Anledningen till detta brev är att försöka få svar på vad som görs med den psykosociala arbetsmiljön som på senare år har präglats av ett stort bortfall av personal, som i dag är sjukskrivna. Och vad företaget gör, eller inte gör, för att få bukt med denna ohälsa.

Jag är huvudskyddsombud i Göteborg plus närliggande kommuner, och har varit anställd på Samhall i över 20 år. Jag har sett ett företag arbeta med funktionshindrade, där alla har haft en given plats, runt om i Sverige. Till att bli ett företag som jagar kronor och ören, och där dom anställda får stressa och pressas att utföra arbetsuppgifter på kortast möjliga tid. Den så kallade Samhall-andan har mer eller mindre försvunnit, och i dag så säger många att de inte gillar vad Samhall blivit.

Den senaste tiden har det skrivits en del om Samhall i medier över hela Sverige och det är en dyster läsning som målas upp: underbemanning, stress, utanförskap, hårdare press att leverera, dåliga arbetsplatser, fikarum som i vissa fall är obefintliga, avsaknad av omklädningsrum, möjligheter att ha tillgång till varmt vatten och så vidare. Det har skickats in mängder av anmälningar till Arbetsmiljöverket, som blivit överhopade av allehanda klagomål och brister, och där företaget har tigit om dessa brister under överskådlig tid.

Samhall undrar varför folk är sjuka, och det pratas på allehanda möten hur sjukfrånvaron skall stävjas. Konstigt nog så ställer inte företagsledningen frågan inåt, och funderar på att problemet kanske finns inom företaget, med all denna stress och belastande städning. Om någon kommer till Samhall med förslitningsskador, kanske på grund av tidigare städning, och helst inte skall hamna inom städ igen – det som händer är att personen har städerfarenhet och således kommer att hamna på städ igen, fast nu inom Samhalls regi. Detta skapar psykisk stress, personen får värk igen och till slut så blir personen sjukskriven under lång tid.

Förut hade Samhall flera olika aktiviteter, såsom bowling, minigolf, vi tävlade i fältstafetten med företag från alla olika yrken och vi kom bland dom 10 bästa företagen, när det gäller placering. I dag är det ett avlägset minne. Nu år 2017 så gäller det i stället att få vinst i företaget, nu jagas personal att prestera mer med mindre personal, områdescheferna har mer områden de skall sköta, så att vissa arbetsplatser knappt ser sin områdeschef på en månad.
Är det en bra arbetsmiljö?

På vissa arbetsplatser har de inte fått riktiga skyddsskor, arbetskläder tar veckor att få fram, redskap som används är dåliga eller trasiga, men personalen skall ändå leverera 100 procent med det de har. Man blir mörkrädd när man ser att ett så stort företag som Samhall inte verkar ha koll på arbetsplatser, maskiner och redskapsutrustning.

Samhall undrar varför är folk sjuka. Det beror på arbetsbelastning, stress, att vissa utsätts för hot om de klagar, att vissa blir omplacerade när företaget anser de vara besvärliga. Det händer hela tiden på Samhall, sen betvivlar jag att vd:n känner till detta. Jag hoppas åtminstone inte det.

Läste nyligen i en tidning att var tredje arbetslös har blivit kodad på Arbetsförmedlingen som funktionshindrad. Om man tittar på statistiken sen 90-talet så är ökningen 300 procent tills i dag. Jag kan inte tro att en stor del av dagens unga, eller gamla, skulle ha en funktionsnedsättning. Det är snarare Arbetsförmedlingen som genom att koda människor bättrar på statistiken när det gäller att sätta människor i arbete. Men återigen så finns problemet med ohälsa i Samhall, och hur skall man komma tillrätta med detta problem?
Tja, på många möten som jag deltagit i så verkar de flesta affärschefer inte ha en susning vad som skulle behöva göras. Inte heller ledningen verkar så intresserad att förändra arbetssättet, minska ner stressen, matcha rätt människor till rätt arbetsplats eller öka bemanningen.
Men det finns undantag. På vissa arbetsplatser runt om i Sverige mår folk bra, de trivs med områdeschefer som tar sig tid att lyssna, de har en bra gemenskap, låg sjukfrånvaro.
Så det går att skapa ett bra arbetsklimat både för anställda och chefer. Men då måste alla arbeta åt samma håll, och inte som nu, där facket blir motarbetat. Många chefer vet inget om arbetsmiljö, områdeschefer har inte tid med sin personal och ledningen i Stockholm verkar inte ha tid att ta alla dessa varningsklockor som ekar över Sverige på allvar.

