som de matar med drottninggelé. Det är inte någon födslorätt som Bernadotte, säger Niclas Palm, miljövärd på Botkyrkabyggen.

Tillsammans med kollegan Dennis Cronlund sköter han bostadsbolagets bin och tar hand om honungen. Biverksamheten har också startats på deras initiativ.

Kul men stressigt

När Agenda 2030 med mål om biologisk mångfald antogs högg de tag i det och föreslog att företaget kunde bidra genom biodling. Men intresset för natur och biologisk mångfald fanns hos dem båda sedan tidigare.

– Jag har varit med ute i skogen under uppväxten och jagat och plockat svamp. När jag kommer ut i skogen försvinner alla krämpor och jag får energi, säger Dennis Cronlund.

Även Niclas Palm har intresset för natur och framförallt fågelskådning sedan barnsben.

– När jag var 8 år började jag följa med min morbror som är fågelskådare – jag hade ingen farsa så min morbror blev lite som ett substitut. Jag fick min första fågelbok av honom när jag var 10. Det var mäktigt, säger han.

Men det är mycket jobb med bina. ”Det är som att ha småbarn”, beskriver Niclas och Dennis. Och det ska skötas utöver de vanliga sysslorna som miljövärdar.

– Det är kul att hålla på med förutom att det kan vara lite stressigt när man vet att ”fan jag måste fixa den där dörren också”, säger Niclas Palm

– Det krävs att man har lite erfarenhet för att det ska fungera. Som ny mäktar man inte med det, det börjar brinna i skallen, fortsätter Dennis Cronlund.

– Man hittar sätt att effektivisera sig själv, fyller Niclas Palm i.

Kreativ arbetsplats

De har jobbat länge ihop och avslutar ofta varandras meningar.

– Vi är som Piff och Puff, säger Dennis.

– Vi är vana vid att prata och skratta ihop, fortsätter Niclas.

Och så visar de ytterdörren till fastighetsskötarnas lokal i Storvreten. I hörnet sitter en liten bild på Piff och Puff.

– Vi fick i uppdrag att skaffa insynsskydd till ytterdörren. Då sa vi att vi måste ju sätta vårat märke på det. Inte ens chefen visste att den skulle vara där när den kom, säger Dennis.

De har ganska fria händer när det kommer till att beställa saker som lyfter området. Snart kommer upp 2,40 meter höga, tredimensionella bin i aluminium med lampor på som ska sitta på husen.

– Är man kreativ är det här en perfekt arbetsplats. Vi har en väldigt bra chef här i Storvreten, Lotta Dannefalk. Vi är ovanligt kreativa här, säger Niclas Palm.

Hans senaste avtryck på området syns på de tidigare grå garagen.

– Vi har något som kallas PLU, planerat underhåll. Där får man önska en peng för något för 1 år framöver. Jag tyckte att de gråa garagen var trista och ville måla djungelmotiv på dem. Så jag slängde in att jag ville ha en miljon för att måla något på äventyrstema. Sedan glömde jag bort det – tills jag fick besked att det gick igenom. ”Shit, vad gör jag nu” var känslan.

Skadegörelse har minskat

Med hjälp av Graffitti Stockholm pryds garagen nu av heltäckande målningar.

– Idén var att illustrera naturen möter staden. Alla djur som är avbildade finns eller har funnits här i området, säger Niclas. 

– Killarna i Graffitti Stockholm tycker att det är ett häftigt jobb för vi är lite pionjärer. De gör extra allt och blir inspirerade av barnen i området, säger Dennis.

Till exempel kom en treårig tjej, påhejad av sin pappa, fram till graffittimålarna och sa blygt att hon ville ha med en regnbåge.

– ”Självklart” sa de och målade in henne med en regnbåge, berättar Niclas.

Att se sina idéer få genomslag och bli till verklighet föder ännu mer kreativitet, enligt Niclas och Dennis.

– Nu är det så att så fort man åker ut tänker man ”här är det mörkt, här ska vi måla lite eller sätta upp lampor”. Vi ska bort från listan på utsatta områden, säger Niclas Palm.

Områdets stämpel som särskilt utsatt är inget som de märker av särskilt mycket, berättar Dennis och Niclas.

De känner alla som bor och jobbar i området och Botkyrkabyggens insats med att ha gårdsvärdar, boende som har ansvar för planteringar och liknande på sina gårdar, har minskat skadegörelsen.

Fler ska involveras i bina

För drygt ett år sedan gick Dennis och Niclas en kurs om bin. Man måste vara registrerad hos Länsstyrelsen för att hålla på med biodling. Under vintern har bina stödmatats med sockervatten.

Under våren och sommaren ser de till att det finns pollen åt de små flygarna. Gräsmattorna klipps senare än vanligt för att inte störa när maskrosorna blommar och de har planerat blomsterängar för att både de egna bina och solitära bin ska kunna ta för sig.

Runt i området har de satt upp insektshotell, fladdermushotell och fågelholkar.

Honungen slungas två gånger om året, en gång efter midsommar och en gång i augusti. Det jobbet tar flera dagar.

– Vi har sagt att det är lite för mycket så nu har vi haft en till kurs för några fler i personalen och för några hyresgäster som ska kunna hjälpa till med bina och honungen, säger Dennis.

Just nu är dock det viktigaste jobbet att se till att endast en drottning per samhälle kläcks. Annars kan halva gänget sticka iväg med en av drottningarna. Niclas Palm visar ett litet verktyg som de ska använda för att ha ihjäl drottningceller om de ser att det kommer mer än en.

– Det känns inte så najs när man behöver ha ihjäl dem, säger han.