När ska städares arbetssituation tas på allvar?
Jag blir lika arg varje gång. När jag hör om städare som slitit hårt i åratal tills kroppen säger ifrån. Tills smärtan blivit kronisk. Och som hamnar i sjukförsäkringens rehabiliteringskedja.
Rehabkedjan vars sista länk orsakar skräck för att få avslag på sjukpenningen och klassas som tillräckligt frisk för att söka andra jobb på arbetsmarknaden.
Sjukförsäkringssystemet ska täcka förlorad inkomst när någon blivit sjuk eller skadad, precis som arbetslöshetsförsäkringen täcker upp för utebliven lön vid arbetslöshet. Att jobba och göra rätt för sig i många år för att sen tvingas till att söka försörjningsstöd när en blir sjuk är inte värdigt.
Syftet med rehabiliteringskedjan var att få tillbaka så många som möjligt i arbete i stället för att bli sjukpensionärer. När den infördes 2008 blev sjukpenningen tidsbegränsad och en ”aktivare sjukskrivningsprocess” skulle göra att insatser sattes in tidigare och kortade sjukskrivningstiderna.
Kedjan har för många blivit en snara runt halsen snarare än ett pärlband av stärkande rehabinsatser.
Kedjan har för många blivit en snara runt halsen snarare än ett pärlband av stärkande rehabinsatser.
Bland städare och fönsterputsare är långvariga sjukfall vanligare än i många andra yrken. Det syns till och med en ökning i den senaste statistiken från Afa Försäkring – trots att sjuktalen totalt på arbetsmarknaden minskat.
Arbetet är tungt, det är monotont. Tiden är ofta knapp, möjligheterna att själv styra arbetet små.
Det är många städare som drabbas av muskel- och ledsjukdomar i rygg, nacke, armar och ben. Arbetet är tungt, det är monotont. Tiden är ofta knapp, möjligheterna att själv styra arbetet små.
Jag tänker på ett husbygge jag gick förbi för ett tag sedan. Det var lyftkranar, byggställningar, maskiner och verktyg hit och dit. Byggfolket jobbade i lag och hjälptes åt, några verkade instruera/stå och titta på de andra.
Då kom två kvinnliga byggstädare som bar och släpade tunga sopsäckar med byggavfall. Ingen pirra så långt ögat kunde nå. Inga andra hjälpmedel heller.
När ska städares arbetssituation tas på allvar? Det måste få ett stopp att arbetare slits ut redan i tidig ålder. De som redan slitits ut ska få ersättning när de är för sjuka för att gå till jobbet.
Allt annat är ovärdigt.