De senaste 20 åren har den internationellt konkurrensutsatta industrin satt nivån för hur mycket lönerna ska öka per år – ett lönemärke som har gällt för samtliga branscher på arbetsmarknaden.
Nu höjs röster för att modellen ska ses över och förnyas.

På tisdagen debatterade Jari Visshed, tredje förbundsordförande på Fastighets, och Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef på Almega, den nuvarande lönebildningsmodellens vara eller icke-vara.

En helig ko

Jari Visshed beskriver modellen som en helig som inte har fått ifrågasättas utan att folk blir förbannade.
– Det kan inte accepteras. Därför vill vi diskutera modellen, säger han.
– Problemet med industriavtalet, där industrin till syvende och sist sätter nivån som vi andra ska följa, är att det kan nagga legitimiteten i modellen när man inte känner att man fullt ut kan påverka vilken nivå det blir.

Stefan Koskinen menar att det inte är någon tvekan om att lönebildningsmodellen har fungerat väldigt väl.
– Det är en modell som sedan 1997 har levererat, både för företagen och för löntagarna och där alla grupper haft en reallöneökning på 50-60 procent, säger han.

Välkomnar en diskussion

Samtidigt välkomnar den arbetsgivarpolitiske chefen att det startas en diskussion om framtidens lönesättning – men understryker att det kommer vara svårt att lämna dagens modell utan att veta om en ny sådan är bättre.
– Det finns alltid risker med att byta modell.

Fastighets tredje förbundsordförande menar att industrin blivit för dominant i att sätta lönemärket. I dag är det exempelvis svårt att rekrytera människor till offentlig sektor, eftersom löneökningarna som satts av industrin är för låga – samtidigt som behoven av tjänsterna inom offentlig sektor ökar.
– Man kanske måste hitta en modell där andra grupper också får vara med och bestämma utifrån förutsättningarna, säger Jari Visshed.

”Vi för en gerillakrigföring”

Enligt Stefan Koskinen har nuvarande modell varit nationalekonomiskt bra för Sverige – men han medger att man på Almega jobbar för en decentraliserad lönebildning med sifferlösa avtal, vilket skiljer sig från den nuvarande centraliserade modellen där industrin sätter märket.
– Vi för en gerillakrigföring under märket, där vi flyttar avtalen dit vi vill ha dem sakta men säkert, säger han.

Se hela debatten här: