”Den feministiska revolutionen i Iran angår oss alla”
Irans flickor och kvinnor dör nu i en frihetskamp som osjälviskt syftar till att skapa mänskliga rättigheter och demokrati för alla de som inte har det. Irans flickors och kvinnors vrede är vår vrede, skriver Elisabeth Antfolk och Narjes Razavian, Fastighets.
Moralpolis – bara ordet ger rysningar. Året är 2022 och begreppet är de facto på riktigt, fullt existerande och helt bisarrt.
En polis vars uppdrag är att inskränka flickors och kvinnors rättighet att vara och se ut som de själva vill. En polis vars uppdrag tillika innebär att låta pojkar växa upp i vanföreställningen att de har ett högre värde än sina systrar och mödrar.
En polis, som påstår sig ha sett en kvinnas hår inte ha varit dolt på rätt sätt, och därför tar sig friheten att slå ihjäl henne – en 22-årig kvinna med hela livet framför sig.
Den feministiska frihetskampen och revolutionen som pågår i Iran angår oss alla.
Det är inte bara omodernt, det är helt bisarrt och djupt osmakligt, och det går helt i strid mot idén om alla människors lika värde och rätt.
I Sverige bor mer än 120 000 människor som antingen är hitflyttade från Iran eller har minst en förälder därifrån. De och deras döttrar och söner ges möjlighet att leva och växa upp i en frihet som borde vara en självklarhet för varenda människa på vår jord.
Friheten och rätten att vara och se ut som en själv vill, att yttra sig i tal och skrift, att ha sin egen eventuella religiösa övertygelse, att vara medlem i en fackförening, att ha sin politiska åskådning eller sin egen sexualitet.
Det oerhörda mod hos de flickor, kvinnor och män som demonstrerar på plats i Iran måste ges den plats i politiken och vår samtid som det förtjänar.
Det kan omöjligt vara så år 2022 att Irans döttrar och söner ska behöva bo på en annan plats i världen för att få uppleva frihet, mänskliga rättigheter, demokrati och riktiga värderingar.
Den feministiska frihetskampen och revolutionen som pågår i Iran angår oss alla. Den gäller för varenda flicka världen över som inte har samma rättigheter och friheter som vi andra.
Den gäller för varenda pojke som tvingas växa upp i vanföreställningen att deras systrar och mödrar har ett lägre värde än de själva. Det är en feministisk och global kamp för mänskliga rättigheter och demokrati.
Det oerhörda mod hos de flickor, kvinnor och män som demonstrerar på plats i Iran måste ges den plats i politiken och vår samtid som det förtjänar. Irans flickor och kvinnor dör i en frihetskamp som osjälviskt syftar till att skapa mänskliga rättigheter och demokrati för alla de som inte har det.
Irans flickors och kvinnors vrede är vår vrede.
Självklart demonstrerar vi, men det räcker inte. Vi vill mer, vi kan mer och vi kräver mer.
Om vi trodde att det räckte med att vi stöddemonstrerar i Sverige och klipper av oss våra hår vore vi korthåriga allihopa. Självklart demonstrerar vi, men det räcker inte. Vi vill mer, vi kan mer och vi kräver mer.
Solidaritet är mänsklighetens och arbetarrörelsen starkaste ord. Det syftar i grunden till att vi ska hålla samman och hjälpa varandra, inte bara här hemma där vi själva bor, utan även globalt, världen över.
Låt inte sanktionerna stanna vid frysta tillgångar och reseförbud, utan agera med sådan kraft att ingen kan betvivla svenska folkets eller EU:s solidaritet med det iranska folket!
I Sverige och inom EU diskuteras nu sanktioner mot den iranska regimen. Låt inte sanktionerna stanna vid frysta tillgångar och reseförbud, utan agera med sådan kraft att ingen kan betvivla svenska folkets eller EU:s solidaritet med det iranska folket!
För äkta solidaritet med de som fängslas och dör för sina mödrar, systrar och döttrar måste vi minst av allt ha modet att öppet och tydligt stötta den feministiska revolutionen.
Allt annat vore brist på respekt för de som går före oss och visar vägen.
Elisabeth Antfolk, ombudsman Fastighets
Narjes Razavian, administratör Fastighets