Klockan är kvart över sex på morgonen när Isabel Cortez tar de sista raska tagen med sopkvasten och samlar ihop skräphögen på skyffeln. Hon tömmer skräpet med en säker knyck i sopkorgen och börjar släpa den tunga välfyllda soptunnan.

Isabel Cortez.

Torget i centrala Lima är perfekt rengjort och Isabel drar tunnan bort mot gatuhörnet där en sopbil ska hämta in hennes och kollegernas säckar.

Jag känner mig ofta trött i ryggen och får ont i fötterna

Det är en promenad på dryga tio minuter innan hon är framme vid gathörnet och knyter ihop sopsäcken.

– Visst är det ett tungt arbete. Jag känner mig ofta trött i ryggen och får ont i fötterna, säger hon.

Långa nattpass

Hennes städuppdrag slutar vid torget och löper längs Avenida Arequipa, en aveny på dryga 40 kvarter. Det blir många kilometer under arbetspasset, som börjar 22 och slutar 6.30.

Nattpasset är slut och städarna går mot omklädningsrummet.

När hon och kollegerna är klara med att tömma soptunnorna fäller de upp munskydden de haft på sig under arbetet. Sedan börjar de dra tunnorna och städutrustningen till arbetslokalen där de samlas inför och efter arbetet. Där kan de duscha och byta om till sina vanliga kläder innan de åker hemåt. Lokalen ligger ytterligare en kvarts rask promenad bort, kvinnorna går på rad och småpratar under tiden.

Hög risk och låg lön

Isabel Cortez har städat Limas gator och parker i tio år. Det är slitsamt och riskfyllt, eftersom de också städar vägrenen finns alltid risken att bli påkörd av hänsynslösa bilister. Jobbet är lågbetalt, en heltidslön ger 1500 soles i månaden vilket motsvarar drygt 4 000 svenska kronor.

Facken i Peru kämpar mot maffians våld och trakasserier

Nyheter

När hon och kamraterna i facket Sitobur strejkade i tre dagar om förbättringar i kollektivavtalet 2016 fick hon och 14 andra sparken.

–Vi strejkade för högre lön och bättre villkor. Vi ville till exempel kunna ta ledigt för att gå till doktorn och få en ledig dag om någon nära anhörig ska begravas.

De sa att vi skapade kaos

Företaget reagerade med uppsägningar.

– De sa att vi skapade kaos och skadade företagets image, säger Isabel Cortez.

Svåraste tiden i livet

Hon accepterade inte uppsägningen och efter en rättstvist fick hon 18 månader senare rätt. Arbetsgivaren var tvungen att återanställa.

–Det var den svåraste tiden i mitt liv. Samtidigt som jag kämpade för att få tillbaka jobbet var jag tvungen att söka nya jobb. Vi höll också på med processen mot Lima stad. Plus att jag är mamma med tre barn, även om de är större nu.

Hon ser sorgsen ut när hon tänker tillbaka. Men det är ingen tvekan om att hon också är nöjd och stolt att det löste sig.

Isabel Cortez är anställd på Innova.

–Tack och lov blev det bättre. Nu känner jag mig lycklig. Jag är en stark kvinna, inga problem kan få mig på fall efter detta, säger Isabel Cortez.

Fick rätt mot staden

Nu har hon och andra städare i facket Sitobur kämpat och gått vinnande ur ännu en strid. Processen som Lima stad handlade om att staden outsourcade de kommunalanställda till företaget Innova, som sedan dess utfört skötseln av gator och parker.

När en ny upphandling riskerade att göra städarna arbetslösa protesterade de och inledde en rättsprocess för att få staden att ta ansvar. De krävde att återanställas och fick i höstas rätt i högsta juridiska instans.

Centrala Lima.

Facket genomförde åtskilliga gatuprotester för att sätta press på borgmästaren och få uppmärksamhet om rättsprocessen.

Ewa-Maria Kriegholm: Därför ska vi kämpa globalt

Ledare

Polisen slog ned fackmedlemmarna med batong, sköldar, vattenkanoner och tårgas.

Vid flera tillfällen greps demonstranter av polisen och hölls i timmar eller över natten innan de släpptes.

Foto: Nancy Chappell

– I den här kampen är det vi kvinnor som varit vid fronten, det är vi som har demonstrerat. Jag tappade aldrig hoppet om att vi skulle få rätt och lyckades överföra det till kollegerna. Vi har stått sida vid sida och vi fick rätt, säger Isabel Cortez.

Stor andel otrygga jobb

I ett samhälle där 70 procent av jobben sker i informell sektor är reguljära anställningar högt värderade, även om villkoren är tuffa. Att facket Sitobur lyckades får rätt till återanställning för medlemmarna är ett inspirerande exempel för andra arbetare som drabbats av den tilltagande privatiseringen.

Korruptionen är utbredd

Gatustädarna i kuststaden Callao arbetar också i ett entreprenadföretag. Där har maffian infiltrerat både politiken och näringslivet, vilket bland annat innebär att alla som står på lönelistan som städare inte alls ägnar sig åt städning.

Pedro Negron i Sintraeslimp.

