Takten på löneökningarna behöver växla ned eftersom konjunkturen bromsar in. Det säger arbetsgivarorganisationen Almega Serviceföretagens chef Marcus Lindström till Fastighetsfolket. Han säger det som en kommentar till Fastighets lönekrav för städare och sanerare.
Det är svårt att bli förvånad.
Senast det begav sig, avtalsrörelsen 2017 behövde löneökningstakten också växlas ned. Då var det ingen konjunktur som höll på att bromsa in. Men …
”Vi behöver löneavtal som bidrar till starkare tjänsteföretag, god ekonomi och fler jobb. Avtalsrörelsen 2017 måste leda till att löneökningstakten i Sverige växlas ner. Arbetskraftskostnaderna i Sverige är de tredje högsta i hela EU. Dessutom stiger våra kostnader snabbare än i viktiga konkurrentländer. ”
Stackars arbetsgivare. Alltid är det nåt
Så skrev dåvarande vd:n för Almega Anna-Karin Hatt på Almegas sajt 2017.
Stackars arbetsgivare. Alltid är det nåt.
Anna-Karin själv tjänade vid den här tiden 2 763 000 kronor, enligt tidningen Computer Sweden. Cirka 228 000 kronor per månad.
I augusti förra året kom hennes efterträdare på vd-posten Thomas Erséus på plats. Han blev 2012 omskriven i Affärsvärlden som den fastighetstopp som tjänade mest. Som vd för fastighetsbolaget Kungsleden fick han ut dryga 7 miljoner kronor.
Inte fy skam.
I sin nya position som vd på Almega är han oroad för höga löner. Bland de anställda. ”Utrymmet för löneökningar är kraftigt begränsat”, säger han till Almegatidningen Arbetsmarknadsnytt. Han är orolig för låglönesatsningar från LO-kollektivet. Och för ett högt tonläge på Almegas avtalsområden. ”Varslen har haglat in, inte minst från Seko och Fastighets”, konstaterar han. Han varnar för att konfliktvapnet använts ”så att ett fåtal städare har kunnat hota kärnkraftverk och tunga industriverksamheter”.
Inte lätt att sova om natten med den tunga hotbilden
Inte lätt att sova om natten med den tunga hotbilden.
Men ändå.
Almega vill sätta hårt mot hårt om att hålla ner lägstalönerna för städare. Motivet är att sänka tröskeln in till arbetsmarknaden.
Problemet är att väldigt många städare aldrig tar sig över lägstalönen. Oavsett hur länge de varit inne på arbetsmarknaden
Det kan låta bra att få in arbetslösa i jobb, men det är ett så uselt argument. Lägstalönen inom städ gäller inte bara en kort period för nyanställda. Problemet är att väldigt många städare aldrig tar sig över lägstalönen. Oavsett hur länge de varit inne på arbetsmarknaden.
Vi kan ta Katrineholms städteknik som exempel. Ett städföretag med ett 40-tal anställda. Alla får lön enligt Serviceentreprenadavtalets lägstalön 23 312 kronor.
De 40 städarna ska alltså få lägre löneökning än andra, eftersom lägstalönerna enligt Almega inte ska räknas upp som övriga löner.
En av de 40 städarna är Caroline Gustavsson. Hon har arbetat som städare i fem år och stortrivs på städfirman. Hon behöver ingen sänkt tröskel. Men hon behöver tjäna mer för att försörja sig och sina två barn. Det Caroline och hennes kolleger behöver är ett höjt golv.
