Nu i coronatider har det blivit tydligt för de flesta, och för alltför många inpå bara skinnet: Det är inte svårt för arbetsgivare att göra sig av med personal. Många timanställda och andra med behovsanställningar har fått gå på dagen från krisande branscher. Andra är varslade om uppsägning.

Fackliga företrädare säger därför det uppenbara: Coronakrisen har ändrat spelplanen och las-utredningen borde skrotas. Debatten om att det måste bli lättare att säga upp ”blir futtig när 13 procent kan bli arbetslösa”, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldssson till Arbetet. 

I den här krisen måste politikernas fokus vara att skapa trygghet på arbetsmarknaden, säger Sacos ordförande Göran Arrenius till Kommunalarbetaren.

Men arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) håller i en intervju med Sveriges Radio fast vid att utredningen ska hålla tidplanen. Politiken ska genomföras, arbetsgivarna ska få möjlighet till ökad flexibilitet. 

Att rusa vidare med att ändra las nu, i ett läge där vi kan få upp till 13 procents arbetslöshet, vore helt förkastligt

Det är obegripligt. Att rusa vidare med att ändra las nu, i ett läge där vi kan få upp till 13 procents arbetslöshet, vore helt förkastligt. Otryggheten i arbetslivet är redan för stor.

Totalt finns det 700 000 visstidsanställda i Sverige och bland arbetare har både andelen och antalet ökat de senaste 15 åren*.

Diskussionen har ju tvärtom tagit fart om att en rörig personalsituation med många tillfälliga anställda i äldreomsorgen kan ha försvårat att skydda de äldre från corona. Det är brist på skyddsutrustning, men att var femte i den kommunala omsorgen är timanställd är sannerligen inte ett recept för stabila rutiner. 

Därför är uppgifterna till Arbetet att las-utredaren Gudmund Toijer skissar på att förändringarna i las ändras först 2022 ytterst välkomna. Det innebär inte att lagändringarna skrotas, men det ger tid för parterna att själva komma fram till en bättre lösning.

Det ger också tid att ta oss igenom coronakrisen och sedan dra slutsatser om hur vi bygger ett starkare, mer hållbart samhälle där ett hållbart arbetsliv är en viktig ingrediens.

Att personer i riskgrupp är ute och städar coronasmittade ställen utan adekvat skydd är upprörande

Vad som behövs är trygga jobb och en säker arbetsmiljö. Det gäller inom vård och omsorg, men också i Fastighets yrkesgrupper. Att personer i riskgrupp är ute och städar coronasmittade ställen utan adekvat skydd är upprörande.

Covid-19 är en otäck sjukdom, och att gå till jobbet med rädslan att smittas och kanske dö för att man inte fått tillräckligt skydd borde inte få förekomma.

För övrigt …

Med coronan har samhället och medierna fått upp ögonen för samhällsbärarna, alla som går till jobbet fast att det är pandemi. Det är på tiden att vårdpersonal, bussförare, städare och andra arbetare synliggörs. 

Även skyddsombuden får mer utrymme i medierna, aldrig har väl skyddsstopp varit en så frekvent nyhet. Det är tragiskt och allvarligt att de behöver kliva fram för att värna anställdas trygghet – men så tacksamma vi ska vara att de gör det. 

*Källa Arbetsvärlden