Vi hade förut något som kallades ”friskvårdstimme”. Då kunde anställda gå en promenad, eller samla en grupp till någon form av gymnastik på arbetsplatsen. I dag så är det många arbetsplatser som slopat denna timme på grund av tidsbrist, eller att det inte finns utrymme hos kund att på något sätt kunna lämna arbetsplatsen, ta en promenad, eller bara slappna av från stressen.
Där är också en del av anledningarna till att folk blir sjuka. Jag önskar att det fanns en mirakellösning att få en bra och hälsosam arbetsmiljö, men tyvärr så ser verkligheten annorlunda ut.

Nu är ju inte Samhall det enda företaget med många sjuka, detta förekommer i varierande omfattning över hela Sverige. Många företag brottas med samma problem som Samhall, MEN på Samhall är redan många sjuka, då borde ju Samhall kunna visa att de minsann tar hand om sin personal, med tanke på att människorna som jobbar där har tuffare förutsättningar att klara av ett vardagligt arbete.
Jag har pratat med många anställda som vittnar om ett hårdare arbetsklimat, där vissa områdeschefer inte vet vad som står i kollektivavtalet, utan hittar på egna lösningar vad gäller ledig tid, läkarbesök, pauser, raster et cetera. Jag vet att sjukfrånvaron går att minska, men viljan saknas, och pengarna.

Många vaknar med ångest och värk och drar sig för att gå till jobbet. Psykisk ohälsa ökar i dag på Samhall, men det finns inget skyddsnät i företaget som kan ta tag i dessa problem.
Många känner en uppgivenhet över att det kommer bli förändringar på arbetsplatsen, så dom slutar bry sig. Och när anställda inte längre känner någon samhörighet med Samhalls mål så får företaget problem med hög sjukfrånvaro.
Jag skrev till vd för många år sen med liknande problem, men inget har hänt.

Sen undrar jag varför Samhall är så rädda att anställda skall gå till medierna, är man ett välskött företag så borde de inte skygga, om de har rent mjöl i påsen. Men man kan inte bromsa utvecklingen som gror i Samhall, där anställda har tröttnat och väljer andra vägar för att göra sina röster hörda.
Jag kan bara hoppas att företaget tar tag i dessa problem med psykisk ohälsa, stress, underbemanning, uppgivenhet, hög sjukfrånvaro, mobbning och dålig arbetsmiljö innan det går för långt.
Sen hoppas jag att områdeschefer sätter sig in i vad arbetsmiljö betyder, eftersom de har det yttersta ansvaret på de arbetsplatser som de ansvarar för.
Även övrig ledning borde läsa på när det gäller arbetsplatsens utformning, risker, omklädningsutrymmen, matsal för personal, tillgång till att kunna värma sin mat eller värma sig själva, och även kunna tvätta av sig efter arbetsdagens slut.

Till sist vill jag även ta upp problemen vissa driftledare och gruppledare. Alla som i dag skall fördela och leda arbete verkar inte vara rätt man/kvinna för jobbet och kör med sin personal.

Jag hoppas att detta brev leder till något mer än det förra jag skrev. Jag hoppas också att inte Samhall fortsätter att jaga vinst med ännu högre frånvaro, utan att någon reagerar på att arbetsplatsen skall kunna vara en plats där alla jobbar åt samma håll, där kamratandan står högt på dagordningen, där anställda känner att även om jobbet ibland inte är drömyrket så trivs man med kollegerna och cheferna.