”Vi städare glömdes bort i pandemin”
Städare räknas som ett högriskyrke för att smittas av covid-19, visar flera svenska studier. Men städarnas viktiga jobb har glömts bort, tycker sjukhuslokalvårdaren Emma Leijd.
– Vi såg hur vårdpersonalen fick mackor från lokala affären, fruktkorgar, de fick jättemycket. Vi stod bredvid och fick ingenting.
Joana Levin, Divina Liljeblad och Emma Leijd, lokalvårdare på Kungälvs sjukhus.
Bussförare, taxiförare, fastighetsskötare och städare löper hög risk för att smittas av och bli svårt sjuka i covid-19 via jobbet. I en ny studie har 11 personer från de här yrkena intervjuats av forskare på Göteborgs universitet, vilket Fastighetsfolket rapporterat om. I studien fanns två sjukhusstädare som bland annat berättade att de inte har råd att sjukskriva sig och att de fick städa rum på intensivvårdsavdelningen utan skyddsutrustning.
Emma Leijd är numera utbildare på Västra Götalandsregionen, men har jobbat som lokalvårdare på Kungälvs sjukhus under pandemin. Vi bad henne läsa artikeln och dela med sig av sina tankar.
”Andra förutsättningar”
– Jag har haft andra förutsättningar än de lokalvårdare som intervjuas i studien. Jag har kunnat stanna hemma vid symptom eller sjukdom och i min kommun har de delat ut gratis snabbtester, säger Emma Leijd.
Hon tycker att hon har kunnat göra sitt jobb på ett bra sätt, med rätt skyddsutrustning.
– Kungälvs sjukhus är ett mindre sjukhus och vi jobbar tätt med vården. Det är noga med att vi ska kunna utföra vårt jobb som lokalvårdare, för om det inte fungerar så kan vården inte göra det de ska. Jag tycker vi har jobbat på samma premisser.
Många olika smittor
Det förvånar henne inte att städare är ett riskyrke.
– När jag sökte mitt jobb som lokalvårdare på sjukhus så var jag förstås medveten om att det kommer finnas smittor där. Vi har inte bara covid, det är magsjukor, allt möjligt. Vi kan inte säga att vi inte vill gå in någonstans för att det finns covid där. I så fall jobbar man på fel plats enligt min åsikt, säger Emma Leijd.
Emma Leijd känner sig nästan mer osäker i vardagen än på jobbet.
– Som person, som mamma, är jag mer orolig för att gå och handla på mataffären. Där har jag ingen aning om någon smittad person tagit i någon vara. Och där har jag ingen skyddsutrustning.
Bortglömd grupp
Samtidigt berättar hon att det har gjort ont att se hur sjukhusens lokalvårdare har glömts bort i pandemin. Hon har sett hur vårdpersonalen fått mackor och fruktkorgar från lokala affären, medan lokalvårdarna inte fått något alls.
– Vi har haft turen att ha ett sjukhus som har sett oss och faktiskt delat med sig en del av vad de fick till oss, men jag vet att många inte hade den turen där ute.
– Det är klart man blev ledsen och kunde känna sig bortglömd. Vi jobbar också stenhårt och vi är också en riskgrupp. Många av oss blev sjuka och vi har varit underbemannade. Jag har inte den utbildningen att jag kan ställa mig och rädda ett liv. Men om jag inte gör mitt jobb kan inte läkaren göra sitt jobb.
