Bengt Sandberg kämpar för de mest utsatta arbetarna: ”Ett rent slaveri som pågår mitt ibland oss”

Vi befinner oss utanför LO-borgen i centrala Stockholm. Det är en varm sommardag mitt i huvudstaden.

Här finns både politikerna som styr Sverige och de som arbetar under villkor som ingen svensk medborgare skulle acceptera.

Som städar våra hem, bygger våra hus, jobbar på hotellen och lagar vår mat till löner långt under de som har förhandlats fram i svenska kollektivavtal.  

Det är också Bengt Sandbergs hemstad, här har han varit fackligt aktiv i Fastighets i 34 år.

”Förbannad på LO”

När vi ses har 71-årigen nyligen avgått som ordförande för Fackligt center för papperslösa, efter 12 år på posten. Han blickar upp mot LO-borgens två karakteristiska torn.  

– Periodvis är jag förbannad på LO. Det är ett rent slaveri som pågår mitt ibland oss, där människor utnyttjas och blir bestulna på sina löner. Ändå finns en stor passivitet hos LO. Många förbund lägger mer tid på att undvika att agera än på att faktiskt hjälpa människor som luras på våra svenska arbetsplatser.  

Bengt Sandberg är fönsterputsare i grunden. Men många känner igen honom som en högröstad debattör, som inte väjer för att kritisera även den fackföreningsrörelse som han själv kommer ifrån.  

Mordhot och lön på tio kronor i timmen

Han kommer aldrig glömma när han insåg vidden av utnyttjandet. I det första fackliga fallet som Bengt Sandberg drev för papperslösa företrädde han tre arbetare som stekte strömming i en matvagn vid Slussen i Stockholm.

Lönen var tio kronor i timmen och de arbetade tio timmar om dagen.  

– Lönekraven jag hade mot arbetsgivaren var på över 340 000 kronor. Samtidigt utsattes arbetarna för mordhot från sin arbetsgivare, och tvingades lämna landet innan vi fick ut pengarna. Då förstod jag att de här företagen är grovt kriminella, berättar han.  

Fastighets första LO-förbundet med papperslösa medlemmar

I frågan om papperslösas rättigheter har Fastighets varit en motor i LO-förbunden. År 2008 tog Fastighets som första LO-förbund beslut om att tillåta att även papperslösa skulle få bli medlemmar.

Beslutet togs efter att Fastighets drivit projektet RITA, Rättvis Ingång Till Arbete, som kartlade papperslösas situation.  

Det är ett rent slaveri som pågår mitt ibland oss, där människor utnyttjas och blir bestulna på sina löner. Ändå finns en stor passivitet hos LO.

Efter projektet kunde Fastighets uppskatta att var tionde städare var papperslös. Förbundet kunde även konstatera att många lurades på löner och andra villkor. Att siffran var så hög blev ett uppvaknande för Bengt Sandberg, som då arbetade på Fastighets regionkontor i Stockholm. 

– Jag insåg att hela affärsidén för de här kriminella städföretagen är att lura människor på deras löner. Det kunde jag inte acceptera, säger han.  

Inte rädd för att vara obekväm

Ilskan över orättvisor har varit en stark drivkraft hos Bengt Sandberg under hans långa fackliga och politiska liv.

Han växte upp i en arbetarklassfamilj med socialdemokratiska värderingar. Hans mamma var sömmerska och hemmafru, hans pappa var spårvagnsförare och verkstadsarbetare.  

Bengt Sandberg blev tidigt politiskt aktiv och har lyckats bli utesluten av både socialdemokratiska SSU – för att han ville arrangera första maj ihop med vänstern, och av kommunistiska SKP – för att han vägrade att svära trohet till partiet.

En gång skrek jag så högt i en diskussion att min trumhinna började skrapa. 

Bengt Sandberg är inte den som är rädd för att vara i opposition och säga vad han tycker. Men som ung var han ganska gapig, erkänner han.

– Jag trodde att den som skrek högst vann debatten. En gång skrek jag så högt i en diskussion att min trumhinna började skrapa.  

Till LO-kongressen 2008 skrev Fastighets en motion om att LO ska arbeta för att kunna organisera papperslösa arbetare. Men motionen gick inte igenom.

I stället skulle varje förbund få bestämma om de ville tillåta papperslösa som medlemmar. Men frågan om utnyttjandet av papperslösa var väckt och fick genomslag, både i medierna och i fackföreningsrörelsen.  

”För få som vi lyckats hjälpa”

Efter kongressen bildades Fackligt center för papperslösa av LO och TCO för att hjälpa papperslösa som utnyttjats på svenska arbetsplatser. Varje måndag sedan dess har centret haft öppet för att ta emot papperslösa som behöver facklig rådgivning.  

På de 16 år som centret funnits har man i samarbete med fackförbunden hjälpt drygt 300 arbetare att få rätt mot sina arbetsgivare genom fackliga förhandlingar. Varje år har centret dessutom träffat runt 250 papperslösa och andra grupper och hjälpt dem med information om deras rättigheter. 

Jag har aldrig träffat en papperslös som inte lurats på sina löner och andra villkor, men det är väldigt få som vågar söka hjälp idag. 

Men Bengt Sandberg är inte nöjd. Han jämför siffran med de mellan 30 000 och 50 000 som uppskattas leva som papperslösa i Sverige.  

– Det är ju åt helvete för få som vi lyckats hjälpa. Jag har aldrig träffat en papperslös som inte lurats på sina löner och andra villkor, men det är väldigt få som vågar söka hjälp idag.

Bengt Sandberg började sitt yrkesliv som målare men tröttnade när flera kollegor blev arbetsskadade. Av en slump träffade han en bekant som var fönsterputsare. De träffades en torsdag, på måndagen började han jobba på Wasabolaget, idag ISS.  

– Jag tyckte att det var ett jäkla häftigt jobb, men mina föräldrar var inte glada. Synen på fönsterputsare var nedsättande på den tiden, man sågs som en halvalkis som gick runt med en kvarting i fickan. Idag har yrket mycket högre status, det ses som vilket hantverksyrke som helst, säger han.  

Ilskan en viktig drivkraft

Snart blev han klubbordförande för Fastighets klubb på arbetsplatsen, och senare också regionalt skyddsombud. År 2003 blev han ombudsman i Fastighets region Ost.

Där träffade han sin livskamrat och fru Majvi Andersson, ombudsman och tidigare städare. Sedan dess har de hållit ihop.  

Om du bryter dig in och stjäl någons ägodelar kommer ju polisen direkt. Men här snor företag hundratusentals kronor från fattiga arbetare utan att åka dit!

Som 71-åring upplevs Bengt Sandbergs röststyrka ofarlig för trumhinnorna. Men den brinnande ilskan som varit hans drivkraft finns kvar. 

– Varje gång jag hör om en arbetare som utnyttjas blir jag förbannad. Om du bryter dig in och stjäl någons ägodelar kommer ju polisen direkt. Men här snor företag hundratusentals kronor från fattiga arbetare utan att åka dit!