Patrik Lundberg: Lågavlönade ska inte behöva dö utslitna

Den som hörde Patrik Lundberg i ”Sommar i P1” glömmer det inte. Som i ett poetiskt tal eller samtal med sin mamma, Birgitta Lundberg, beskriver han uppväxttiden i Sölvesborg på 1990-talet; hur hon tar fler lån på huset, säljer smycken, alltid hoppar över lunchen för att få ekonomin som ensamstående med två barn att gå ihop.

Även boken ”Fjärilsvägen” är skriven i du-form, och liksom i sommarpratet varvas familjens liv med samhällsutvecklingen.

Lågutbildade kvinnor lever kortare

– Min berättelse om min mamma är berättelsen om Sverige från rekordåren till idag. Det har skrivits många saker om nutidshistoria men inte ur lågavlönade arbetares perspektiv, säger Patrik Lundberg, och beskriver hur rapporten ”Skilda världar” (2018) från Statistiska centralbyrån fick honom att reagera. I den slås fast att den förväntade livslängden ökar för samtliga grupper i Sverige. Utom för en grupp: lågutbildade kvinnor. Där går utvecklingen i motsatt riktning. 

– När jag läste rapporten fick jag svart på vitt, säger Patrik Lundberg, som inledde skrivandet om sin mammas öde med en essä i Expressen med titeln ”Vem dödade min mor?”.

– Efter essän fick jag hundratals mejl från kvinnor i min mammas situation som berättade om värkande kroppar, tomma plånböcker och ångest.

Ingen är oskyldig

Birgitta Lundberg gjorde tydligt klart för sina barn var hon stod politiskt. Hon var, som Patrik Lundberg beskriver det, klassisk socialdemokrat. Men i boken skildras samhällsutvecklingen utan partipolitiska värderingar.

– Ingen är oskyldig. Bakom pensionsuppgörelsen på 1990-talet fanns en bred politisk majoritet, och S och M gjorde upp om neddragningarna under 90-talskrisen. Och jobbskatteavdraget, som ökat klyftan mellan sjuka och de som kan jobba, togs inte bort av vänstermajoriteten. Som inte heller har rört ränteavdraget. Det är bara att konstatera att det är så. Alla ska kunna läsa boken utan att bli tillsagda vad de ska tycka, säger Patrik Lundberg.

Med betoningen på sambandet mellan fattigdom och den politik som bedrivs blottlägger han också motsatsen, att skulden för att någon är fattig ofta läggs på individen själv.

Det finns de som helst av allt vill att fattiga ska få matkuponger

– Om vi ser ett inslag på TV där någon som har det svårt tar upp en cigg kan reaktionen bli ”varför röker du om du är fattig?”. Det finns de som helst av allt vill att fattigt folk ska få matkuponger, som anser att arbetarklassen inte vet sitt eget bästa. 

I boken beskrivs hur varje extra utgift, allt från fotbollsskor till skolresor, är en vånda. Och att andra hade det ännu sämre än ni. Var du redan då medveten om klasskillnader?

– Jag hade inte kallat det för klassperspektiv då. Det handlar om att se vilka som har pengar eller inte. Och det är något man bara förstår om man själv inte haft pengar. Det är inte som vissa studenter jag senare mötte, som säger att de är panka samtidigt som de inte vill ta av sina fonder de fått av föräldrarna.

Man ska inte bli jagad med blåslampa

Inkomstskillnaderna fortsätter att öka. Vilka politiska åtgärder behövs för att lågavlönade i samma situation som din mor får det bättre?

– För det första ett starkt socialförsäkringssystem. Alla vill jobba och bidra, men när man blir sjuk måste ersättningen vara dräglig. Man ska inte bli jagad med blåslampa.

– För det andra jämställdheten. Många äldre ensamstående kvinnor lever på garantipension på grund av att de tagit hand om barnen. De val familjen gjorde på 1970-talet syns idag när de gått i pension.

Luften gick ur min mamma

I ”Fjärilsvägen” beskrivs hur Birgitta Lundbergs tillstånd försämras när barnen flyttar hemifrån. Fram till dess har hon klarat att både jobba, sköta hus och hem med hemodlade grönsaker och mat lagad från grunden. Sedan blir hon sjukskriven och faller all mer. När hon dör är hon bara 67 år gammal.

–Luften gick ur min mamma. Hon hade hållit ut för att se till att vi tog studenten och kunde flytta hemifrån.