Dan Corneliusson: Proffs på ny planhalva

Gropen i hakan är lika bestämd som någonsin. Sidbenan likaså.
– Fast hårfästet har väl krupit upp lite, ler Dan Corneliusson en onsdagsförmiddag 
i slutet av mars när krokusarna just bestämt sig för att välkomna våren till Göteborg.

Johnny Ekströms nya position som fastighetsskötare

Intervjun

Tre dagar senare ska UEFA-­cupmästarna från 1982 och 1987 hyllas inför Ullevis fullsatta läktare. Där är eleganten Torbjörn Nilsson, mittfältsmotorn Tord Holmgren, trygge ytterbacken Stig Fredriksson – och mitt i gänget: skyttekungen med hakgropen som den 19 maj 1982 chockade Fotbollseuropa med sitt halvvolleymål mot Hamburger SV.
– Den goaste känslan under hela min karriär, säger han över fikabordet hos Bredablick förvaltning, som med fastighetsskötare Corneliusson i sitt lag nu försöker vinna marknadsandelar i Göteborgsområdet.

Fotbollssagans första kapitel är baskunskap för fotbollssupportrar över hela landet – den om skärgårdsgrabben från Hönö, som bara tio år gammal, tog cykeln till Öckerö och via färja, buss, spårvagn och en rejäl promenad nådde träningen på Kamratgården. Och sedan efter passet hade två och en halvtimmes resa hem igen.
– Mor var nog lite orolig, konstaterar han och smuttar eftertänksamt på kaffet.
IFK:s ungdomstränare Ove Rundberg imponerades av talangen.
– Vi tränade alltid extra. Han slog inlägg och jag mötte på volley, säger Dan.
Det där härliga målet i cupfinalen var definitivt ingen turlig lyckträff, om nu någon trott det.

Sedan gick allt snabbt: stadslag, ungdomslandslag och allsvensk debut mot Åtvidaberg 1979. Hamburgtriumfen 1982 följdes upp med allsvenskt guld och seger i skytteligan samma höst som Dan fyllde 21. Proffsklubbarna stod i kö, och våren 1983 skrev Hönös bollbegåvning på för tyska Stuttgart.
– Jag hade egentligen aldrig funderat över något annat yrkesval än att bli fotbollsproffs, säger fastighetsskötaren, vars väckarklocka nu för tiden ringer kvart i fem varje morgon.

Så dags känns proffsåren i Tyskland, Italien och Schweiz möjligen lite avlägsna, men Dan har lärt sig att uppskatta den stilla stunden i ottan:
– Jag kan verkligen längta till jobbet. Att få känna delaktighet betyder nästan allt.
– När jag sticker i väg på en felanmälan och lyckas fixa problemet är det lite som att göra mål – en stor tillfredsställelse, säger han.

Höftledskulorna är utslitna och muskelvärk tvingade honom härom året till sjukskrivning. Ändå bleknar krämporna vid sidan av de problem den pensionerade målskytten mötte sedan han lite i skymundan fasat ut fotbollskarriären.
– Jag gick igenom en tuff skilsmässa, tappade fotfästet och hade egentligen ingen plan för vad livet skulle innehålla efter fotbollen. Det var en jobbig tid.
Ett par korta inhopp som försäljare följdes av några år som montör innan Dan tvingades till arbetsförmedlingen. Fastighetsskötare? Ja, varför inte, tänkte skyttekungen, som saknat lagkänslan och kamratskapet.

Om 1980-talets fotbollsproffs fått löner i närheten av de som erbjuds dagens stjärnor, skulle fastighetsskötare Corneliusson varken behövt klippa gräsmattor eller byta lysrör – ”då hade jag kanske kunnat starta något eget” – men de missade möjligheter som i dag grämer Dan mest är av en helt annan karaktär:
– Hösten 1985 var vi nästan klara för VM-­slutspel när Västtyskland oväntat förlorade sin hemmamatch mot Portugal, och vi åkte ut.
– Våren 1986 skrev jag på för storklubben Roma, men fick en så svår knäskada i sista matchen med min gamla klubb att övergången sprack.
Det har blivit dags att runda av.
 En skylt ska skruvas upp på Eklandagatan.
UEFA-­cupguld, deltagare i tv­-programmen Mästarnas mästare och Fångarna på fortet – inte konstigt att den här fastighetsskötaren ofta blir igenkänd.