Problemet med höga vd-löner är inte att någon tjänar mer än andra. Inte heller är det att någon tjänar mycket mer än andra. Problemet är att skillnaderna nu är så stora att de liknar de avstånd och mått astronomer använder sig av. Vi hör siffran och får jämförelsen, och kan inte ta in det. Hundra miljoner ljusår. 9300 procent!
Det är bisarrt, men sant. LO:s nya rapport Makteliten visar att den som jobbar som städare i Sverige på heltid år 2023 tjänar en 93:e-del av vad en genomsnittlig vd på de femtio största börsbolagen gör. Dessa kostymklädda män, det är i allt väsentligt män, har alltså mellan måndag och fredag sopat in över femhundratusen. Vecka efter vecka, månad efter månad.
Det är lätt att känna avund! Men känslan som dröjer kvar hos mig, det är rädsla.
Vad leder det till på sikt, vad gör det med ett samhälle, om det blir normalt att vara så här girig. I länder där stora löneskillnader är accepterade är också andra saker, som är förknippade med det, accepterade. Man smiter före. Slinker förbi. Köper sig fördelar i samhället! Myndighetspersonal väntar sig en hundring under bordet. Alla bär på en vag känsla av att andra vill ta något från en.
Man ser att framgång inte beror på hårt arbete, utan girighet. Skillnaderna i lön har ju inte med prestationen att göra. Ingen människa kan arbeta 93 gånger hårdare än en annan. Det är omöjligt. De roffar åt sig för att de kan det.
Spelar det roll vad några få ledare tjänar? Ja det gör det i allra högsta grad! Även om de är få till antalet har deras beteende ett signalvärde. Företag säger oss att det är så vi ska agera. Så vi bygger ett hållbart samhälle. Själv tror jag att det förgiftar grundbulten i mänsklig samvaro; övertygelsen att vi hör ihop, och har ett gemensamt ansvar för morgondagen! Bli förbannade och säg ifrån!
