Therese först på plats efter dödsskjutning: ”Jag fattade direkt att det var killen på bänken”
Fastighetsskötaren Therése Hoberg var först på plats vid en dödskjutning. I dag utbildar hon blivande fastighetsskötare och vill att kunskap om krishantering, hot och våld blir obligatoriskt.
För ovanlighetens skull var hon några minuter sen den där morgonen i slutet av augusti i fjol. Fastighetsskötare Therése Hoberg hade börjat promenera i stället för att cykla till jobbet.
Efter nästan 30 år i yrket hade hon bestämt sig för att prioritera sin egen vardagsmotion.
Hon kom in i ”sitt” område bland de gula hyreshusen i två våningar med balkonger och uteplatser fyllda av trehjulingar och lekredskap. Här, i stadsdelen Dalhem i Helsingborg, hade hon hunnit jobba i drygt fem år.
Om Therése Hoberg
Ålder: 47 år.
Bakgrund: ”Utbildade mig till barnskötare. Men sökte mig till fastighetsbranschen för att jag tyckte att det verkade roligt. Lärde mig allteftersom.”
Började som fastighetsskötare: År 1995, 19 år gammal. I många år som fastighetsskötare, avslutade som bovärd/reparatör.
Viktigaste i mötet med människor: ”Allas lika värde oavsett vem man är. Och tydlighet. Jag brukar säga att om du respekterar mig, så respekterar jag dig.”
Gör nu: arbetar som instruktör för blivande fastighetsskötare på kommunal vuxenutbildning i Helsingborg.
Gör när jag är ledig: ”Är gärna i min trädgård och gillar att vara ute och gå. Påbörjar gärna olika projekt i mitt hem. Har svårt för att koppla av.”
Jobb i tidigare hemkvarter
Men redan innan dess var hon känd i grannskapet. I över ett decennium bodde Therése Hoberg tillsammans med sin dotter i en lägenhet just på den här adressen.
– Att jag sedan råkade bli placerad som fastighetsskötare här är egentligen slumpen. Men visst var det en tillgång. Vissa av barnen har jag sett sedan de var små, de ser mig som en extra-mormor. Folk vet vem jag är och jag känner dem.
Nu såg hon en ung kille på en bänk bara ett femtiotal meter från områdeskontoret. Hon reagerade på att han satt där alldeles ensam, klockan sju på morgonen, och att hon inte kände igen honom.
Okänd person
– Han hade en keps ovanpå huvudet så ansiktet såg jättelångt ut. Jag minns att jag tänkte att det var märkligt. Men jag valde att inte stanna utan skyndade vidare. Det har jag ångrat många gånger.
Utanför områdeskontoret stod kollegorna och pratade. Hon hann heja på dem och smågnabbas lite. Sedan, plötsligt, kom skotten. De var fyra stycken: pang, pang, pang, pang. Therése Hoberg blev iskall. Hon hann inte tänka, hon bara agerade.
– Jag fattade direkt att det var killen på bänken som hade skjutit. Och jag visste att en ung man i en lägenhet på hörnet hade en hotbild mot sig.
Min första tanke var att försöka stoppa honom. Men jag insåg ju att han var beväpnad så jag körde vidare.
Kastade sig iväg på moppe
Hon skrek åt en kollega att ge henne nycklarna till fastighetsskötarnas flakmoped och kastade sig i väg. Körde genom en trång öppning i ett buskage, rakt över gräsmattan och hann se skytten springa i väg från platsen.
– Min första tanke var att försöka stoppa honom. Men jag insåg ju att han var beväpnad så jag körde vidare.
Några meter bort stod en bil parkerad, mitt i bostadsområdet. Hon kände igen den, visste att den tillhörde den unge mannen med hotbilden mot sig. Han bodde i lägenheten intill ihop med sin lillebror. Men hon visste ju att han var bortrest.
– Å nej, tänkte jag. Lillebrodern hade tagit bilen fast jag visste att den äldre brodern hade sagt åt honom att han absolut inte fick göra det.
Therése Hoberg sladdade in och stannade. Hon såg direkt att han var död, han som satt vid ratten. Fyra skott rakt in i huvudet. Inget blod pulserade, allt var knäpptyst.
Ringde 112
Hon var i chock, men ringde till 112. Hann aldrig fundera på riskerna, att det kunde finnas fler med vapen i området.
– En kollega kom springande efter mig. Jag var så oerhört fokuserad på att förklara detaljerna för larmtjänsten, så det var nog ännu värre för min kollega. Han hade ju inget att distrahera sig med utan bara stod där och stirrade på den mördade.
Skytten måste ha haft span, även om han tog fel på person. Det var ju egentligen storebrodern de var ute efter.
Folk började komma ut från sina lägenheter. Polis och ambulans anslöt. Alla ville veta vem den mördade var. Therése Hoberg var nästan säker. Men det definitiva svaret dröjde ganska många timmar och kom först efter att en läkare på Helsingborgs lasarett hade hunnit göra en formell dödsförsäkring.
