Nyligen släppte det fackliga idéinstitutet Katalys sin valanalys. Det är en viktig och nykter genomgång av läget i arbetarrörelsen som jag kan rekommendera alla att läsa.

Valanalysen inleder med en historisk och samtida genomgång av nyliberalismens era och välfärdens nedmontering i vårt land.

Stora skattesänkningar, ökad ojämlikhet, rasande skolresultat, kriminalitet och en permanent etnisk segregation.

En kapitulationspolitik för nyliberalismen som har pågått sedan början av 80-talet, lite längre än hela min levnadstid. Som klassmedveten arbetare är det stundtals en tung läsning. Det är så mycket som gått hel fel och så mycket som behöver göras om på nytt igen.

Författarnas syfte med valanalysen, som i stora delar är korrekt, är att vända rätt den socialdemokratiska skutan.

I 24 av mina 33 levnadsår har vi haft socialdemokratiska regeringar i Sverige. Regeringar som istället för att organisera motstånd mot nyliberalismen varit förvaltare av denna politik.

Författarna till valanalysen (Daniel Suhonen och Enna Gerin) hoppas att socialdemokraterna ska lyckas ta en vänstersväng i politiken. Socialdemokraterna är ett parti som håller på att bilda regering ihop med riksdagens mest aggressiva fackföreningsmotståndare Annie Lööf och som i samförstånd med näringslivet är i full färd med att inskränka arbetarnas strejkrätt.

Att vända en skuta som seglat ur kurs är en sak, men frågan är om inte det socialdemokratiska skeppet sjunkit till botten.

Jag skulle vilja se att alla vi som fortfarande håller oss ovanför vattenytan – som vill ha trygga anställningar, riktiga pensioner, bra och likvärdiga skolor för våra barn, en vård att lita, kort och gott ett välfärdssverige 2.0 – att vi kan snacka ihop oss och samla oss kring något nytt, kring det vi är överens om, oavsett partitillhörighet. En förändring måste komma underifrån och den börjar med oss, inte med Stefan Löfvén eller Karl-Petter Thorwaldsson.