Lokalt kan företag och fackklubbar enligt Fastigoavtalet komma överens om att avstå en del av löneökningen för att i stället lägga det som extra pensionsinbetalning eller extra arbetstid. 

– Vi har en modell för detta som har funnits sedan 2004 parallellt med ett snarlikt system som tjänstemännen har, men den är inte utnyttjad i särskilt stor utsträckning, säger Charlotta Stensson. 

Att andra mer högavlönade LO-branscher, som Byggnads, har arbetstidskonton av det slag som Fastighets nu i stället vill införa, menar hon beror på att de avstått från löneökningar tidigare.

– De yrkesgrupper som finns i våra företag har inte så mycket att spela på. Man känner kanske att man behöver ha sin löneökning, säger hon. 

Tänker följa märket

I övrigt tänker Fastigo utgår från det märke som facken och arbetsgivarna inom industrin kommer överens om när det gäller nivån på löneökningarna. 

– Vi är inte en del av Svenskt Näringsliv, men vi ser det ändå som naturligt att följa det, säger Charlotta Stensson, förhandlingschef på Fastigo. 

En av Fastigos hjärtefrågor är lönepottens fördelning. Fastigo yrkar att arbetsgivaren ska kunna använda potten för att premiera dem som gjort ett gott arbete. 

– Vi vill ta bort individgarantin eller att den är så låg som möjligt. I vårt avtal med Kommunal har vi ingen individgaranti och vi ser inte att det är någon större skillnad på hur företagen fördelar sina pengar. 

Vill anställa personal utan erfarenhet

Fastigo vill också säkra kompetensförsörjningen. Arbetgivarorganisationen konstaterar att det är stor brist på utbildad personal. Därför vill man kunna anställda personer utan erfarenhet från branschen. 

– Då måste vi ha lägstlöner som tar hänsyn till om du har erfarenhet eller inte. I dag har vi en lägstlönemodell som bara innebär att om du har en viss ålder får du en viss lön. Vi vill kunna ha en differentiering mellan den som har lite erfarenhet och den som inte har någon alls, säger Charlotta Stensson. 

”Särskild visstidsanställning ställer till det”

Fastigo tycker också att den nya lasregeln om särskild visstidsanställning ställt till det. Fastigo menar att det alltid finns behov av extra personal som hjälper till med tillfälliga arbetsuppgifter under kortare perioder. Arbetsuppgifter som är svåra att exakt schemalägga, som snöröjning. 

– Särskild visstidsanställning innebär att en person tvingas in i en tillsvidareanställning som man inte vill ha. Eller så avstår arbetsgivaren från att anställa och hittar entreprenörer som gör jobbet i stället, säger Charlotta Stensson. 

Fastigo vill därför ha en särskild kollektivavtalad visstidanställningsform för exempelvis studenter och pensionärer som vill extraknäcka. Man vill även hitta en lösning som är anpassad för att medlemsföretagen ska kunna anställa personer som står långt från arbetsmarknaden, liknande den introduktionsanställning som tidigare fanns.

Svårt få tag på arbetstagare

I avtalet mellan Fastighets och Fastigo är det en månads uppsägningstid från arbetstagarens sida. Det vill Fastigo utöka till två månader, eftersom man menar att det är så lång tid det tar att hitta en ny person när någon sagt upp sig. 

John Nilsson, Sobona i blå kavaj.
John Nilsson, Sobona.

Arbetsgivarorganisationen Sobona har också växlat krav med Fastighets. Sobona vill se en rimlig kostnadsutveckling för att deras medlemsföretag ska kunna planera sin verksamhet. Även Sobona vill enkelt kunna anställa arbetstagare utan rätt kompetens.

Sobona vill ha avregleringar

”Då många arbetsgivare har svårt att få tag på arbetstagare med rätt kompetens i alla delar är det också viktigt att vi åstadkommer avtalsregleringar som möjliggör visstidsanställningar av arbetstagare som inte har all kompetens som krävs, men som anställs med syfte att ”klä på dem” kompetens under en anställning, så att de kan gå över till en tillsvidareanställning efter det”, skriver John Nilsson, förhandlingschef på Sobona i ett mejl till Fastighetsfolket.

Han fortsätter:

”Vi har utöver detta en antal frågor vi vill utveckla och vrida på i avtalen. Dels för att göra de mer lättillämpade och dels för att möjliggöra mer överenskommelser direkt mellan arbetstagare och arbetsgivare”.