Melinda Kandel: Döden på jobben är tillbaka

Döden är tillbaka på våra arbetsplatser.

Ovanligt få dog under coronaåret 2020, men nu är ordningen återställd. 33 personer har hittills i år gått till jobbet för att aldrig mer komma hem. I Fastighetsfolket har vi kunnat läsa om fastighetsskötaren i Malmö som blev brutalt mördad i början av året. I andra delar av landet har människor fallit, klämts, och begravts levande i rasmassor när de bara gjort sitt jobb.

De stora rubrikerna uteblir, liksom domarna, och kvar lämnas familjer, vänner och arbetskamrater i sorg.

Under 1900-talets senare hälft var vi nämligen på väg åt rätt håll

Hur vi hamnade här är en tragisk historia. Under 1900-talets senare hälft var vi nämligen på väg åt rätt håll. Antalet årliga dödsfall på jobben reducerades med flera hundra. Enträgen klasskamp tvingade fram teknisk utveckling, ökad säkerhet och systematiskt arbetsmiljöarbete. Men i det nya milleniet stannade utvecklingen av, och vände.

Arbetarrörelsen var på dekis, och arbetsgivarsidan hade i tjugo års tid flyttat fram sina positioner

Förändringen kom med nyliberalismens hårdnande grepp. Arbetarrörelsen var på dekis, och arbetsgivarsidan hade i tjugo års tid flyttat fram sina positioner. Det fortsatte man med, och införde 2007 den i fackliga led bespottade anställningsformen Allmän visstid, som i praktiken berövade delar av arbetskraften på all sin trygghet. Man avreglerade arbetskraftsinvandringen som gav svartjobbsfabriker och lönedumpning, och man gav sig på de sociala trygghetssystemen. LO-rapporten Bättre dag för dag? Arbetsmiljö i ett kvarts sekel (2018) visar att arbetsmiljön blivit allt sämre, och Sverige är idag det OECD-land med snabbast växande klassklyftor.

Så spred sig tystnaden över arbetsmarknaden

Så spred sig tystnaden över arbetsmarknaden. Där fackförbund, regler och trygghet funnits fanns plötsligt bara du, med otrygg anställning, utan A-kassa. Eller arbetskamraten som flytt till Sverige från krig, vars uppehållstillstånd är villkorat med anställningen. Vågar du säga ifrån mot chefen då? Vågar din kollega?

Förmodligen biter ni ihop och chansar. När det smäller skriver man ”den mänskliga faktorn” som orsak i olycksfallsrapporten, och lägger ansvaret på — dig. 

Det är klasspolitiken från sin fulaste sida, och den leder till döden. 

Men i allt det mörka finns strimmor av hopp. Som domen mot VD:n på ett företag där en städare förra året klämdes till döds. Det blev vållande till annans död, skadestånd och företagsböter i en proportion som inte svider, men som skickar en signal ut i arbetsmarknaden om att även arbetare har ett människovärde.

Det är sådant vi får ta fasta på när vi bryter tystnaden och står upp för våra arbetskamrater på jobbet. Någonstans finns en rättvisa, som vi kan nå.