Helena på Samhall fick rätt mot Försäkrings­kassan: ”Kände att jag kommer att dö”

Trots att det gått nästan 40 år minns Helena Svedlund exakt när det knäckte till i ryggen på henne. Hon jobbade på en verkstad och skulle göra ett helt vardagligt arbetsmoment vid en kapmaskin.

– Det var inte ett tungt lyft. Men det var ett vridmoment. Och så hörde jag inne i kroppen att någonting gick sönder.

Helena hamnade i sjukkarusellen

Helenas liv har inte varit sig likt sedan dess.

Hon kallar det för en karusell som hon hamnade i. En karusell som har snurrat på från 80-talet fram tills nu. Rehab, arbetsträning, sjukskrivningar, smärtstillande mediciner. Varvat med jobb för att få in pengar.

Jobbet på verkstaden fick hon inte behålla. Det kunde inte anpassas för någon med hennes ryggbesvär. Efter lång rehab och olika bidragsanställningar började Helena på Samhall i Arboga 1996.

Där har hon blivit kvar. Och stretat på genom smärtan.

– Jag har alltid haft målsättningen att jobba 100 procent. Och har kanske till och med överansträngt mig. För mig har det varit en nackdel eftersom jag blivit sämre av det.

Hade ingen ”greve” till man

Hon har känt sig tvungen att jobba, för att få in pengar till hushållet. Helena var ensamstående mamma när hennes två barn var små.

– Det hade väl varit bra om jag hade kunnat gå ner i tid och jobba 4 timmar. Visst, om jag hade haft en greve till man.

– Men när barnen var små var jag själv med dem och det var inget alternativ att kasta in handduken och försöka klara sig på olika bidrag.

Till slut gick det inte mer. För drygt två år sedan nådde hon punkten då det gjorde för ont att jobba.

– Det tar så enormt mycket mental kraft att jaga rehab, få ny medicinsk bedömning av någon läkare och försöka bibehålla någon slags arbetsförmåga.

– Man har ingen fritid. Det blir ett helt värdelöst liv. Jag kände att jag kommer dö i den här kampen.

Sökte det som förut hette sjukpension

Helena sökte sjukersättning, det som en gång kallades sjukpension. Hon gjorde en arbetsförmågeutredning och en överklagan till förvaltningsrätten. Genom medlemskapet i Fastighets fick hon hjälp av den fackliga juridiska byrån LO-TCO Rättsskydd. Till slut blev ansökan beviljad.

– Nu börjar liv nummer två, säger Helena och skrattar. 

– Jag är överlycklig. Det handlar inte om pengar, det handlar om livskvalitet. Men att jag kan få en liten slant också är jag så oerhört tacksam för.

”Jag hade hängt i en tall”

Nu börjar ett annat arbete, med att bearbeta allting mentalt.

­– Det finns de som säger till mig att jag nu kommer ha semester resten av livet.

– Men jag kan inte tänka så. I den bästa av världar hade jag varit frisk, kunnat bidra och dragit mitt strå till stacken. I detta finns det också en viss sorg över att det inte gick. Att jag inte klarade av att fortsätta jobba.

Helena kommer att fortsätta gå till sin kurator som hon har gått till i 17 år.

– Utan min kurator hade jag nog hängt i en tall för längesedan. Det kan verkligen rekommenderas att gå och prata med någon, säger Helena.