Tidlöneprincipen innebär ju att man arbetar hela tiden tills arbetstiden tar slut, och de uppgifter man inte hunnit med ska rapporteras till arbetsplatsen och till arbetsgivaren, för att få en förändring. 

Arbetsgivaren tycker oftast att tiden bör räcka

Men i många fall blir det ingen förändring. Arbetsgivaren tycker oftast att tiden bör räcka. Och det är bara arbetsgivaren som kan förändra tiden för städpersonalen. Förändrar inte arbetsgivaren tiden, så kommer städpersonalens uppgift att bli helt omöjlig att genomföra på utsatt tid. 

Följden blir att folk inte uppskattar städpersonalen på arbetsplatsen

Följden blir att folk inte uppskattar städpersonalen på arbetsplatsen. Städpersonalen kommer att få kritik, påpekanden om vad dom inte har hunnit göra, och känna att dom inte har hunnit göra ett bra jobb. Arbetstidslöneprincipen ska absolut finnas kvar, tycker jag, men hur gör man för att förankra detta hos arbetsgivaren och arbetsplatsen?

Vad tycker du? Funkar det att säga att tiden inte räcker?

Håller du med insändaren att det är svårt att säga till chefen att tiden inte räcker till? Eller har du exempel på hur det går att få en rimlig arbetsbelastning? Skriv gärna och berätta! Du kan skriva en insändare här. Du kan också höra av dig till oss på redaktionen, våra kontaktuppgifter finns här.