För snart 20 år sedan såg jag ett inslag från USA, det var en utfrågning med ex-president George W Bush. Publiken var noga utvald, frågorna förberedda, men för trovärdighetens skull hade man släppt igenom lite kritik. En fråga gjorde honom alldeles ställd: ”Hur ska jag som ensamstående mamma klara livet i detta land, när jag har två barn och tre olika arbeten?”
Bush visste inte vad han skulle svara, öronen stod ut, det blev tyst. Han förstod nog inte frågan, för svaret blev: ”Men tänk vilken tur vi har, att få bo i ett land där människor kan ha flera olika jobb och på så sätt klara försörjningen.”
Den meningen har återkommit till mig under sommaren. ”Tänk vilken tur vi har”. Var det verkligen så han menade? Trodde han att tre jobb som ensamstående mor var en välsignelse? Jag är rädd att svaret är ja. Han såg inte problemet med att löner var så låga att ingen kunde leva på dem.
Trodde han att tre jobb som ensamstående mor var en välsignelse?
Idag ser vi ett USA som håller på att falla sönder. Människorna har blivit så fattiga att de måste plundra butiker för att leva. De rusar i grupp, och trots maskeringen ser man tydligt att det är både kvinnor och äldre som deltar. Men vilken tur de har, som får leva i ett land med lyxaffärer de kan råna.
Tendensen att se på låga löner som en välsignelse finns också här i Sverige. Våra motparter gillar inte att lönerna täcker anställdas utgifter. Utåt säger de att det skapar höga kostnader för arbetsgivaren. Den ideologiska andedräkten går dock inte att ta miste på – de vill se ett samhälle där makten ligger hos företagen i stället för hos människorna.
Som ordförande i Fastighets ska jag göra allt jag kan för att Sverige förblir ett land där människor kan ha flera olika barn, och ändå klara försörjningen. För att lyckas med det behöver vi vara många som sluter upp. Visst värvar du en kollega?
