Kärlek på jobbet – så funkar det för Lena och Lasse

– Vi tar inte med tjafset om vi har haft en lite dålig morgon, säger han.

– Men jag ringer i alla fall helst till Lasse om vi behöver vaktmästarhjälp i köket. Och det gör de andra också, för alla vet att han kommer direkt och fixar problemet, säger hon.

Berättar i bastun

Det här handlar om kärlek på jobbet. Runt tusen fastighetsskötare och mer än dubbelt så många städare lever tillsammans med en person på arbetsplatsen. Ändå tog det tid att hitta paret som vill berätta hur det är för dem.

Men Lena och Lasse Åman tvekar inte att bjuda in till ett samtal om kärleken, livet och jobbet. Han sköter fastigheten och hon jobbar i restaurangen. Båda på Folkets hus i Sandviken.

– Visst berättar jag saker om jobbet för Lena, som ingen annan får höra, säger han.

– På fredagarna när vi kommer ut till stugan och sitter i bastun … då pratar jag igenom om det har varit problem. Jag kanske gnäller lite på chefen och skvallrar något om gästerna, säger hon.

De två möttes på en sommarfest 2002. Det blixtrade till direkt och tre månader senare köpte de hus. Lasse tvekade aldrig inför att ta en papparoll för Lenas tre barn.

– Viktor var bara ett och ett halvt så han har haft mig i hela livet, säger han.

Svårt att glömma 14 februari

När de gifte sig blev datumet den 14 februari, ”för att Lasse skulle komma ihåg det, alla hjärtans dag är ju svår att missa”.

Men dåförtiden gick inte deras yrkesliv ihop.

Lasse jobbade på brukshotellet – och Lena övertygade honom snabbt att gå med i både facket och a-kassan. Hon var ombudsman på Hotell- och restaurangfacket, med för mycket att göra. Efter några lugnare år med ett hunddagis började hon om i restaurangbranschen.

”Inga problem”

Under tiden hade Lasse klivit in som vaktmästare på Folkets hus, på Köpmangatan mitt i stan. Han visste direkt han att han hamnat rätt. Och så småningom berättade han för restaurangchefen att han var gift med en skicklig kock. Själv såg han inga problem alls med att jobba på samma ställe som den han älskar.

Det blev först extrajobb för Lena – och för fem år sedan fick hon en fast tjänst i restaurangen. Spisen var hon färdig med, i stället är hon servitris med uppdrag både ute bland gästerna och inne i disken.

– Näe, jag kan fortfarande inte komma på något negativt med det, säger han efter att ha funderat en stund.

– Det bästa med att jobba i samma miljö är att vi ser varandras vardag. Jag behöver aldrig fundera på vad Lasse menar när han har något problem, säger hon.

Hemåt tillsammans

En halvkall apriltorsdag cyklar de hemåt efter en dag på jobbet. Lasse stämplade in 06.40 på morgonen. Lenas arbetsdag startade klockan tio, efter frukost och gympa framför tv:n hemma.

Lasse har tittat in i restaurangen och köket några gånger. Lena har tipsat om det serveras någon favoriträtt som inte lagas därhemma. Till exempel lever. Andra dagar blir det matlåda, men ändå snack med köksgänget när de har fikarast.

Nu väntar en stund vid köksbordet i trean innan paret ska iväg, var och en för sig. Handlingslistan inför helgen ska slipas. Barnen och barnbarnet Alvin kommer ut till stugan och det ska handlas: bananer, äpplen, päron … morötter, potatis, zucchini …  skinka och ägg. Med mera.

– Det blir mycket vegetariskt nuförtiden, säger han. Lena är så bra på att laga mat, säger han.

– Det är Lasse också, säger hon och kastar en blick på honom.

Älskad stuga

Överallt vittnar plantor om ett odlarintresse, och att våren är på väg. Tomater, paprika, chili. Båda gillar att få till det på skogstomten ute på en ö i Sandvikens Storsjön. Där ligger den älskade stugan, ärvd efter Lenas föräldrar och tänkt att tas över av barnen i en framtid när det är läge. Det är där det blir bastusnack på fredagarna, gärna med en öl:

– Jag ser på Lena om det har varit en bra eller dålig vecka innan hon börjar berätta, säger han.

I en pandemitid då båda är permitterade flera dagar i veckan blir det mycket tid i stugan. Och även när det är jobbdagar pendlar Lasse gärna dit. För Lena blir det mycket politik som socialdemokrat i kommunen, även om det blir digitalt under pandemin.

– Jag vill inte ta med jobb eller möten till stugan. Den är min fristad, säger hon.

– Där finns alltid något att göra, men inga måsten. En helt annan frihet, säger han.