–Maffian har fått in sitt folk på lönelistan, men de jobbar inte. I stället används de som en motkraft mot facket. De kommer hit till fackkontoret, ställer till bråk, hotar oss och är våldsamma. De har också försökt störa när vi utfört manifestationer, säger Pedro Negron i fackförbundet Sintraeslimp.

”Facket på vår sida”

De som verkligen städar gatorna jobbar i en utsatt miljö. Mycket kriminalitet, tung trafik, nedgången miljö.

Tuli Vega Herrera och Yanira Medina Sernaque i Callao, Peru.

–Vi är båda ensamstående mammor, det är många av våra kolleger också. Det är ett hårt jobb, vi har dåligt utrustning och ibland saknas det sopsäckar eller något annat så måste vi själva lägga ut, berättar Yanira Medina Sernaque.

Hon är en av dem som lägger mycket tid på att värva nya medlemmar.

–Jag vill vara en bra värvare och arbeta så att kollegerna känner förtroende för facket, säger hon.

Kollegan Yuli Vega Herrera är också medlem.

–Jag berättar för alla att facket för en viktig kamp och står på vår sida, säger hon.

”De kämpar som djur”

Vi träffar de två städarna efter ett studiebesök på Sintraeslimps fackkontor. De fackliga företrädarna berättar för representanterna för svenska Fastighets och för UNI Américas att de förbereder sig för att kräva bättre villkor i nästa års kollektivavtal. Högre lön är en självklar fråga, förklarar ordförande José Morales, en matbonus är en annan idé. Kvinnorna vill få stipendier för att deras barn ska kunna gå i skolan.

–Många är kvinnor, de är ensamstående mödrar som bor i en utsatt miljö. Det är enastående hur mycket de orkar med. De har väldigt låga löner och förtjänar mycket bättre, säger Pedro Negron.

Rosa Isabel Esquivel i facket Sintraeslimp.

–De kämpar som djur och gör sitt yttersta för att barnen ska få det bättre berättar Rosa Isabel Esquivel som förhandlar för medlemmarna från Sintraeslimp.

Åker hem med matkasse

Sintraeslimp har många medlemsärenden. Att personer sägs upp utan saklig grund är ett återkommande problem. Eftersom många medlemmar lever med mycket små marginaler har facket en hel del sociala insatser.

Rita Conzuelo i fackförbundet Sintraeslimp.

– Vi åker hem till medlemmar med en matkasse om den är sjuk. Vi hjälper också till med sjukhuskontakter och om det behöver hämtas medicin. Vi vill vara nära medlemmarna, säger Rita Conzuelo som visar på deras Facebook-sida att de gör inlägg när de hjälpt en medlem.

De skickar också meddelande på Whats app och berättar för medlemmarna vad facket gör.

Fastighets stöder Peru-fack

Både Sintraeslimp och Sitobur deltar i det fackliga utvecklingsprojektet som drivs av svenska Fastighets och UNI Américas.

Limas gatustädare: ”Männen respekterar inte oss kvinnor”

Nyheter

De har tagit till sig projektmålet att införa en mer jämställd representation och kvinnorna i ledande positioner har blivit betydligt fler. De kan bidra till att de kvinnliga medlemmarnas problem får ett ökat fokus.

Utsatt för trakasserier

På en facklig konferens i utvecklingsprojektets regi träder Sitoburs företrädare Hilda Figueroa fram och vittnar om att de kvinnliga gatustädarna är en måltavla för sexuella trakasserier.

Hilda Figueroa och Isabel Cortez från facket Sitobur.

– Det är en våldsam miljö vi jobbar i. Och de sexuella trakasserierna är vanliga. Jag har själv blivit utsatt fem gånger under arbetet och jag vet flera kolleger som blivit trakasserade. Men företaget tar inte detta på allvar, säger Hilda Figueroa.

Tabu kring övergrepp

Våld mot kvinnor och sexuella trakasserier är frågor som städfacken kommer att jobba mer med. Det välkomnas av Marvin Largaespada från UNI Américas som driver det fackliga utvecklingsprojektet.

Marvin Largaespada, UNI Américas.

– Vi behöver ta tag i de här frågorna mycket tydligare – både i att se vägar för att förebygga så att situationerna inte uppstår och att det skipas rättvisa när det ändå sker. Det råder fortfarande en stark macho-kultur här i Peru. Frågorna är tabubelagda, så det finns en hel del att jobba med, säger Marvin Largaespada.

Gatustädarna på Innova, som tillhör fackförbundet Sitobur, har en heltidslön på 1 500 soles per månad. Det motsvarar cirka 4 030 kronor eller 445 dollar.

Minimilönen i Peru är 930 soles per månad, cirka 2 500 svenska kronor. Omvandlat till dollar är minimilönen 284 dollar. Som jämförelse har USA en minimilön på 1 200 dollar i månaden. I Sydamerika ligger Peru på nionde plats i minimilöneligan. I topp ligger Chile med 437 dollar.

Den informella sektorn utgör 19 procent av den peruanska ekonomin. Över 70 procent av arbetskraften jobbar inom den informella sektorn. Det motsvarar mer än 7,5 miljoner peruaner.

Källa: Newperuvian.com