Jag kommer inte till jobbet i dag, vaknade med en ångest från helvetet i morse. Efter att ha hört att jag kanske måste byta chef för att min sjukfrånvaro är för hög mår jag inte så bra.

Jag har ju nämligen förtroende för min nuvarande chef, och att behöva dra upp min livshistoria igen för någon jag inte känner får paniken att bubbla i kroppen.

Chefen är upptagen med annat

Visst är det bra att vi fått någon som tar tag i sjukfrånvaron, en chef som enbart sysslar med rehabilitering. Men jag har ju märkt att den chefen är upptagen med allt annat också. 

Och varför inte jobba med de anställda som har gått hemma sjukskrivna i några år? Alla dessa tankar far runt i huvudet på mig, men det var ju kanske inte just det jag ville få fram genom att skriva detta.

Vad var det då? Att vi inte har personal som kan täcka upp vid sjukdom? Att vi har för många objekt som kräver stresståliga arbetare? 

Psykisk ohälsa en svår balansgång

Eller så var det bara att jag ville påtala att psykisk ohälsa är en svår balansgång. Och att sätta hårda krav på någon som mig kan ge en rekyl som inte är givande för någon part. 

Hur ska situationen lösas då? Jo, ta bort vinstkravet på Samhall. Anpassa arbetet efter varje individ. Och utbilda cheferna på Samhall mer om funktionsnedsättningar. 

  • Lilla mig