– Det var lillebrodern. Han hade sovit hos sin tjej och skulle bara snabbt in om för att duscha och byta kläder innan sitt jobb, kom det fram senare. Skytten måste ha haft span, även om han tog fel på person. Det var ju egentligen storebrodern de var ute efter.
Stort stöd av kollega
Resten av den där dagen minns Therése Hoberg som i något slags dimma. Polisen spärrade av platsen, folksamlingen uppmanades att skingra sig. Plötsligt blev det återigen spöklikt tyst i grannskapet, alla höll sig inne i princip resten av dagen.
– Vår arbetsledare kom direkt till oss så fort en kollega hade ringt och berättat. Han föreslog mig och kollegan som hade varit på plats att vi kunde gå hem. Men vad skulle vi hem och göra? Vi var ju i chock och behövde prata.
Det har nu hunnit gå ett drygt år sedan den där dagen. Therése Hoberg ser ofta scenerna vid bilen framför sig. Hon kan vakna på natten, grubbla över om hon hade kunnat varna och stoppa mordet.
– Det tog någon dag innan vi erbjöds terapisamtal. Då hade min kollega och jag pratat så mycket med varandra att det inte kändes aktuellt, vi blev varandras stöd. Jag upplever inte att arbetsgivaren hade någon krisplan, vi glömdes liksom bort.
Vittnade i rätten
För ett par månader sedan vittnade Therése Hoberg i rätten. Skytten, en 16-årig pojke, satt och stirrade på henne i salen, men hon tvekade aldrig. Berättade exakt vad hon hade sett. Tänkte på den mördade och hans familj, på hans framtidsdrömmar om att bli pilot.
Vissa har varnat mig. De tycker att jag borde vara mer diskret, för vad händer när de här personerna släpps? Men jag är inte rädd.
Straffet för skytten blev fyra års sluten ungdomsvård. Men fler dömdes för inblandning i mordet. Bland annat fick en man i 25-årsåldern livstid för att ha planerat det hela och anlitat 16-åringen.
– Vissa har varnat mig. De tycker att jag borde vara mer diskret, för vad händer när de här personerna släpps? Men jag är inte rädd. Om ingen står upp och säger hur det är, hur ska samhället då kunna förändras?
Sedan i höstas har Therése Hoberg bytt jobb. Men det beror inte på mordet, betonar hon.
– Jag har älskat att jobba som fastighetsskötare, särskilt den nära kontakten med människor.
Rejält lönelyft
Men när de ringde från vuxenutbildningen och erbjöd henne en månadslön som var så pass mycket bättre än den hon hade efter 30 år som fastighetsskötare tyckte hon inte att hon kunde säga nej.
– Jag såg också min chans att sprida vidare den kunskap och erfarenhet jag har efter alla år i branschen.
Så nu är hennes nya kall att utbilda för framtiden. Hon tycker att det är viktigt att blivande fastighetsskötare förbereds för det samhällsklimat som råder.
– Sådant här kan ju hända precis var som helst nu för tiden, även i ett välbeställt bostadsrättsområde. Det behöver man vara medveten om. Och även den psykiska ohälsan har ökat, också det möter vi fastighetsskötare.
Vill att alla ska utbildas i risker
Therése Hoberg berättar att hon har varit med om många oförberedda händelser under sitt yrkesliv. Som den där gången när hon skulle byta fläkt hos en kvinna på övre våningen. Intet ont anande bad hon om att få gå in i lägenheten och göra sitt jobb.
– Så plötsligt säger kvinnan att hon är en fågel som kan flyga. Det visade sig att hon var schizofren och hade slutat ta sina mediciner.
Då behöver även en ung och oerfaren fastighetsskötare veta vad hen ska göra, menar Therése Hoberg.
– Det går inte att bara gå därifrån och ha på sitt samvete att någon hoppade rakt ut från fönstret. Man behöver kunna möta människor i det här yrket, även om jag inte önskar någon att behöva vara med om det extrema jag var i samband med skjutningen.
Om hot och våld mot fastighetsskötare:
Det finns ingen uppdaterad statistik över hur ofta fastighetsskötare möter hot och våld i sin yrkesutövning. År 2014, för 10 år sedan, gjorde Fastighets en undersökning bland sina medlemmar. Då uppgav åtta procent av fastighetsskötarna att de hade blivit utsatta för hot eller våld under det senaste året.
När tidningen Hem & Hyra nyligen ställde frågan till ett 15-tal bostadsbolag i enkät, framkom att fastighetsskötare på dessa bolag tillsammans hade anmält 230 fall av hot och våld till sin arbetsgivare under åren 2019-2023. Samtidigt fick Arbetsmiljöverket bara in totalt 36 anmälningar som rör hot och våld mot fastighetsskötare under samma tidsperiod.
Att sprängdåd blir allt vanligare i bostadsområden visar dock Nationellt bombdatacenter lägesrapport som kom i april. Sju av tio (70 procent) explosioner under det senaste året har varit riktade mot bostäder, visar statistiken. För fem år sedan var motsvarande siffra 40 procent.