I dag skriver Fastighets ordförande, Magnus Pettersson, tillsammans med övriga förbundsordföranden inom 6F ett debattinlägg i tidningen Dagens industri. De menar att dagens lönebildningsmodell, som har använts sedan 1998, inte längre fungerar.

”Industriavtalet var en bra lösning på den situationen där och då, men när tiderna förändras måste även lönebildningen anpassa sig till nya förutsättningar”, skriver de.

De pekar både på att klyftorna mellan arbetare och tjänstemän ökar, och att den nuvarande modellen gör det svårare att få jämställda löner.

”Med en annan lönebildningsmodell som tar andra hänsyn skulle det vara enklare att lyfta de lågavlönade kvinnor som oftast återfinns inom hemmamarknadsorienterade branscher samt offentlig sektor.”

Låga löneökningar med nuvarande modell

De tar stöd i en ny rapport om lönebildningsmodellen. Rapporten är den fjärde i ordningen i en serie och som 6F själva står bakom.

De har den här gången gett nationalekonomen Lars Calmfors uppdraget att se över vilka möjligheter som finns för att förnya nuvarande modell.
Även han konstaterar att det finns brister med nuvarande lönemodell. Han drar slutsatsen att den svenska hemmamarknaden bör spela större roll när det gäller nivån på lönemärket, inte bara industrin som konkurrerar internationellt.

Enligt den nu gällande modellen för att sätta löner går industrin först och sluter avtal. Löneökningarna i industriavtalen blir sedan riktmärke för övriga avtal som ska förhandlas.

Men Lars Calmfors konstaterar att det har bidragit till låga löneökningar under de senaste två decennierna, till skillnad från decennierna innan. Det i kombination med små möjligheter att justera skillnaden mellan olika lönegrupper, till exempel att höja grupper som lärare eller sjuksköterskor, gör att det blir brist på arbetskraft i flera sektorer när befolkningen blir äldre och det behövs mer inhemska tjänster.

Tre förslag på förändring

För att komma till rätta med detta menar Calmfors att det behöver tas mer hänsyn till fler sektorer än industrin. Han ger flera förslag på möjliga sätt att ändra nuvarande modell.

En idé är att industrin fortsätter vara norm men tar större hänsyn till resten av den svenska ekonomin. Ett annat alternativ är att fler parter ska ta ansvar för normeringen. För att det ska göra någon ordentlig skillnad menar han att det inte räcker med parter som är internationellt konkurrensutsatta, utan att det också behöver finnas några från den svenska marknaden.

Ett tredje förslag är att öka möjligheterna till så kallade relativlöneökningar, att jämna ut skillnader mellan olika yrkesgrupper, och särskilt där det är brist eller överskott på arbetskraft. Det sista alternativet är det som Calmfors tror skulle ge störst skillnad på löneökningarna.

Lars Calmfors

Rapportförfattaren Lars Calmfors är nationalekonom och professor. Han har tidigare varit ordförande i Finanspolitiska rådet och ordförande i nu nedlagda Arbetsmarknadsekonomiska rådet, som finansierades av Svenskt Näringsliv.

Fotnot: 6F består av Fastighets, Seko, Målarna, Byggnads och Elektrikerna.